Drömbärarna
Kerstin Lundberg-Hahn är en produktiv och intressant
författare. Mina favoriter bland hennes böcker är Barnkolonin, Lyckokakan och
framförallt Skuggan i väggen. Barnkolonin och Skuggan i väggen är suggestiva,
drömska böcker – en mycket populär genre
främst bland mellanstadieeleverna. Lyckokakan
är en bok som handlar om att våga och att vara annorlunda, ett alltid lika aktuellt
ämne. Denna bok passar utmärkt som högläsningsbok.
den alldeles nyutkomna Drömbärarna. En bok som, enligt vad jag läst om tidigare,
ska vara en fantasyberättelse. I Drömbärarna är Malva huvudpersonen, hon har
precis flyttat till ett nytt hus med sina föräldrar och ett syskon som
fortfarande ligger i mammas stora mage.
precis så här; familj som är nyinflyttade till ett mystiskt hus… Men det visade
sig att denna bok skiljer sig lite från de övriga, här är det inte huset som är
mystiskt utan istället grannen Veronica. Veronicas äppelträd bär frukt trots
att det inte är tid för det. Och vilka äpplen sedan, äter man dem hamnar man i
drömmarnas värld. Veronica är konstig tycker Malva, hon pratar för sig själv, hon
har en låda full av gamla fotografier och en handritad karta i vardagsrummet.
En dag börjar Veronica berätta sin historia för Malva och
sedan börjar nästan en ny historia i boken. För nu dras Malva in i Veronicas
drömvärld (fantasyvärlden) och då blir boken både spännande, ganska obehaglig och
kanske lite för lång.
Drömbärarna kommer att locka samma läsare som läser både
Ingerlin Angerborns (Rum 213, Hjärta av damm, Månfågel m fl) samt Kristina
Ohlssons (Glasbarnen, Silverpojken) böcker. Tyvärr tycker jag dock inte att den riktigt når
upp till nivån på dessa böcker eller till Kerstin Lundberg–Hahns tidigare
böcker.
