Bläddra efter
Etikett: Per Nilsson

Som sparv som örn

Som sparv som örn

Per Nilsson är en mästare i att beskriva ungdomars inre värld på ett trovärdigt sätt. Jag är också mycket förtjust i hans vackra språk, vilket gör läsningen extra njutbar. Jag tycker att bokens omslag är mycket lockande, men vad yngre läsare än jag tycker om det kan en aldrig veta.

Be går på högstadiet, hon känner sig som en sparv och försöker att inte göra så mycket väsen av sig. Hon lägger märke till Enneka som i alla fall vissa dagar är på skolan. Enneka har en mycket personlig frisyr och klädstil så kanske är det inte så underligt att Be ser henne. Be tänker på Enneka som en örn som svävar fritt högt däruppe. Visserligen är Enneka en stark tjej men hennes liv är långt ifrån enkelt eller konfliktfritt. Hennes livssituation är mycket jobbig.
Be känner sig dragen till Enneka vilket i alla fall till en början provocerar henne mycket. Enneka visar tydligt att Be ska akta sig. Men det vänder och någon sorts vänskap växer mellan de udda flickorna. Bes föräldrar visar sig vara mycket förstående och blir en sorts trygghet i Ennekas  kaotiska tillvaro.
Men en dag är Enneka bara borta, kommer inte till skolan och finns ingenstans.Hon svarar inte på sms heller.  Då rasar tillvaron samman för Be.Inte ens julen med släkten känns bra.
Fast julafton är ju överraskningarnas dag… Och vad är det som säger att en sparv alltid är en sparv eller att en örn alltid är en örn?

Änglar och demoner

Änglar och demoner

Nu har Per Nilsson gått i mål med sin serie om Pim-Pim och ängeln Extra. Sjätte och sista delen Stanna, bli kvar kom ut nu i höst och jag har läst dem allihop. Det är en ganska långsam serie, och den är tyvärr lite svår att låna ut. Själv gillar jag den eftertänksamma Pim-Pim, men många av eleverna vill ha mer action, mer handling.

Var och en av böckerna utspelar sig under en månad, så under bokseriens gång tar vi oss från vinterns januarislask och fram till varma midsommar. I januari står det plötsligt en mystisk tjej på skolgården. Hon dyker upp lite här och där, bland annat hemma hos Pim-Pim, och hon kallar sig Extra. Hon är inte som någon annan som Pim-Pim träffat, hemlighetsfull, egensinnig, gåtfull, och hon gör aldrig så som Pim-Pim förväntar sig eller hade önskat. Hon är helt och hållet sin egen. Men där hon finns händer också märkliga, fantastiska saker. Som när läraren Mia-Marias lilla dotter Maya plötsligt blir botad från en svår sjukdom och Leyla blir räddad från att brännas på Valborgsmässobålet. Extra gör det också möjligt för Pim-Pim och Hanni att bli vänner igen, trots att det kändes omöjligt från början. Men nu då. Vad återstår? Varför måste Extra ge sig av, vem är hon och de andra i huset vid skogsbrynet egentligen? Vad händer med svala, självständiga Extra när allting närmar sig slutet? Pim-Pim förstår ingenting, och det känns som ingenting stämmer längre.

Jag kan tänka mig att första boken i den här serien (som Christina bloggade om HÄR) skulle funka utmärkt som högläsning i klassen, kanske för årskurs 5-7, och förhoppningsvis lockar den sen eleverna att läsa vidare. Det finns gott om frågor att ta upp och diskutera under läsandets gång, frågor om gott och ont, liv och död, eget ansvar och vad vi kan förvänta oss av varandra.

EXTRA En morgon stod hon bara där

EXTRA En morgon stod hon bara där

Vilken tur att jag frös när jag hade cyklat hem och därför kröp ner under filten med den här boken som jag sträckläste. Per Nilssons senaste bok, Extra En morgon stod hon bara där.

Huvudpersonen har det helt osannolika namnet Pim-Pim och tjejen som bara står där en dag på högstadiets skolgård heter Extra. Fast det finns annat i den här boken som är mer osannolikt vilket ger berättelsen lite mystik och extra färg. Det gör också att det går lättare att diskutera frågor som meningen med livet, döden och om vi är unika eller utbytbara. Jag tycker om den här berättelsen om en ganska vanlig kille i sjuan, i en vanlig liten småstad, med vanliga (skilda) föräldrar och som spelar fotboll. Men som sagt ett och annat inträffar och allt går inte att förklara helt rationellt. Nästa del kommer till hösten och det ser jag fram emot.

I fortsättningen kommer jag att vara på min vakt när jag möter röda katter speciellt när det ligger vita fjädrar på marken. Det är inte av den anledningen ni först kommer att tänka på, tro mig.