Hallahem
För några veckor sedan var jag på förlagsdag i Lund och blev inspirerad av vårens utgivning av barn- och ungdomsböcker. Som vanligt på dessa dagar fanns det ett litet urval av böcker att få gratis och jag plockade såklart på mig lite av varje. En av böckerna var del ett av en trilogi som jag helt missat. Den är utgiven på ett litet förlag, och det är säkert därför den gått mig förbi, och sista delen kommer i mars.
Nu har jag i alla fall läst den. Hallahem: Staden under berget heter den och handlar om troll, eller vitterfolket som de föredrar att kalla sig. Som förälder till en Frost-älskande 5-åring så är troll för mig små klumpiga, stenliknande varelser med svans, men vitterfolket liknar inget av det. De är långa, starka, smidiga, kan springa överjordiskt snabbt och klättra uppför i stort sett släta klippor. De har ingen svans, vilket ju verkligen gör bortbytning med människor enklare, men kan kommunicera med djur. För länge sedan levde människor och vitterfolk bredvid varandra, men efterhand som kyrkan fick alltmer makt över människorna så drevs vitterfolket undan och fick till slut fly ner under jord, in i bergen.
I Hallahem bor Torun. Hon är liten och svag och långsam i jämförelse med sina jämnåriga vänner. Hon känner sig inte riktigt hemma i berget utan känner att hon kommer till liv de få gånger hon får vara utomhus i ljuset och den friska luften. I staden en bit från berget bor Tilda. Hon är ovanligt lång, och stark och snabb i jämförelse med sina vänner. Hon är fantastisk på att måla och har en märklig förmåga att komma överens med djur. När Tilda och Torun var spädbarn gjordes ett byte. De är sällsynta nuförtiden, bortbytningar, men rådet kände att de behövde bättre insyn i människornas värld för att förstå vad som är på gång där. Nu är flickorna 12 år och sanningen håller på att komma ikapp dem.
Torun och hennes vän Auda tjuvlyssnar på Rådet och får veta att Hallahem är hotat av människorna, men att det finns en flicka i staden som kanske kan rädda dem. Den flickan är naturligtvis Tilda.
Det är provborrningar på gång i berget och om dessa kommer igång som planerat måste vitterfolket fly från sin stad och försöka hitta en ny plats att bo och leva. Inte någon enkel uppgift. Men om det går att avskräcka gruvbolaget eller i alla fall försena dem lite, så skulle det göra allting mycket enklare. Tilda måste försöka komma på ett sätt att rädda Hallahem från människorna.
Jag tycker verkligen om personerna i boken, Tildas och Toruns känsla av utanförskap och ändå samhörighet med det samhälle de växt upp i, att läsa om nordisk mytologi, den dolda världen av väsen som lever parallellt med människornas, bilderna jag får i huvudet av snidade trädörrar, flätade rep, grova tyger i murriga färger och facklor som ställs mot det alldeles vardagliga moderna som Tilda lever i med ficklampa och gympadojor.
Jag kommer definitivt tipsa om den här boken i årskurs 5 och 6, absolut till dem som gillar Mårten Melins Som trolleri, och köpa in de andra två delarna. Jag vill veta hur Tildas och Toruns äventyr fortsätter.