Bläddra efter
Etikett: övernaturligt

Blod säljer, en ny bok med fyra berättelser av Stephen King

Blod säljer, en ny bok med fyra berättelser av Stephen King

Kommentarer 0 kommentarer

Stephen King senaste bok är nu översatt till svenska – hurra!  Den heter Blod säljer och innehåller fyra berättelser med helt olika handlingar. 
I den första novellen, Mr. Harrigans telefon, så får vi möta Craig. 
Han är en ung pojke, som blir anställd som en lite allt-i-allo till Mr. Harrigan. Mest av allt vill Mr. Harrigan bli läst för, men ibland får Craig även vattna blommor eller räfsa löv. 
Vid speciella högtider så brukar Craig får en skraplott i present av sin arbetsgivare, och vid ett tillfälle så blir det högsta vinsten- 3000 dollar! 
Craig köper en mobiltelefon i present till Mr. Harrigan, något som denne tidigare har ansett vara ett helt onödigt behov. Denna inställning ändras snabbt, och mobiltelefonen blir nästan omedelbart Mr. Harrigans bästa vän. 
När Mr. Harrigan hastigt går bort(inte helt oväntat på grund av ålder, men dock hastigt) så tar Craig mobilen. Han ångrar sig och vid begravningen ser han till att stoppa ner mobilen i Mr. Harrigans innerficka och kistan sänks ner. 
Slutet gott, allting gott- eller? 
Kan man ringa någon på andra sidan?
Vem är Chuck? Läs Chucks liv och se vad du får reda på. 
Undergången närmar sig. På stan hänger det plakat lite varstans med texten:
 Charles Krantz
39 fantastiska år! 
Tack för allt Chuck!
Var kommer plakaten ifrån? Vem har satt upp dem? Är undergången verkligen på väg att ske, och återigen- vem är denne Chuck?
 Berättelsen är uppdelad i tre akter, där du börjar bakifrån, alltså med akt tre.  
Har du läst Mr. Mercedes? I så fall är du bekant med detektiven Holly Gibney som är huvudpersonen i berättelsen som har samma namn som boken- Blod säljer. 
Ett bombdåd äger rum på en högstadieskola. Det är något märkligt med reportern som är först på plats för att rapportera om tragedin. Holly Gibney följer spåren och kommer i kontakt med något som är allt annat än mänskligt… 
Och vad handlar historien som heter Råtta om? 
Läs boken…
Jag tyckte om boken i sin helhet men novellen som jag fastnade mest för var Chucks liv. Den är fyndigt skriven, varken skrämmande eller läskig men mycket tänkvärd och uppslukande. 
Att skriva bra noveller kräver skickliga författare, och här kvalar herr King in med lätthet. 
Blod säljer är lämplig från ca fjorton år.

Husets hjärta slår!

Husets hjärta slår!

Kommentarer 0 kommentarer

Att packa upp nya böcker slutar aldrig att locka mig. Vad är det som dyker upp den här gången? Vilka kommer funka bra, och bli utlånade direkt, och vilka kommer stå orörda på hyllan? Det kvittar att det är jag själv som klickat iväg beställningen, när böckerna väl kommer beter jag mig som ett barn på julafton … Eller kanske inte riktigt, men jag blir alltid överraskad. Jaha, beställde jag den?! Oj, var den så tjock/tunn? Hoppsan, det var ju inte direkt ett säljande omslag. Eller tvärt om: Den här kommer att gå bra! och såklart: Åh, den här vill jag läsa! Och den! Och denna!

Idag packade jag upp en ny bok av Mårten Melin. Med tanke på hans produktivitet så är det i sig ingen ovanlighet, men den här fastnade jag lite extra för. Omslaget mörkt och hotfullt i svartvitt med titeln, spretig och oroväckande, i blodrött. Redan vi skrivbordet bläddrade jag genom boken o

ch kollade lite på bilderna av Mattias Olsson. Ruskiga, olycksbådande och väldigt mörka. Snacka om läspepp. Men jag var tvungen att vänta tills jag kom hem innan jag hade möjlighet att läsa själva boken.
Signe och Ninni tvingas ta skydd från ett oväder i ett gammalt ödehus. Trädgården är övervuxen och huset förfallet, men ett fönster på övervåningen står öppet så de antar att någon ändå bor där. Det smattrande regnet och åskan som dundrar överröstar deras knackningar men när de testar att öppna visar sig dörren vara olåst. De går in. Ingen människa syns till, men ett ljus brinner i en ljusstake i hallen och de hör ljud från övervåningen. Signe försöker hitta förklaringar till allt som är märkligt, som att inga skor eller jackor hänger i hallen, och att ingen svarar när de ropar, men Ninni verkar inte helt övertygad. De går upp för trappan för att ge sig till känna för husets ägare, men plötsligt blir båda två så otroligt trötta. Det är som att all kraft rinner av dem. Och först nu berättar Ninni för Signe att det alltid gått historier om det här huset – att människor som gått in i det aldrig har kunnat ta sig ut. Plötsligt inser Signe att det är huset som gör ljud, huset lever och det tänker inte släppa dem ifrån sig. 
Det är en snabbläst historia, bara 90 sidor och gott om illustrationer. Bilderna går i svart ända fram tills hjärtat kommer in och effekten med de röda detaljerna är slående. Bilderna visar oftast framförallt vad texten redan beskriver, men då och då får vi se mer, ett utropstecken eller kanske en fråga som inte framkommer i texten. Till exempel skulle sista bilden kunna tolkas som att slutet inte innebär den lättnad som texten antyder …
 
Att bära framtiden på sina axlar

Att bära framtiden på sina axlar

Kommentarer 0 kommentarer

Eftersom jag har skrivit om de andra två delarna i serien är det väl inte mer än rätt att jag avslutar också. Mareld, sista delen om Tuva i Stockholms skärgård, kom redan i vintras men det har bara inte blivit av att jag läst den. Förrän sista veckan på semestern. Du kan läsa vad jag skrev om Djupgraven och Sjörök om du vill uppdatera dig först.

Det är sen höst i skärgården. Vädret är lynnigt och en dag fryser en färja fast i isen och försvinner. Inte en enda av passagerarna överlever. Ingen kan förklara vare sig hur isen kunde lägga sig så snabbt eller varför ingen lyckades rädda sig från den sjunkande båten. Men Tuva har sina aningar. Havsfrun är arg, på Tuva som ställt sig på människornas sida och på alla människor som aningslöst fortsätter förorena och döda havet, trots att de borde veta bättre. Tuva söker efter henne under ytan, utan att hitta henne. Tillsammans med båtkarlen Österman och skolsköterskan Maria, som båda har speciella förmågor, försöker hon ta reda på vad som håller på att hända. Vad är det havsfrun planerar?
Det enda som håller Tuva uppe är tanken på att Rasmus (som flyttat från skärgården) kommer för att hälsa på över julen. Hela lovet ska han bo i ett grannhus på ön och till och med fira jul tillsammans med Tuvas familj.
När Tuva äntligen får klarhet i vad det är som kommer hända blir hon nästan paralyserad av skräcken. Havsfrun vill förinta alla människor, och det kommer hon säkert också göra om inte Tuva lyckas stoppa henne. Men hur skulle hon klara av det? Sist de hade en dust med varandra höll Tuva nästan på att stryka med och nu har Havsfrun fått enorma kraften av alla de hundratals offer som redan gett sitt liv genom båtolyckan.
Samtidigt fortsätter Tuva att brottas med sin identitet. Som både människa och havsvarelse är hon dragen till båda elementen och det är inte lätt att välja det ena framför det andra.

Jag gillar slutet på den här trilogin. Det är verkligen inget lyckligt slut, men det finns någonting hoppfullt i hur det går ändå. Och ändå känner jag mig beklämd eftersom det i mångt och mycket påminner så mycket om vår egen verklighet. När de vuxna inte förmår göra något åt situationen i världen är det barnen som får dra det tunga lasset. Jag tänker naturligtvis på Greta Tunbergs kamp och hårda arbete för klimatet, men också på Malala som fått upp världens ögon för flickors situation. I Camilla och Viveca Stens trilogi är det den knappt tonåriga Tuva som bär jordens framtid på sina axlar. Det är tungt!

En hyllning till Mia Öström

En hyllning till Mia Öström

Kommentarer 0 kommentarer

För några år sedan läste jag Skuggsommar av Mia Öström och blev mycket tagen. En berättelse där personerna känns verkliga och levande (även om det just i den här berättelsen inte riktigt stämmer in på alla personerna). Det finns ett övernaturligt inslag som skruvas upp ju längre en kommer i den berättelsen. Emelie skrev om boken här på bubbel. Skuggsommar är tonårsklassad på våra bibliotek och kan läsas av läsvana från år 6.

Tidigare i år kom Mia Öström ut med en ny bok för de något yngre, Dödsbo. Även den här boken är mycket bra med personporträtt som ger liv, övernaturliga inslag och en hel del spänning. Ninos föräldrar har skilt sig och nu ska hon och mamma hitta en ny bostad. Pengarna räcker inte långt så det blir ett dödsbo med möbler och allt i ett gammalt inträngt hus. Så fort Nino är ensam hör hon skratt och barn som läser lekramsor, det känns kusligt. Inte blir det bättre av att hon hittar en lönndörr i tapeten på sitt rum och kommer in i en annan lägenhet där en dam från förr bor. Här finns även hotfulla kajor och en vakande portvakt från det förgångna. Nino har som tur är lärt känna David i våningen under och tillsammans försöker de lösa den förbannelse som vilar över huset. De är verkligen rädda men ger sig ändå i kast med uppgiften. Även den här boken tycker jag mycket om. Under läsningen gjorde jag associationer till lägenheten intill i Coraline, Hitchcocks fåglar och Maria Gripes världar.

Nu var jag ju ”tvungen” att läsa även Vakuum som vänder sig till unga vuxna och uppåt. Jonnas betydligt äldre bror tog livet av sig och under det år som har förflutit har hon försökt hantera detta. Hon upplever tillvaron som i ett vakuum där föräldrarna bara låtsas att allt är som det brukar. Jonna ger sig iväg på en resa i sin brors fotspår för att försöka förstå sin bror och sig själv. En komprimerad berättelse som fångar mig från första sidan.

I sommar kommer jag att läsa resten av Mia Öströms utgivna böcker, jag längtar. Och  Mia Öström, kan en beställa fler böcker för ålderskategorin 9-12?

Cirkus Mirandus

Cirkus Mirandus

Kommentarer 0 kommentarer
Micah har vuxit upp med sin farfar Ephrahims berättelser om den magiska och fantastiska Cirkus Mirandus som farfadern besökte när han själv var barn under andra världskriget. Farfar Ephrahim har berättat om Ljusmästaren, eller Mannen som bemästrar ljuset som är hans fullständiga namn, och de fantastiska saker som denne fick farfar att uppleva, han har berättat om den fantastiska Fågelkvinnan som både flög och sjöng som en gudinna och han har berättat om önskningen som han fick men sparade till senare.
Nu har farfar blivit en gammal man, och han är riktigt sjuk. Så sjuk att hans syster Gertrudis kommit för att bo med dem och ta hand om både farfar och Micah. Gertrudis hatar Ephrahims berättelser och hon i stort sett förbjuder Micah att träffa honom eftersom hon påstår att Micah bara gör honom tröttare och sjukare. Men farfar Ephrahim har bestämt sig för att nu är det dags att utnyttja den där innestående önskningen och Micah måste hjälpa honom.
Micah lyckas få cirkusen att komma till hans hemstad, men det visar sig svårare än han trott att övertala Ljusmästaren att komma hem till farfars hus och rädda farfars liv. För det är i alla fall vad Micah tror att farfar har önskat sig.
Besöket på cirkusen, och allt som händer därefter, blir ett äventyr och nåt så fantastiskt som Micah aldrig trodde att han skulle få uppleva, men det leder också till uppvaknande. Micah inser saker om både sig själv, farfar Ephrahim och sin, sedan länge försvunna, farmor som inte är bara roliga och underbara.
Optisk illusion

Optisk illusion

Kommentarer 0 kommentarer
Hedda, lillebror Teo och deras mamma flyr från Stockholm och mammans misshandlande pojkvän Thomas. De har ingen annanstans att ta vägen än hem till mormor som bor i en liten norrländsk by som heter Glömskan. Hedda har knappt aldrig träffat mormor eftersom mamma och mormor inte kommer överens.
Efter bara någon dag så kommer Teo hem och säger att han träffat
en talande häst. Hedda tror inte honom men när Teo dagen efter försvinner och inte kommer tillbaka börjar hon ana att det finns något i skogarna runt Glömskan som inte tillhör den vanliga världen. Hedda träffar Simon som bor i ett fallfärdigt hus i skogen och trots att de först inte kommer överens inser de till slut att de behöver varandra. Tillsammans med gubben Jari försöker de ta reda på vem eller vad det är som tagit Teo. Hedda får sakta med säkert inse att världen inte är så enkel som hon förr trott. Det finns något bortom det hon först ser, som en sådan där dold 3D-bild som gömmer sig i ett virrvarr av mönster och färger. Det gäller att spänna blicken på ett speciellt sätt så framträder allt det där andra; skogsrå, vitterfolk, näcken… Det där som mormor kan se och känna och som är anledningen till att mamma inte velat eller kunnat hålla kontakten. Och nu visar det sig alltså att Hedda också har den förmågan.

Glömskan är en berättelse som blandar kvinnomisshandel, psykisk ohälsa och övernaturliga väsen på ett fullkomligt självklart sätt. Jag gillar hur relationen mellan Hedda och Simon växer fram. Det påminner om hur Ronja och Birk från hat och konkurrens blir helt ovärderliga för varandra.
Författaren Johanna Olsson är manusförfattare till vardags och det syns i hennes debutroman. Den ger tydliga filmbilder åtminstone i mitt huvud, och då har jag ändå inte varit längre norrut än Åre.

Inatt jag drömde

Inatt jag drömde

Kommentarer 1 kommentar

Den sista veckan innan jag börjar jobba efter semestern brukar jag alltid drömma väldigt mycket, kaotiskt och levande. Detta har jag gjort innan skolstart så länge jag kan minnas. Ofta kommer jag bara ihåg brottstycken av drömmen, men den brukar ligga kvar och skvalpa i huvudet ganska länge efteråt. Jag är ganska glad att ingen annan ser alla galna saker som jag upplever på natten, även om min man får stå ut med saker som att jag ligger och nynnar La vie en Rose mitt i natten.

I helgen läste jag en bok om drömmar. Det är Mårten Melin som äntligen har kommit med en ny fullängdsroman, det är två år sedan sist. Återigen rör vi oss i utkanten av Skogsbingelskolan, även om boken inte utspelar sig där.

Malik är på kollo när han vaknar på natten och upptäcker att han kan se folks drömmar när de sover. Ovanför sina kompisars huvuden ser han som revor i luften, och när han tittar in där ser han vad de drömmer om. Och inte bara se, han kan gå in i drömmarna. Malik fattar först inte vad som händer, och han vet egentligen inte om han verkligen tycker att det är en bra grej att se och delta i drömmarna, men lite häftigt är det ju. För att imponera på Sira, tjejen han är kär i,

 tar han med henne till sin rumskompis Elias dröm, men det går inte riktigt som han tänkt. För vad händer egentligen när någon vaknar ur sin dröm? Jo, öppningen försvinner medan drömmen fortsätter. Och för att kunna komma tillbaka igen krävs att personen fortsätter drömma på samma dröm när hen somnar om.

I drömmarna kan Malik göra vad han vill. Han behöver bara tänka det så händer det. Detta är naturligtvis en otroligt praktisk egenskap men den kommer med makt och ansvar. Vad händer om någon vill utnyttja Maliks förmåga för att ta över världen?

Jag gillar Melins nyaste bok. Det är en intressant, spännande och lite creepy tanke att kunna ta sig in i någons dröm. Vill en egentligen veta vad andra drömmer? Och hade jag velat att någon annan gick in i min dröm på natten? Hu!

FYR 137

FYR 137

Kommentarer 0 kommentarer

Tredje, och sista, boken om Elvira, Bea och Meja har äntligen kommit! Det är åter sommar, bara några månader efter att Elvira var med om en del svårförklarliga saker i det gamla dårhuset, och ett år efter att de tre tjejerna träffades på sommarkollo och för första gången fick närkontakt med ett spöke. Rum 213 kom redan 2011 och den skrev jag om här och så sent som i höstas kom fortsättningen Sal 305.

Elvira och Bea följer med Mejas familj på campingsemester. Det är en fin camping med pool, vattenrutschkana, minigolf och härlig badplats. Bara en bit därifrån finns en fyr med en gammal spökhistoria. Redan i bilen på väg till campingen ser Meja en bil med registreringsnummer FYR 137 och alla tjejerna rycker till. De minns alltför tydligt hur förra sommarens äventyr började med att Elvira såg en bil som hette RUM 213, och deras rum, nummer 213, på kollot var bebott inte bara av de tre tjejerna utan även ett spöke. Elvira ser även en bil med nummer FIA 112, på vägen till campingen, men håller det hemligt för de andra. Hon tycker det låter olycksbådande med larmnumret och vet att Meja helst inte vill prata om, eller tro på, det som hände förra sommaren, och att Bea blir så rädd av allt spökprat.
Redan första dagen går de ner till fyren och hittar en gammal dagbok undertecknad med S. Är det Svarta Sara, som blev galen av sorg när hon såg sin älskades skepp gå under i en storm, som skrivit dagboken, eller är det någon annan. Och vad är det för ritual som sägs locka fram henne ur den gamla fyren.
Det blir en gastkramande vecka för de tre tjejerna, men förutom jakten på dagbokens författare och sanningen om Svarta Sara så hinner de också med sol, bad och lite semesterflörtar.
Ingelin Angerborn har som vanligt skrivit en härlig mysrysare. Det blir aldrig obehagligt, bara lite lagom mystiskt och på gränsen mellan övernaturligt och märkliga slumpar.
Djupgraven

Djupgraven

Kommentarer 0 kommentarer
https://www.adlibris.com/se/organisationer/product.aspx?isbn=9163890046Tuva bor på en liten ö i Stockholms skärgård. När hösten kommer och alla sommargäster reser hem igen, trivs hon som allra bäst. Men den här hösten känns det annorlunda. Oroligare, illavarslande. Tuva får åka skolbåt till skolan på Runmarö, och det är bara 40 barn på hela skolan. Gemensamt för dem alla är att de inte gillar Tuva. Hon är annorlunda, vitblek, nästan grönaktig, hy och har konstiga ärr på sidan av halsen. Hennes föräldrar säger att hon fick dem när hon var bebis, då båten slog runt av en våg och hon föll i vattnet. Annars vill de inte prata så mycket om hur det var när hon var liten.
Det är tjock dimma den dagen klassen ska ha orientering. Alla ska spring i par, men Tuva blir över och trivs rätt bra med det. Är det ingen som tvingas samarbeta med henne är det heller ingen som kan lämna henne ensam i skogen utan karta. Och nu ligger som sagt dimman så tjock att Tuva nästan springer in i ett träd det första hon gör. Efter bara en liten stund stöter hon på Rasmus. Han är i par med Axel, men honom kan hon inte se någonstans. Rasmus går likt en sömngångare bort från vattnet och hur Tuva ropar, så verkar han inte höra. Så upptäcker Tuva att luften framför Rasmus är full av små ljuspunkter som dansar omkring, och det verkar vara de som hypnotiserat honom. Tuva lyckas bryta förtrollningen och kalla på hjälp och när alla återsamlats inser de att Axel fortfarande fattas. Polisen kommer för att förhöra Rasmus och Tuva, och i klassen viskas det att Tuva är den skyldiga. Outsidern får såklart skulden. Och hur ska Tuva kunna berätta vad hon såg, att det var… älvor som lockade med sig Rasmus ut i skogen. Vem skulle tro henne?
Och så är det havet. Havet som verkar lura på något stort, farligt och ondskefullt. Som redan har tagit flera personer som varit ute till havs efter mörkrets inbrott och nu verkar vara på jakt efter Tuva.
Det här är verkligen ingen solglittrande skildring av skärgården. Det är mörkt, ruggigt och otäckt. Och jag älskar att boken utspelar sig i en verklig miljö. Att kartan i pärmens insida visar verklighetens skärgård, önamnen stämmer, även om en del saker är anpassade för att passa historien. Jag gillar också att detta är första delen av en trilogi, så att jag vet att jag kommer att får läsa mer om Tuva och de mörka skärgårdslivet.