Gillar – inte en hyllning
Ganska ofta får jag frågor om korta berättelser om olika saker. Något att ta till när det finns en stund över, som bara tar 5-10 minuter att läsa. Kanske var det därför jag (som enda skolbibliotekarie i kommunen) nappade på boken Gillar, korta berättelser om kärlek. Boken är en antologi med texter av, för mig, okända författare och utgiven på okänt förlag. Tyvärr märks det.
Det handlar om all möjlig sorts kärlek; kärlek till en hund, till en farmor, till en bonussyster, till en hobby, till en vän och naturligtvis också till den en är kär i. Jag tycker om att de breddar konceptet kärlek. En del berättelser utspelar sig i ett tydligt nu, medan andra känns som en äldre person som beskriver hur något var när hen var ung. Blandningen är intressant, det blir aldrig enformigt och en del av texterna är faktiskt bra. Men det är slarvigt korrekturläst. I någon berättelse börjar det med en farmor. Plötsligt blir det mormor i en halv sida för att sedan åter bli en farmor. Sånt är ju bara rätt och slätt dåligt och oprofessionellt. En del texter är tråkiga. De känns mer som någons hågkomster från barndomen, berättade rakt upp och ner utan någon sorts plan eller syfte. Eller litterär ambition.
Men som sagt, det finns också bra berättelser i boken och jag kommer definitivt rekommendera den för de där lärarna som behöver något snabbt att ta till. Men jag kommer också starkt rekommendera dem att läsa berättelsen noga själv först så att de vet att de gillar den.