”Pandemihundar”- En liten trend i barnboksutgivningen.
Som skolbibliotekarie har man ganska bra koll på barn och ungdomsbokutgivningen. Ibland kan man skönja olika trender. Flera olika förlag ger ut böcker med samma teman, ungefär samtidigt. Jag blir alltid så nöjd med mig själv, då jag upptäcker något sådant här, men antagligen är jag inte alls först, utan inte minst alla mina duktiga skolbibliotekskollegor runt omkring mig, har säkert också lagt märke till samma sak. Nåväl, en sak det skrivits om och talats om är ju trenden med ”pandemihundar”. Det låter ganska hemskt tycker jag, som om hundarna var sjuka eller något sådant. Så är det ju inte, utan ordet syftar på att många, som jobbade hemifrån under pandemin passade på att skaffa sig hundar. Två av de böcker, som kommit ut nyligen och tar upp hundar och hunduppfostran är En hund till Hedda av Pernilla Gesén och Men Sockan då! av Angelika Weber.
Båda böckerna vänder sig till läsare mellan sex till nio år.
I En hund till Hedda är det Heddas födelsedag. Hon fyller åtta år och det enda hon verkligen önskar sig är en hund. Naturligtvis får hon ingen hund, men kanske går det att beveka mamma och pappa. Kanske kan Hedda visa att hon är villig att lära sig nästan allt om hundar, för att visa att hon visst skulle klara av att ha en egen hund. Kompisarna Ira och Chanelle vill bara leka häst och förstår ingenting, men när Hedda träffar Melvin och får följa med hem och träffa hans lilla hund Grey , är det äntligen någon som förstår henne. Nu är det snart jul och äntligen skall väl mamma och pappa förstå att hon faktiskt är hundexpert!
I Men Sockan då har valpen Sockan blivit unghund och att ha hund är inte riktigt så lätt som Theodor trott. Sockan gör mest som hon vill och lyssnar inte riktigt på Theodor. Hon skäller och drar i kopplet.
Men som tur är får Theodor hjälp med träningstips till Sockan. Kanske är du själv en ung hundägare. Då kan du I vartannat kapitel också ta del av en massa tips om hur du tränar din hund.
