Bläddra efter
Etikett: Hungerspelen

Sunrise on the reaping

Sunrise on the reaping

Titel: Sunrise on the reaping
Författare: Suzanne Collins
Översättare: Lena Jonsson, Maggie Andersson
Bonnier Carlsén, 432 s
Från 12+

Nu är den ute! Den efterlängtade och hypade femte delen i Hunger games. Även denna bok är, liksom förra boken, en prequel till ursprungsserien om Katniss Everdeen och Peeta Mellark. Denna gång handlar historien om Haymitch Abernathy, Katniss och Peetas sorgsna och alkoholiserade mentor. Vi vet alltså redan att Haymitch har varit med i hungerspelen och överlevt eftersom det är endast så man blir mentor till sitt distrikts hungerspelsdeltagare.

I Sunrise on the reaping får vi följa de femtionde hungerspelen när regimen bestämmer sig för att fira jubileet med att välja ut dubbelt så många ungdomar till spelen. Det lottas alltså, grymt nog, fram fyra ungdomar från varje distrikt detta år istället för två. Sextonårige Haymitch får likt Katniss hastigt skiljas från sin lillebror (Katniss hade en lillasyster), sin mamma och käresta när det står klart att han tvingas med i spelen. Han har inte något hopp om att överleva spelen men Haymitch är en rebell, han tänker inte ge upp utan fight och motstånd.

Trots att jag som läsare någonstans vet hur historien kommer att sluta så är det spännande och oerhört välskrivet. Berättelsen följer ett välkänt hungerspelsupplägg med slåtterdag, förberedelser inför spelen och den vidriga kampen inne på arenan med fruktansvärda detaljer om kamp och död. Collins lägger ut subtila ledtrådar i texten, ledtrådar till framtiden, som vi hungerspelsfantaster ju redan läst. Jag vill nu läsa om böckerna (speciellt fjärde boken Ballader om sångfåglar och ormar) efter att ha läst Sunrise on the reaping för att få ihop historien och läsa om detaljer som jag glömt bort eller inte lagt märke till.

Under årens lopp har jag många gånger fått frågan om ”vilken är den bästa bok du läst?” från elever här på skolan. Det finns många bra böcker, serier och genrer, men Hunger games-serien är nog en av de allra bästa. Den är spännande, välskriven och driven. Beskrivningarna är målande och uppdelningen i de olika distrikten fascinerar. Den klassiska kärlekshistorien i de första böckerna bidrar till spänningen och berättelsen håller än (första delen utkom 2008) och ”hänger med” över tid och elevgenerationer.

Ju längre tiden går börjar (tyvärr) hungerspelen och Panem alltmer bli någon slags allegori över vårt eget samhälle och på vissa sätt sorgliga värld. Men vi ska komma ihåg att motståndet, revolutionen, kampen och medmänskligheten i allra högsta grad lever i Hungerspelen!

Sunrise in the reaping är ytterligare en spännande och välskriven byggsten i hungerspelsbygget. Filmen till denna bok lär komma hösten 2026. Och jag lär köa in på filmpremiären även denna gång!

Mockingjay – part 2

Mockingjay – part 2

I kväll är det dags. För mig och mina barn alltså, att se Mockingjay part 2 som är den avslutande filmen av de fyra filmerna i Hungerspelstriologin.
Vi har läst alla böckerna och vi har sett alla filmerna på bio när de kom ut. Förra helgen tittade vi återigen på alla de tre föregående filmerna hemma för att vara uppdaterade och förberedda inför i kväll.

Jag har alltså haft Hungerspelshistorien aktuell sedan jag läste den första boken för ca 7 år sedan. Trots det så tröttnar jag inte på storyn. Jag tycker böckerna är otroligt spännande och välskrivna med många lager och teman. Filmerna är också mycket bra gjorda, de följer böckerna väl. Att sedan Jennifer Lawrence (som spelar Katniss Everdeen) är en otroligt duktig skådespelare gör intrycket än starkare. Hon kan verkligen spegla den ångest och de omänskliga svårigheter hon ställs inför.

Tyvärr finns det aktuella teman i filmen där man kan dra paralleller till vad som händer i dagens samhälle. Ett samhälle med rika och fattiga – de som har mat på bordet och de som inte har det. Attacker och vedergällningar. Barn som tvingas gå de vuxnas ärende i krig.

Utan att avslöja för mycket av handlingen i denna avslutande del så är det ändå så att Katniss – denna otroligt starka och smarta unga kvinna, som har lyckats överleva två hungerspel för att hon är en fantastisk pilbågeskytt, till slut väljer freden – pacifismen.

De tre första filmerna
Catching Fire

Catching Fire

Så var det då filmpremiär igår på Catching Fire eller Fatta eld som boken heter på svenska. Det är den andra delen i Hungerspelstriologin. Den stora biosalongen i Lund var helt full och då var det ändå många föreställningar i går.

Och vi blev inte besvikna! Har man läst och gillar böckerna så älskar man filmerna! Båda filmerna följer böckerna väl, filmerna är mycket välgjorda och plockar upp det väsentliga ur böckerna. De lyckas förmedla den hopplöshet som Katniss Everdeen känner inför att vara en deltagare i Hungerspelen och den hopplöshet som finns ute i de fattíga distrikten som styrs med järnhand av den diktatoriska president Snow. I Catching Fire följer vi Katniss efter de första Hungerspelen när hon har, delvis omedvetet, blivit en stor förebild och ett HOPP för människorna om en bättre framtid och om att VÅGA sätta sig upp emot regimen.

Dock blir filmerna så mycket bättre när man har läst böckerna och har handlingen klart för sig. Då ser och följer man med i alla de subtila händelser och kommentarer som leder handlingen fram mot slutstriden som kommer i de kommande två (!) filmerna – Mockingjay! För Catching Fire slutar mycket abrupt med en cliffhanger som ger mersmak och en önskan om att mycket snart få se nästa film.

Och till alla er som inte orkar vänta på upplösningen i filmen – Läs den tredje boken Revolt (på svenska, Mockingjay på engelska) och var förberedd inför de kommande två filmerna som beräknas ha premiär under nov 2014 respektive nov 2015.

HUNGERSPELEN

HUNGERSPELEN


Nu har jag sett filmen, på smygpremiär i går kväll! Fullsatt biosalong och mycket förväntan i luften. Vi blev inte besvikna!

Filmen lyckas förmedla spänningen, rädslan, ångesten och miljöerna från Suzanne Collins bok Hungerspelen mycket bra. Ångesten och det makabra barndödandet förmedlades än starkare på filmen än i boken. Trots det förfärliga temat så får man ändå känslan av HOPP i och med Katniss Everdeens (Jennifer Lawrence) fantastiska rollfigur. En lugn och stark tjej som vågar gå sin egen väg och med ett intellekt som överlistar regimen med alla dess medarbetare.

Se filmen men läs boken först!

Dustlands

Dustlands

Har du läst Hungerspelen, tycker den är jättebra och går och väntar på att filmen till boken ska komma? (Filmen har premiär 23 mars 2012. Mer om filmen HÄR)

Medan du väntar kan jag tipsa om en annan bok i Hungerspelsgenren, om det nu finns någon sådan… nämligen Dustlands – Blodröd väg.

Dustlands – Blodröd väg är Moira Youngs debutbok. Dustlands påminner mycket om Hungerspelen både vad det gäller karaktärer och handling. Det är starka och målmedvetna tjejer som är huvudpersoner i böckerna. I Dustlands heter hon Saba att jämföra med Katniss i Hungerspelen. Saba har en lillasyster, Emmi som hon tvingas ta hand om och försvara precis som Katniss fick ta hand om sin lillasyster Prim. I båda böckerna har också huvudpersonerna två starka och karismatiska män i sina liv. Både Hungerspelen och Dustlands är dystopier där Hungerspelen utspelar sig i ett tänkt Nordamerika som har kollapsat, i Dustlands rör sig handlingen i ett framtida helt förstört Europa.

Saba lever med sin far, sin tvillingbror Lugh och sin lillasyster Emmi ett mycket skyddat och ensamt liv vid Silversjö. Lugh är Sabas liv, hennes bästa vän och stora förebild. Det är torrt, bäcken börjar sina och de har inte mycket mat. En dag kommer några svartklädda män ridandes, hastigt dödar de Sabas far och tar Lugh till fånga. Innan Lugh försvinner lovar Saba Lugh att hon ska leta upp honom och hämta hem honom. Kvar på gården finns en chockad Saba och en livrädd Emmi.

Så börjar äventyret i Dustlands. Saba som aldrig har varit utanför Silversjö ger sig iväg för att leta upp sin bror. Många och farliga faror möter henne på vägen. Saba behöver hjälp för att hitta och frita Lugh men vem kan hon egentligen lita på?

Dustlands – Blodröd väg är en spännande bok! Jag hittar ingen information om när uppföljaren är planerad till men den kommer säkert snart, sluthandlingen öppnar upp för en (romantisk) fortsättning.

Det enda som stör mig med boken är språket. Språket är enkelt med utskrivet dialektalt talspråk t ex å istället för och, han istället för honom, tebaks istället för tillbaka osv. Jag vet inte varför författaren har valt denna skrivstil. På Moira Youngs hemsida kan man läsa att Dustlands är skriven på ”a poetically minimal writing style”. Personligen retar jag mig mycket och tycker inte det tillför boken något positivt alls.

Trots språket – Läs boken!

OBS! Har du ännu inte läst Hungerspelen ska du absolut göra det! Hungerspelen är första delen i serien om Katniss Everdeen. Fatta eld heter andra delen och trilogin avslutas med Revolt. Serien är skriven av Suzanne Collinz