Biblioteksbubbel

 Sagan om Askungen är nog välkänd för de flesta och det tar Marissa Meyer fasta på i sin bok ”Cinder” som är den första i ”The Lunar Chronicle”.

Berättelsen utspelar sig i en futuristisk värld ca 100 år efter fjärde världskriget. Världens länder har enats i 6 olika samvälden, som styrs på olika vis. Månen är bebodd av lunarer sedan några generationer tillbaka och är en egen nation med en diktatorisk drottning med magiska förmågor. Dessvärre har jorden drabbats av en dödlig sjukdom som ingen lyckats hitta ett botemedel för. 

Cinder är en cyborg, en mix av människa och maskin. Det gör att hon ses som ett missfoster, trots att det är vanligt förekommande.  Hon har fått berättat för sig att hon och hennes föräldrar var med om en svävarolycka när hon var 11 år. Det var bara Cinder som överlevde, men svårt skadad. Tekniken gjorde dock att hon överlevde, även om ett litet missöde gjorde så att hon förlorade alla minnen från tiden före olyckan. Hon adopteras och flyttar från Europa till staden Nya Bejing med sin nya pappa, som tragiskt nog dör och lämnar Cinder med en styvmamma och två styvsystrar. Cinder försörjer familjen genom att arbeta som mekaniker, ett arbete som hon är mycket duktig på. En dag får hon besök av den snygge prins Kai som behöver hennes hjälp med att laga en andriod enhet. Av sekretesskäl vill han inte att slottsteknikerna ska göra det. Hemma förbereder styvmodern och systrarna sig för den kejserliga balen. Cinder upptäcker snart att hon hamnat mitt i en intergalaktiska kamp som försvåras av en förbjuden attraktion och att jordens öde hänger på en enda flickas axlar.

”Cinder ” följs av ”Scarlet” och ”Cress”, översatta till svenska.  I dem är sagoförebilderna Rödluvan och Rapunsel. På engelska finns det fyra delar till ”Fariest”, ”Levana’s story”, ”Stars Above” (en novellsamling som utspelar sig i Lunar Chronicle universumet) och den magnifika avslutningen ”Winter”.

Jag läste den på min läsplatta och när jag letade efter en omslagsbild så hittade jag direkt inte mindre än fyra stycken! Jag erkänner att omslagsbilden betyder mycket när jag väljer bok, och en av dessa tilltalar mig inte alls.