Bläddra efter
Etikett: Siri Spont

Emre är tillbaka!

Emre är tillbaka!

I slutet av förra året kom äntligen Emres andra handbok (den första skrev jag om HÄR), och nu har jag dessutom hunnit läsa den.

Förutom den nya klasskompisen Ömer så har Emre inga kompisar. Det är till och med så att Emre känner sig osynlig. Inte ens sådana som han gått med på fritids i tre år kommer ihåg vem han är. Ömer tycker att det är dags att Emre blir lite mer känd, och det bästa sättet att bli känd på är att göra filmer och lägga ut på Youtube. Enligt Ömer. Det enda Emre är riktigt bra på är Minecraft, så de bestämmer sig för att göra en Minecraftfilm. På bara några dagar kommer Emre vara känd över hela världen, lovar Ömer. Problemet är bara att det inte blir någon bra film. Den blir faktiskt riktigt dålig, och Ömer får lova att inte lägga ut den på nätet så någon kan se den. Istället lyckas Emres odrägliga lillebror Izzet göra en film tillsammans med sin dansgrupp och den sprider sig som en löpeld. Ömer och Emre måste ta till något annat, och Ömer har naturligtvis lösningen. Katten Mogwaii älskar Emre, och att lata sig, men till tricks och roliga filmer är hen inte till mycket nytta visar det sig. Men när Ömer väl bestämt sig för något är han som döv för alla invändningar, och han drar med sig Emre och stackars Mogwaii ut för att göra en rolig film. Dessvärre ser det mer ut som att Emre misshandlar Mogwaii än att katten gör konster och när den filmen faktiskt läggs ut på nätet blir Emre visserligen igenkänd, men snarare ökänd än känd.
Den här boken var kanske inte riktigt lika rolig som den första, men jag läste den med nöje och ser fram emot att fortsätta följa Emres och Ömers eskapader och missförstånd.

Tredje boken om Emre är redan på väg och den heter Emres handbok i konsten att fixa en fest, och förstöra en.

Emres handbok i konsten att skaffa sig vänner och ovänner

Emres handbok i konsten att skaffa sig vänner och ovänner

Emre är inte så bra på det där med kompisar. Han tycker att det är så himla svårt och dessutom är han så tyst och blyg att han ibland misstänker att hans klasskompisar glömmer bort att han finns. Det enda som han är riktigt bra på är att spela Minecraft och att skriva, och det senare har han använt till att skriva små handböcker. Till exempel Emres handbok i konsten att skaffa sig vänner.

En dag kommer en ny kille till klassen, Ömer. Men det visar sig att Emre faktiskt sett honom innan. Bara några dagar tidigare såg Emre nämligen en kille som rotade genom alla apelsinerna i affären för att hitta den bästa, utan att bry sig om att hälften av alla apelsiner som han ratade trillade ner på golvet. Och det visar sig snart att det händer ganska många olyckor runt Ömer. Han har svårt att sitta still, svårt att vara tyst och han tar allt, verkligen allt, som andra säger bokstavligt. Det gör att klasskompisarna snabbt tröttnar på honom. Även om Enes säger att nu kör vi fotboll på riktigt, och inget mesande, så kanske han inte var beredd på att Ömer då skulle börja tacklas så att blodet sprutar. Och när tuffa killarna i femman säger att ”det är jag som äger det här stället!”, så säger Ömer förvånat ”Va, äger du skolan?” utan att fatta att han i stället borde vara tyst.
Emre vill verkligen bli kompis med Ömer, trots allt strul som händer runt omkring honom, och genom hela boken (som är satt med ett typsnitt som ska se handskrivet ut) så får vi små post-it-lappar med kompistips. Till exempel:

”TIPS: Om man har svårt att få människokompisar kan man bli kompis med en katt istället. Det enda man behöver göra för att katten ska tokgilla en är att INTE försöka bli vän med den. och ge den mat ibland.”

”TIPS: Om du vill bli kompis med någon är det bra om du inte förstör hans liv redan första veckan i nya klassen.”
”TIPS: Det är bra att inte vara helt osynlig om man vill skaffa sej kompisar i klassen. fast man ska ändå ha rätt att få vara  ifred ibland.”

”TIPS: Om din nya kompis vill kladda choklad på dina favoritgrejer så är det kanske inte hela världen. Du kan skaffa nya grejer. Att hitta en ny kompis är inte lika lätt.”

Jag gillar verkligen Emre och hans inställning till Ömers alla egenheter och problem. Det känns så fint att han vill vara vän med någon som tar sönder grejer och råkar i trubbel hela tiden. Och jag älskar Jonna Björnstjernas illustrationer. Den otroligt feta katten Mogwaii som älskar Emre (trots väldigt lite kärlek tillbaka) och personernas uttrycksfulla ögon som visar precis hur arga/ledsna/farliga/kaxiga/glada de är.

Den är boken passar såklart utmärkt till högläsning, men då tror jag nästan att en får göra sig omaket att scanna in åtminstone en del av bilderna och visa, de tillför verkligen så mycket till berättelsen. Humor, om inte annat. Och om ni gillar den lika mycket som jag så kommer det snart fler handböcker av Emre. Ser mycket fram emot det!
Bara jag vågar

Bara jag vågar


Det här är första boken av Siri Spont (psed.) som jag har läst. Jag har märkt att hennes bok, Utan djur så dör jag, är populär och lånas ut mycket. Den hamnade högt i omröstningen i Bokjuryn.
Tilda bor på landet i en liten by. Dalarna gissar jag på. Hemma finns det djur, en sjuk hund som hon måste gå ut med varje dag och så är det hästarna som ska fodras och ridas. Tilda är en tjej som inte är helt säker på sig själv men ändå lever med en grundtrygghet runt sig. Det är gott om spökiga hus och seanser med Anden i glaset. Livet är inte så enkelt, tycker Tilda, det är besvärligt med kompisrelationerna, en storasyster som både är bäst men även himla taskig. Vem kan man lita på och varför måste Marcus överhuvudtaget finnas?!
Det som jag tycker är bra med den här boken är att den skildrar en vanlig vardag som många kan känna igen sig i. Att det krånglar med kompisarna, för så är det ju ofta. Att personerna känns levande med både fina och fula sidor. Och att Tilda bor på landet i en liten by hänvisad till de och det som finns där. En verklighet som skildras allt för sällan i barnböcker.
Jag tror att även den här boken kommer att få många läsare.