Biblioteksbubbel

Bibliotekarier jobbar mycket med källkritik och går många fortbildningar i ämnet. Jag vågar påstå att vi kan en del om detta , men den 2 maj var jag och Emelie på konferensen ”Källkritik i fokus”, som anordnades av Skolporten i Stockholm. Här ”angrips” ämnet från ett lite annat perspektiv än det som vi  bibliotekarier är vana vid. Den första föreläsaren heter Johan Waara och är psykolog och forskare. Hans utgångspunkt är att vi aldrig kan räkna bort våra känslor, vår psykologi vid källkritik. Vi kan tro oss duktiga på källkritik, på att stå emot, att vara kritiska, men faktum är att vi människor är väldigt lättpåverkade varelser.

Mycket av samlad information på nätet, filmer, ”nyheter” osv är idag en blandning av tyckande och fakta. Då blir det ännu svårare att stå emot och att analysera och bena ut vad som är vad.
Johan Waara tar som exempel några av de dokumentärer, som visats nyligen, t ex dokumentären om Michael Jackson, om R Kelly och om Josefin Nilsson. Han menar, utan att ifrågasätta, om det är sant eller inte, är dessa dokumentärer gjorda så att de väldigt starkt appellerar till våra känslor. När vi dessutom får en tung förstärkning av kommentarer runt innehållet i sociala medier, är det nästan omöjligt för oss att ”inte dras med”.
Fakta och tyckande blandas ihop återigen och vi kommer i affekt.
Vi människor får då också svårare att se hur saker och ting hänger ihop, vi ser förenklade samband, istället för hur saker och ting egentligen hänger ihop.

Johan Waara talar också om ”self serving bias”, dvs att vi tillskriver oss själva eller ”vår” grupp alla positiva egenskaper och ” alla andra” de negativa. Dvs vi kommer hela tiden att anse att fakta/data som kommer från ”mig ” är viktigast och har  lättare avfärda ”de andra”. Detta leder bla till filterbubblor.

Vad är då ”vaccinationen” mot detta?  Förkunskaper, tänka till ett varv till, skaffa sig perspektiv och varför inte gå till vetenskapen och kolla metastudier. Låter enkelt, men tål att upprepas om och om igen.

Åsa Wikfors, professor i filosofi, talar sedan om ”Källtillit och källkritik i postsanningens tid”
Detta är källkritik ur ett filosofiskt perspektiv. Hon menar att vi lever i en ”postsanning”, som karakteriseras av : ett splittrat medielandskap, stor spridning av desinformation, polarisering och grupptänkande och antipatier och sjunkande tillit.

Hon menar att vi måste tänka på att desinformation får konsekvenser och att vara medvetna om att det är farligt att slå ifrån oss tillgänglig kunskap. Vi bör fråga oss om vi har goda skäl att tro på det vi läser . t ex på sociala medier, ur just det här perspektivet. Att faktiskt dela och sprida desinformation kan leda till sjunkande tillit för samhället. Och tillit är det som håller ihop vårt samhälle ytterst.

Vad kan vi göra för att motverka detta? Lära människor(våra elever) att trovärdighet är viktigt, ge dem kunskap om medier och inte bara sociala medier, utan även etablerade, seriösa nyhetsmedier, bedöma källor både på djupet och horisontellt, dvs flera av varandra oberoende källor.

Mycket viktigt: Lär eleverna att det inte finns några skäl att tro att sanningen ligger mittemellan två polariserande sidor. Att välja det expertgranskade, här nämner hon NE, som källa och inte subjektiva ytterlighetsperspektiv. Ett boktips är ”Tro på sanningen” av Timothy Snyder.