Bläddra efter
Etikett: Gareth P Jones

Litteralund 2015

Litteralund 2015

Litteralund firade 10-årsjubileum i år och det märktes att de hade satsat speciellt på programmet. Många mycket bra programpunkter, bra samtalsledare och ett par riktigt stora författarbesök under de två dagarna. Det gav mycket inspiration, kontakter och även bra pedagogiska tips att ta med sig hem till vardagen.

Jag vill lyfta fram torsdagens inledande och berörande samtalet mellan Mark Levengood och Ilon Wikland. Ilon Wikland är nu 85 år men hon arbetar på målmedvetet med utställningar och nya bokprojekt. Som hon själv sa på Litteralund; Vad skulle jag annars göra?

Ilon berättade om hur hon hade det i sin barndom med föräldrar som inte brydde sig speciellt mycket. Som tur var så hade hon far- och morföräldrar i Estland som tog hand om henne och gav henne kärlek samt struktur i tillvaron. Andra världskriget bröt ut och som 14-åring sattes Ilon alldeles ensam på en båt till Sverige och har sedan dess fått ta hand om sig själv och sitt liv. Ilon berättade vidare att det som räddade henne (från ensamhet och sorg) var att hon fick kritor och papper av sin faster och tidigt kom in på en skola för bok- och reklamkonst. Med hjälp av sitt stora intresse och sin talang har hon fått ett fint och mycket rikt liv. Ett fint samtal!

Två programpunkter handlade om litteratursamtal tillsammans med ungdomar. Det var i torsdags när litteraturpedagog Karna Nyström ledde samtalet om David Almonds Svarta vingar samt i fredags när radiojournalisten Ylva Mårtens samtalade med bokjuryungdomar om Jandy Nelsons Jag vill ge dig solen. Det var mycket bra samtal vid båda tillfällena! Vi fick ta del av vad de kloka, smarta och reflekterande ungdomarna tyckte om de båda böckerna och samtalsledarna var mycket proffsiga. Böckerna var väl utvalda på förhand, det är böcker där det finns mycket att diskutera kring, både vad det gäller karaktärer, miljöer samt centrala händelser. Jag hade gärna lyssnat mycket längre på dessa bokpratande ungdomar.

Som avslutning på hela Litteralund fick vi lite oväntat vara med om att Gareth P Jones, författare bl a till de populära böckerna Familjen Considines förbannelse och Tvillingarna Thorntwaites testamente sjöng låtar om sina böcker proffsigt kompad av sig själv på ukulele. Det var en häftig och kul avslutning på två härligt inspirerande dagar!

Inte direkt först med det senaste… Igen!

Inte direkt först med det senaste… Igen!

Jag har ju erkänt att jag läst Hungerspelen först nu, och här kommer ytterligare ett inlägg om en bok som inte är direkt purfärsk. Jag har av någon anledning inte haft den på något av mina bibliotek förrän nu, när jag fick en stor hög böcker av en lärare och den var med. Jag talar om Tvillingarna Thornthwaites testamente av Gareth P. Jones. Jag har tidigare läst Familjen Considines förbannelse av samma författare (Vad ÄR det med denna författare och namn???) och gillade den skarpt. Det är nåt med den engelska miljön, barnens prydliga yta och sluga, beräknande, smarta och mordiska inre som tilltalar mig. Jag hade varit livrädd om jag träffat något av dessa barn en mörk kväll ute på en engelsk hed, eller i fullt dagsljus mitt i stan för den delen, men jag gillar att läsa om dem.

Tvillingarna Thornthwaites är föräldralösa, isolerade och mycket, mycket förmögna. De lever på en gigantisk herrgård tillsammans med en hoper tjänstefolk, som även är deras lärare. Tvillingarnas släkthistoria rymmer oroväckande många mord och tvillingarna själva har ägnat i stort sett all tid åt att försöka ha ihjäl varandra ända sedan den dagen då de kunde gillra en fälla. Men nu är de tretton år, och bestämmer sig för en vapenvila. De beslutar sig för att skriva in i testamentet att om någon av dem dör före sexon års ålder, då de själva får förvalta sitt arv, ska den andra inte få ut ett öre av arvet. På så sätt ska de kunna hålla vapenvilan. Efter så många år av misstro, är det långt ifrån enkelt att plötsligt börja lita på den andra, och när mystiska olyckor fortsätter att hända på herrgården lägger de snabbt skulden på varandra. Det visar sig dock vara betydligt mer komplicerat än de hade kunnat ana.