Browsed by
Etikett: Kerstin Lundberg Hahn

Typiskt Tobias

Typiskt Tobias

Det här är Tobias! 
I Nypons nya serie Typiskt Tobias får vi möta Tobias som är en helt vanlig tonårskille men som ibland missar bussen eller missar

en läxa för att det känns som om det är kaos i skallen.

Däremot kan Tobias inte sluta tänka på Leila i klassen, hon är verkligen jättesnygg.

Det har hittills kommit två lättlästa böcker om Tobias, Sista hållplatsen och Kaos i skallen. Det är Kerstin Lundberg Hahn som skriver om Tobias och hans vardag.

Drömbärarna

Drömbärarna

Kerstin Lundberg-Hahn är en produktiv och intressant
författare. Mina favoriter bland hennes böcker är Barnkolonin, Lyckokakan och
framförallt Skuggan i väggen. Barnkolonin och Skuggan i väggen är suggestiva,
drömska böcker  – en mycket populär genre
främst bland mellanstadieeleverna.  Lyckokakan
är en bok som handlar om att våga och att vara annorlunda, ett alltid lika aktuellt
ämne. Denna bok passar utmärkt som högläsningsbok.

Det var med spänning och stor förväntan som jag började läsa
den alldeles nyutkomna Drömbärarna. En bok som, enligt vad jag läst om tidigare,
ska vara en fantasyberättelse. I Drömbärarna är Malva huvudpersonen, hon har
precis flyttat till ett nytt hus med sina föräldrar och ett syskon som
fortfarande ligger i mammas stora mage.

Det har kommit många böcker de senaste åren som börjat
precis så här; familj som är nyinflyttade till ett mystiskt hus… Men det visade
sig att denna bok skiljer sig lite från de övriga, här är det inte huset som är
mystiskt utan istället grannen Veronica. Veronicas äppelträd bär frukt trots
att det inte är tid för det. Och vilka äpplen sedan, äter man dem hamnar man i
drömmarnas värld. Veronica är konstig tycker Malva, hon pratar för sig själv, hon
har en låda full av gamla fotografier och en handritad karta i vardagsrummet.

En dag börjar Veronica berätta sin historia för Malva och
sedan börjar nästan en ny historia i boken. För nu dras Malva in i Veronicas
drömvärld (fantasyvärlden) och då blir boken både spännande, ganska obehaglig och
kanske lite för lång.


Drömbärarna kommer att locka samma läsare som läser både
Ingerlin Angerborns (Rum 213, Hjärta av damm, Månfågel m fl) samt Kristina
Ohlssons (Glasbarnen, Silverpojken) böcker.  Tyvärr tycker jag dock inte att den riktigt når
upp till nivån på dessa böcker eller till Kerstin Lundberg–Hahns tidigare
böcker.

 
Det ska bli spännande att se vad eleverna tycker om Drömbärarna!
Lyckokakan

Lyckokakan

Lyckokakan skriven av Kerstin Lundberg-Hahn handlar om Oscar, en helt vanlig kille som har lite
ovanliga – och pinsamma!!! – föräldrar.

Oscars pappa gillar att sjunga opera (!) både nu och då. T
ex gör han det när han har hämtat Oscar i skolan och går i trapphuset mitt
bland alla elever. Oscars mamma gillar att dansa. Det går väl an om hon inte också
måste göra det på Oscars skoldisco!

Oscar skäms för sina föräldrar och önskar att de vore lite
mer vanliga, som andra föräldrar.


En dag blir Oscar bjuden på en Lyckokaka. Ni
vet en sådan där kaka med en liten lapp i mitten, på lappen brukar det stå ett
visdomsord eller en tänkvärd mening.
På Oscars lapp står det: ”Uttala din
önskan så blir den sann”. Nu har Oscar chansen, han ska önska sig lite mer vanliga
föräldrar!
Önskningen slår in men det blir inte riktigt som Oscar tänkt
sig…

Lyckokakan är en underbar bok som handlar om att göra bort sig och vara
pinsam, om vänskap och om kärlek.

Läs Lyckokakan och läs den helst högt för barn i 9-10-årsåldern! Boken passar bra att läsa i adventstid eftersom det är den tiden i boken.

Berättarverkstad för barn

Berättarverkstad för barn

Kerstin Lundberg Hahn har skrivit en rad deckare för barn och ungdomar. Senast kom Vitas hemlighet, en ickedeckare. Handlingen innehåller såväl vardagslugn som ett skickligt uppbyggt spänningsmoment.

I höst kom dessutom en mycket intressant bok för pedagoger, Berättarverkstad för barn. En metodbok som även ger konkret handledning och en stor lust att sätta igång direkt. I boken beskriver Kerstin det tillvägagångssätt hon använt sig av många, gånger för att tillsammans med sex-åttaåringar gemensamt skapa en berättelse. På så sätt får barnen utlopp för sin fantasi och kreativitet och det blir en “riktig” berättelse. Tänk att få vara stolt medförfattare till en saga med färg och djup trots att kanske det egna ordförrådet är begränsat och inte alla bokstäver ännu sitter på plats.
Jag har både läst boken och lyssnat på Kerstin själv när hon under ett seminarium på bokmässan berättade om metoden. Man kan inte annat än att bli sugen på att prova.