Bläddra efter
Etikett: Hcg

Noveller ftw!

Noveller ftw!

Kommentarer 0 kommentarer
Bild från sverigesradio.se

När jag körde till jobbet i morse var jag lite senare än vanligt och hann därför lyssna på Kulturnyheterna innan jag var framme. Då hörde jag att de fem noveller som tävlar om Sveriges Radios novellpris nu är utsedda/nominerade och går att lyssna och rösta på. Novellerna har plockats ut av totalt tio noveller som under året specialskrivits för Sveriges Radio, och kanske hade jag inte reagerat speciellt mycket på det alls om inte Mårten Melin dykt upp som en av de nominerade. Mårten Melin får väl närmast betraktas som en husförfattare, med tanke på hur ofta han gör författarbesök på Kävlinges skolor. Jag hade trots det inte koll på att han skriver även för vuxna och känner spontant att jag måste in och lyssna, om inte på alla så åtminstone på hans novell. Fast när jag nu kollar listan lite noggrannare så är även Annika Norlin (aka Säkert!) med och då måste jag förstås lyssna på den också. Novellerna är ca 25 minuter långa och alltså helt perfekta för en enkel bilresa till eller från jobbet för mig.

Noveller är ju perfekta för den som tycker att en roman just för dagen känns lite väl mastig. Jag hade gärna läst mer noveller och blir alltid glad när det kommer novellböcker för unga. I helgen har jag börjat läsa Kärlek – 11 berättelser för mellanstadiet, med texter av välkända barnboksförfattare som bland andra Johanna Lindbäck, Mats Jonsson, Sara Kadefors och Alex Haridi. Novellerna handlar, som namnet antyder, om kärlek och de jag hittills har hunnit läsa är väldigt olika varandra. Det är bra, tycker jag, både ur ett pedagogiskt och ett läslustperspektiv. Ska boken användas för att visa hur en novell kan se ut så ser eleverna att de kan se olika ut. Och läses den på egen hand så finns det förhoppningsvis alltid någon som passar, oavsett vem läsaren är.

Så dagens tips är: Stick Kärlek i handen på närmsta 10-13-åring och passa sen på att trycka hörlurarna i öronen på dig och lyssna på de fem nominerade novellerna i Sveriges Radios novellpris. Du kommer troligen inte att ångra dig!

Spöktåget

Spöktåget

Kommentarer 0 kommentarer

Jag har läst massor av böcker den senaste veckan, men någonstans på vägen har bloggandet kommit bort. Dags att ta tag i det.

https://www.adlibris.com/se/bok/linje-15-till-rannebergen-9789172999596
En av böckerna är Lena Arros nya Linje 15 till Rannebergen. En ung man är på väg hem, det är halloweennatt och gatorna ligger ödsliga och tomma. Så kommer spårvagnen, lite för tidigt till och med. Arvin hoppar på och vagnen kör iväg, men det är något konstigt med den. Den åker snabbare än vanligt och stannar inte på någon hållplats, inte ens ändhållplatsen där Arvin ska av. När Arvin står där vi dörren lägger han märke till de andra passagerarna. Alla ser så unga ut. Varför är spårvagnen full med barn så dags på natten? Kanske har de varit ute på bus eller godis? När vagnen äntligen saktar ner och stannar befinner den sig på den öde spökstationen Rannebergen, den som började byggas, men som aldrig blev klar och togs i bruk. Så vänder sig barnen mot Arvin och han inser att de alla är bleka i ansiktena och svarta runt ögonen. En liten pojke kommer fram till Arvin, lägger sina iskalla händer i hans och ber om att få berätta en historia. Arvin kan inget annat än att lyssna på pojkens hemska berättelse om hur han blev övergiven och dog redan som liten. Sedan kommer de fram en efter en och berättar om sina öden, kräver att Arvin ska lyssna på dem och lindra deras ensamhet en stund. En del av dem har varit döda länge, andra bara ett kort tag, men alla saknar de någon eller något från sina liv. Alla känner sig svikna av vuxenvärlden. Alla vill de att Arvin ska hjälpa dem. Men hur skulle han kunna göra det?

Det här är en rysig novellsamling, där Arvin och spårvagnen utgör ramverket som håller ihop de olika berättelserna. De är bra och spännande, utan att bli alltför obehagliga.

Adventskalender Lucka 22

Adventskalender Lucka 22

Kommentarer 0 kommentarer

Dagen före jullovet får Maja plötsligt veta att hennes pappa har ärv ett gammalt slott ute på landet och att föräldrarna bestämt sig för att åka dit på prov över jul. Den gamla släktingen var en mystisk och mytomspunnen skådespelare som åkte till Amerika, blev känd och sedan plötsligt återvände till Sverige och stängde in sig i sitt slott. Nu har hon varit död i 50 år och slottet har varit igenbommat lika länge. Maja tycker såklart att det är lite spännande, men ändå… flytta ut på landet, långt bort från bästisen Ingo, det är läskigt också.

När de kommer fram möts de av Nora som sett efter slottet i alla år. Hon visar dem runt och berättar lite om huset och Gloria. Hon säger också att det finns en del av huset som hon inte har nyckel till och aldrig har varit inne i. Den kan de bara låta vara. Och så antyder hon att det kanske spökar lite.
Dagen före julafton är det Majas födelsedag. Hon får en drönare och blir superglad, såklart. Dessutom får hon välja rum i huset och har hittat ett som hon tycker är så fint, med himmelsäng, kakelugn och en litet skrivbord framför fönstret.
De firar en mysig julafton i huset, trots att Maja helst vill åka hem till allt det vanliga, men sen börjar det hända konstiga saker. På kvällen blåser dörren upp med ett brak och sveper med sig drivor av sön, trots att det inte blåser det minste ute. På morgonen efter är alla i familjen sura på henne och när hon kommer ner i hallen förstår hon varför. Där står allas väskor packade och redo för att åka hem. Men Maja svär på att det inte är hon. En stund senare ropar mamma på henne, och det är en allt annat än hjärtlig röst hon använder. När Maja kommer in till köket ser hon att varenda ledigt utrymme är täckt av skålar med marängsviss – hur mycket marängsviss som helst. Maja har ingen aning om hur den hamnat där, hon själv hade varit på övervåningen och pratat i telefon med Ingo och pappa och bröderna var nere på byn, men mamma surar och är säker på att det är Maja som försöker visa sitt missnöje.
Eftersom Ingos pappa blivit matförgiftad, och bara ligger hemma på badrumsgolvet och ojar sig, kommer Ingo med tåget för att hälsa på. Tillsammans börjar de luska i vad som egentligen pågår i slottet. Vem eller vad är det som försöker bli av med dem, vad vet egentligen Nora om den mystiska Gloria och vad är det för en konstig fågel som kommer till slottet hela tiden?
Maja och jullovsmysteriet är en härligt mysrysig julberättelse, perfekt för lediga jullovsdagar.

Angerborns version av Skuggornas hus

Angerborns version av Skuggornas hus

Kommentarer 0 kommentarer

Skuggornas hus delar namn med en skräckminiserie från 90-talet, som bygger på en bok av Bjarne Reuter. Jag älskade både boken och serien när jag var yngre (serien finns förresten på Öppet arkiv om ni blir sugna).

https://www.adlibris.com/se/bok/skuggornas-hus-9789129712872?campaignId=b757f967-589d-476e-b964-40bc14fc6f0c
Men den här gången är det en ny bladvändare av Ingelin Angerborn, som inte har någon annan koppling än namnet. Boken handlar om Sakarias som är 11 år. Det är höstlov och pappavecka, men pappa bara sviker och när han ställer in deras fiskeresa med kort varsel så får Sakarias nog och bestämmer sig för att bo hos farmor och farfar istället. Farföräldrarna bor i ett gammalt flerfamiljshus med snirkliga detaljer, en gnisslande hiss med gallergrind och stora målningar i trapphuset. När Sakarias kommer fram är lägenheten tom och medan han väntar utanför dörren tycker han sig se en märklig skugga av en person bredvid hissen. Han blir halvt ihjälskrämd, men tack och lov kommer farmor och farfar hem just i den stunden och de tror att han kanske bara inbillade sig.

Sakarias lov ligger tomt framför honom och när farmor berättar att det ska vara en tecknarkurs för barn på konstmuséet där hon jobbar så hakar han på. På kursen träffar han Salma, en tjej i hans egen ålder och när de får i uppgift att rita av varandra parar kursledaren ihop dem. Salma är verkligen jätteduktig och målar ett superfint porträtt av Sakarias, men när han ska rita av henne visar det sig bli någon helt annan. Sakarias kan inte alls förklara vad som hände. Det är ingen han känner, eller känner igen från någon film eller spel. På kvällen när han sitter hemma och klottrar lite utan att tänka visar det sig att han ritar samma flicka igen. Och den här gången står det en häst i skuggorna bakom henne. Sakarias får henne inte ur tankarna. Vem är hon? Var kommer hon ifrån? Och varför envisas hans undermedvetna, eller vad det nu är, med att skapa henne hela tiden?
Dessutom händer det konstiga saker i huset. Det är någon som går efter Sakarias i trappan, men när han tittar efter är det tomt. Det ringer på dörren utan att någon är där. Han känner en konstig doft, som av häst och stall i huset. Han hittar en brosch i trapphuset, men ingen verkar sakna den. Och så hör han konstiga ljud, som av en skriande häst, ute på gården.
Farmor och farfar tror naturligtvis att allt har en naturlig förklaring, men när han berättar för Salma verkar hon tycka att spöken är den mest naturliga förklaringen av dem alla. Även om Sakarias uppskattar att hon tar hans berättelse på allvar så vet han inte helt säkert om han vill ta reda på mer om vad som hänt. Han vill nog helst bara att spökerierna, eller vad det nu är, ska upphöra. Och det med en gång.

Det blir aldrig riktigt läskigt i Skuggornas hus, men precis som i flera andra av Angerborns böcker så är det småkusligt och mysrysigt. Det var inte många elever som reserverat boken i förväg, så jag passade på att norpa båda exemplaren av boken när de kom idag och så bokpratar jag dem för femmorna nästa vecka. Sen hoppas jag att det blir fart på reservationslistan.

Ännu en från Norge

Ännu en från Norge

Kommentarer 0 kommentarer

Jag kan lika bra mata på med ytterligare en ny bok från vårt rika grannland i väster. Maria Parr har inte skrivit så många böcker, men de är å andra sidan väldigt bra. Våffelhjärtat från 2007 har jag tipsat om många gånger och den läses åtminstone då och då, om än inte så mycket som den förtjänar. Den går tyvärr inte längre att få tag på på svenska. Nu har det äntligen kommit en fortsättning.

Trille och Lena bor fortfarande kvar i Dunk-Matilde, viken på ön i fjorden vid Norges kust, men de har blivit några år äldre. Fast inte klokare, skulle jag säga.

https://www.adlibris.com/se/bok/min-bastis-malvakten-9789129707809
Lena spelar fortfarande fotboll med killarna, och är fortfarande bäst på det. Trille undrar hur han ska imponera på Birgitte, den nya tjejen i klassen. Och tillsammans får de fortfarande de mest galna idéer, som till exempel att bygga en flotte och åka över till fastlandet, tvärs över bråddjup och färjefarled.

Men det är också saker som inte känns riktigt som de ska. Mamma är så trött jämt att Trille undrar om hon är sjuk, pappa är irriterad och farfar verkar inte förstå att han faktiskt håller på att bli gammal.
Och när Lena blir petad ur fotbollslaget och det visar sig att Birgitte är snäll inte bara mot Trille utan även mot mobbaren Kai-Tommy vet Trille inte hur han ska förhålla sig till allt längre.

Trille och Lena har hunnit bli 13 år i den här boken, men liksom Våffelhjärtat, i vilken de var 10 år, tycker jag att boken passar bättre för läsare/lyssnare som är lite yngre. Om Våffelhjärtat är perfekt i åk 2 så kanske den här boken passar fin i 4:an eller 5:an. Äldre elever kommer nog tycka den är lite för barnslig.

Hjärtat är en knuten hand

Hjärtat är en knuten hand

Kommentarer 0 kommentarer

Jag verkar ha en förkärlek för böcker som handlar om hjärtan, alltså de fysiska muskler som pumpar runt blodet i våra kroppar. Kanske handlar det om att jag själv för tre år sedan plötsligt drabbades av hjärtsjukdom och tvingades operera in en pacemaker. Eller så är det bara otroligt fascinerande att en muskel, stor som din knutna näve, är det som får hela din kropp att fungera. Med visst bistånd från hjärnan såklart 😉

https://www.adlibris.com/se/bok/hjartat-ar-en-knuten-hand-9789127155824Hjärtat är en knuten hand av den norska författaren Ingrid Ovedie Volden handlar om Oliver och Aline. Oliver bryr sig inte överdrivet mycket om skolan, han kommer ofta försent och kan tillbringa hela lektioner med huvudet lutat mot sin bänk. Han är frustrerad över att mamma har lämnat pappa för en annan man och att pappa helt verkar ha tappat greppet och bara hasar omkring hemma i pyjamasbyxor. När klassen får i uppgift att titta på ett organ i kroppen ämnesövergripande ger han liksom upp innan han ens börjat. Sååå jobbigt. Och så händer det som inte får hända, hans pappa blir akut sjuk och hamnar på sjukhus. Läkarna tror att det är något med hjärtat.
Aline går i samma klass som Oliver och är gaska nyinflyttad. Hon vill egentligen inte vara där, familjen testar ett år ”på prov”, och har bestämt sig för att aldrig prata med någon i skolan om det inte är absolut nödvändigt. När klassen får uppgiften väljer hon hjärtat. Hon mailar omedelbart till kardiologen och ber att få komma och träffa en hjärtläkare för att lära sig mer.

Och där, på golvet i en korridor på kardiologavdelningen, möts Aline och Oliver. Trevande och avvaktande till en början, men med tiden inser de båda hur mycket de gillar varandra. Det är ju bara det att det inte går. Oliver kan inte erkänna för sina kompisar att han gillar den tysta nya tjejen. Och Aline kan inte bryta sitt löfte om att aldrig prata med någon i skolan.
Jag gillar Hjärtat är en knuten hand. Den är inte yvig och högljudd, men jag tror att många kan känna igen sig i både Olivers och Alines liv och känslor.

Skrivtävlingen

Skrivtävlingen

Kommentarer 0 kommentarer
Astrid är duktig på att skriva och hon vet liksom att hon är bäst. När klassen är med och tävlar i en skrivtävling på temat Fantasi & miljö så vet hon redan från början att hon kommer att vinna. Hon har berättat om det för alla hon känner och alla förväntar sig att hon vinner. Men när det äntligen är dags att tillkännage vinnaren så är det inte alls Astrids namn som läraren läser upp, utan hennes bästis Sebs. Seb som inte ens lämnade in sin berättelse utan lät den ligga kvar i en skrynklig hög på bänken när alla andra hade lämnat in. Astrid har aldrig känt sig så dum i hela sitt liv, och efter det är allting konstigt mellan henne och Seb.
Förutom att Seb vinner en cykel så är han också med i den nationella tävlingen, där en berättelse från varje landskap tävlar. Klassen får en gemensam resa till Stockholm för att vara med vid prisutdelningen på Gröna Lund. Astrid försöker glädja sig åt resan till Stockholm, och hon försöker glädja sig å Sebs vägnar, men det går inte riktigt. Och inte blir det bättre när det kommer en ny tjej till deras klass och Seb visar ett onödigt stort intresse för henne. Men svartsjuk, det är hon inte. Det är bara det att hon och Seb varit bästisar och grannar alltid, och hon vill inte att det ska ändras.
När de äntligen kommer till Stockholm får alla i klassen stränga tillsägelser att aldrig gå iväg från de andra, utan att berätta för någon var de tar vägen. Det går såklart rakt åt skogen, när Astrid nästan omgående rusar ut från vandrarhemmet för att sedan gå fullkomligt vilse i Stockholm. Och det är med den händelsen som jag tyvärr upplever att boken blir lite konstig. Skulle verkligen en lärare, som vet att en elev är väldigt ledsen och besviken, gång på gång fråga eleven inför hela klassen om det känns jobbigt. Som här när de får veta att Sebs berättelse kommer filmas till barnprogram på TV.
”Och när Martin säger: ’Hur känns det nu då, Astrid! Tevefilm och allt. Du som så gärna ville vinna?’

’Okej, faktiskt!’ svarar jag. ’Jag har kommit över det där.’
’Haha, vem försöker du lura?!’ flinar Iggis.’
Då skrattar alla och gör miner. Och jag känner hur jag krymper.”

Jag tycker inte det känns trovärdigt. Eller så får det vara en väldigt klumpig och okänslig lärare som har noll koll på normalt socialt beteende. Och Iggis ska dessutom föreställa Astrids kompis, men den kommentaren problematiseras inte heller och ingen verkar reagera på att det var en sjukt taskig sak att säga inför alla.
Men om vi bortser från det så är det en bra bok. Jag gillar hur Astrids känslor spelar fram och tillbaka, hur hon kämpar för att verka oberörd och verkligen försöker vara glad för Sebs skull.
Är det sant?

Är det sant?

Kommentarer 0 kommentarer
Det är en bok som jag bokpratat om i flera klasser nu och den drar alltid ner en del fniss från eleverna. Den är ganska snabbläst, den har en del bilder och bara titeln kan nog tilltala ganska många av dem som inte gärna läser frivilligt. Boken är Mördarmormor av Petter Lidbeck. Den är i samma kategori som Världens elakaste fröken som kom för 10 år sedan, med en vuxen som beter sig på ett sätt som får eleverna att tappa hakan. Det är underbart att se dem stirra på mig när jag läser högt och undra om det verkligen är tillåtet att skriva så.
Mormor sitter barnvakt hos sina två barnbarn och när det är dags för godnattsaga inser hon att glasögonen är kvar hemma. Hon får berätta något istället. Och då börjar hon berätta om sitt liv som diplomatshustru för länge sedan. Hon berättar att hon hittade ett lönnfack i en gammal möbel i huset där de bodde och hur hon i lönnfacket hittade en instruktion till hur en kunde döda någon med bara hjälp av tummen. Barnbarnen häpnar. När en ung man rånar henne på hennes plånbok får hon äntligen användning av sin nya kunskap.
”- Funkade det? sa Oskar
– Om det gjorde, sa mormor. Bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig. Han föll död ner på fläcken. Det var nästan overkligt.
– Du dödade honom, sa Oskar.
– Japp, sa mormor. Rånaren var min nummer ett.
– Har du dödat fler?
– Det är väl klart. Om man kan döda med bara tummen måste man göra det, ibland åtminstone.”

Julkalender Lucka 15 – Jakten på Julen

Julkalender Lucka 15 – Jakten på Julen

Kommentarer 0 kommentarer

Det lackar som bekant mot jul, och nu när både tredje advent och lucia är passerade så är det väl dags att tänka på högtiderna som väntar. I min familj har vi aldrig haft tomte. När jag var fem eller så fick jag ett par skidor av min farfar och hans fru och de hade tänkt vara roliga och klätt in skidorna i en tomteutstyrsel och ställt dem i hallen. Sedan tyckte de att jag skulle ge tomten en kram och KLÄ AV HONOM!!!! Jag som ogillade att göra saker när andra tittade på ville verkligen inte krama en vilt främmande man och ännu mindre ta av honom kläderna medan släkten stod och glodde på mig. Lite av ett fiasko det där. Jag var ju som sagt inte heller van vid tomtar. Julklapparna la mina föräldrar under granen när jag sov, det visste jag, och tidigt på julaftonsmorgonen smög jag ner och bara satt där och tittade på granen, presenterna och insöp stämningen. Jag kan verkligen sakna den där magin som fanns – även utan tomte.

Matt Haig har skrivit en berättelse som verkligen handlar om magi. Om att våga tro, om att vara tvungen att tro, för att allt annat är otänkbart. Och om tomten.

Nikolas bor med sin far skogshuggaren i en pytteliten stuga i skogen. De har nästan ingenting, men det enda Nikolas verkligen saknar är sin mamma, som dog för några år sedan. Fadern brukar alltid berätta om de glada, snälla, givmilda alverna som bor långt uppe i norr och Nikolas hoppas verkligen att de finns på riktigt. En dag kommer en jägare till stugan och han vill ha med Nikolas pappa på en expedition för att hitta alvernas by. Kungen har utlovat en stor belöning till de som kan bevisa att byn verkligen finns, och Nikolas pappa kan inte motstå en sådan chans till rikedom. Under tiden ska Nikolas elaka faster bo hos Nikolas och ta hand om honom. Men månaderna går och fadern kommer inte tillbaka och till slut känner Nikolas att han lika gärna kan ge sig av för att leta efter sin far, han står inte ut med fastern en sekund till. Det visar sig vara en långt svårare och farligare färd än han kunde tänka sig. Som tur var hittar han en oumbärlig vän på vägen, renen Blitzen som låter honom rida på sin rygg, och som peppar honom när han är på väg att ge upp.
Det här är en bok om godhet och öppenhet och om att våga lita på de som inte ser ut exakt som vi själva. Om att hitta en egen väg i livet, lita på sin intuition och våga göra det rätta även när alla andra säger tvärt om. Nikolas förlorar en hel del på vägen, sitt hem, ett värdefullt minne av sin mor och till och med sin far, men han vinner respekt och ett helt folks tillit. Och han hittar till slut sitt kall, det som skänker honom mest glädje i livet och som gör att han slipper åldras mer. Att ge.
Djupgraven

Djupgraven

Kommentarer 0 kommentarer
https://www.adlibris.com/se/organisationer/product.aspx?isbn=9163890046Tuva bor på en liten ö i Stockholms skärgård. När hösten kommer och alla sommargäster reser hem igen, trivs hon som allra bäst. Men den här hösten känns det annorlunda. Oroligare, illavarslande. Tuva får åka skolbåt till skolan på Runmarö, och det är bara 40 barn på hela skolan. Gemensamt för dem alla är att de inte gillar Tuva. Hon är annorlunda, vitblek, nästan grönaktig, hy och har konstiga ärr på sidan av halsen. Hennes föräldrar säger att hon fick dem när hon var bebis, då båten slog runt av en våg och hon föll i vattnet. Annars vill de inte prata så mycket om hur det var när hon var liten.
Det är tjock dimma den dagen klassen ska ha orientering. Alla ska spring i par, men Tuva blir över och trivs rätt bra med det. Är det ingen som tvingas samarbeta med henne är det heller ingen som kan lämna henne ensam i skogen utan karta. Och nu ligger som sagt dimman så tjock att Tuva nästan springer in i ett träd det första hon gör. Efter bara en liten stund stöter hon på Rasmus. Han är i par med Axel, men honom kan hon inte se någonstans. Rasmus går likt en sömngångare bort från vattnet och hur Tuva ropar, så verkar han inte höra. Så upptäcker Tuva att luften framför Rasmus är full av små ljuspunkter som dansar omkring, och det verkar vara de som hypnotiserat honom. Tuva lyckas bryta förtrollningen och kalla på hjälp och när alla återsamlats inser de att Axel fortfarande fattas. Polisen kommer för att förhöra Rasmus och Tuva, och i klassen viskas det att Tuva är den skyldiga. Outsidern får såklart skulden. Och hur ska Tuva kunna berätta vad hon såg, att det var… älvor som lockade med sig Rasmus ut i skogen. Vem skulle tro henne?
Och så är det havet. Havet som verkar lura på något stort, farligt och ondskefullt. Som redan har tagit flera personer som varit ute till havs efter mörkrets inbrott och nu verkar vara på jakt efter Tuva.
Det här är verkligen ingen solglittrande skildring av skärgården. Det är mörkt, ruggigt och otäckt. Och jag älskar att boken utspelar sig i en verklig miljö. Att kartan i pärmens insida visar verklighetens skärgård, önamnen stämmer, även om en del saker är anpassade för att passa historien. Jag gillar också att detta är första delen av en trilogi, så att jag vet att jag kommer att får läsa mer om Tuva och de mörka skärgårdslivet.