Min hemliga tvilling
Leias föräldrar är robotforskare och har kommit väldigt långt inom AI, artificiell intelligens. En dag upptäcker Leia en robot som är en exakt kopia av henne själv nere i källaren. Eftersom hennes föräldrar har dolt den för henne, vågar hon inte berätta för dem att hon sett den. Istället undersöker hon den när föräldrarna åkt iväg på en drygt veckolång konferens i Indien. Hon lyckas starta (eller väcka) roboten, som snabbt anpassar sig till Leias sätt att prata och röra sig. Med hjälp av telefonens chattlistor, foton och filmer, fysiska fotoalbum och saker som Leia berättar laddar de över en mängd minnen till roboten som blir alltmer lik Leia. Leia döper henne till Nova.
Leia säger till Nova att de är tvillingar och att tvillingar hjälper varandra. Till exempel skickar hon iväg Nova till skolan för att göra ett matteprov i sitt ställe. Men vad händer när Nova vill bli självständig och alltmer sugen på att lära sig mer, göra mer, leva mer? En robot som lär sig nya saker på sekunder, är övermänskligt stark och ”fullt funktionsduglig ner till minus tjugofem” som hon själv säger. Och som dessutom tar allt du säger som sanningar.
Leia märker att det inte är så lätt att hantera någon som är bättre på allt, och dessutom går runt och säger fel saker till både vänner och ovänner. Hon har snart förlorat kontrollen över Nova helt och hållet, med ganska ödesdigra konsekvenser för både sig själv och andra.
Det här är en otroligt spännande bok och den väcker dessutom en mängd frågor kring identitet, vad en människa är och hur långt vi ska och bör gå när det gäller AI. Jag bokpratade den just i en åk 5 och hade genast flera elever på kö. En riktigt bra bok av Kerstin Lundberg Hahn.
