U 137 i Karlskrona skärgård.
En elev kom in i biblioteket tidigare i våras och önskade böcker om ubåtar. Dessvärre var det skralt med sådana i hyllan, så jag botaniserade på Adlibris. Där snubblade jag över ”Ubåt på grund” av Stefan Grevle som på ett fint sätt blandat fakta och fiktion om händelsen som satte Karlskrona på världskartan 10 dagar hösten 1981.
Boken handlar om Per som är ute och fiskar med farfar tidigt på morgonen den 28 oktober 1981 på Gåsefjärden utanför Torhamn. I dimman urskiljer de plötsligt en skugga, en grundsatt omärkt ubåt. De ror snabbt tillbaka och ringer örlogsbasen, där de blir trodda på grund av att farfar lånat ut sina hagar till en övning och är en trovärdig person. När historien vecklar ut sig så får vi dels följa Per och farfar men även det militära förfarandet genom Kommendör Rolf Mattsons ögon.
Den hösten var jag 12 år och kan villigt erkänna att mina egna minnesbilder om just ubåten är något suddiga. Pappa, som var flottist och bekant med Kommendörkapten Karl Andersson, har berättat många historier om dessa dagarna, varav den mest förekommande var hur snopen han blev när han skulle gå tillbaka till sin arbetsplats som vaktchef på Sparre, men möttes av en låst vakt. De som var utanför fick inte komma in och de som var på insidan fick inte komma ut, just då. Mamma, som var signallotta blev inkallad på en timme för att bistå örlogsbasens telefonväxel, timmen hon fick på sig var en eftergift för att hinna fixa barnvakt åt min yngre syster och transport. Mina minnen väcks av helt andra saker, telefonkatalog, moviebox, svartvit tv, bandspelare med kassettband som du behövde byta sida på, Noice och låten ”Bang en boomerang”, personsökare och att ringa från en telefonkiosk. Eftersom att jag är uppvuxen i Karlskrona så är det roligt med miljöbeskrivningarna, jag vet precis var det utspelar sig och hur det såg ut.
