Artikel
Jag har fått tips på en artikel av min kollega på Skönadalsskolan. Jag var med på ett föräldramöte här på Rinnebäcksskolan igår och pratade om vikten av högläsning och den här passar perfekt in i det temat. Läs!
Nu händer det grejer…
…på Lackalängas bibliotek. Vaktmästaren och hans hjälp står med pannorna i djupa vecka, stirrar omväxlande på monteringsanvisningen och de nya bilderbokslådornas olika delar och verkar något ställda. Men jag har gott hopp om att lådorna blir ihopsatta på rätt vis. I sinom tid. Det sägs ju att tonårstjejer är bättre på att montera ihop IKEA-möbler än medelålders män, men jag vet inte. Inte lönt med ytterligare en kock, så jag låter dem sköta det. Dessutom är det ganska länge sedan jag var tonåring…
Redan nu är i alla fall alla bokhyllor och böcker inflyttade i det nymålade köket och det ser fint ut. Hade jag haft en digitalkamera hade ni fått bilder, men på den fronten är jag lite medeltida. Kanske en annan gång. Jag känner mig i alla fall mycket nöjd med hur det artar sig och gläds åt studiedagen så att arbetet kan bli gjort. Efter denna dag är det mest pynt och plock kvar, och det är inget som brådskar.
En av de nya böckerna…
är Johanna Thydells Ursäkta att man vill bli lite älskad. En av de som jag hoppas inte ska bli ratad på grund av omslaget… Jag började på den redan igår och längtar efter att fortsätta när jag kommer hem. Johanna kommer till bokmässan och jag ska definitivt försöka lyssna på henne om det blir tid. Kul att Sydsvenskan hade en artikel om henne just idag.
Nya böcker
Jag blir fortfarande barnsligt förtjust varje gång jag får paket med nya böcker till något av biblioteken. Det bästa är såklart när det är riktiga lådor fulla, men det går nästan lika bra med well-pappinlindande boktravar. Det känns lite som julafton när man var liten. Jag vet visserligen vad jag har beställt och kan förvänta mig, men kommer böckerna vara sådär fina och bra som de verkade när jag läste om dem, kommer eleverna att vilja låna dem när jag ställer upp dem på nya böcker-hyllan eller ratas de på grund av ett fult/töntigt/menlöst omslag. Dessutom kommer böckerna huller om buller och inte i den ordning jag beställde, så jag vet aldrig riktigt vilka som är i just detta paket.
Igår fick jag en sån där stor trave böcker till Rinnebäck med många som jag verligen vill hinna läsa. Imorgon har jag några timmar tågresa som jag kan ägna åt detta. Härligt!
Dan före dan före dan före dopparedan…
Idag har Ljungenskolan varit så gott som tom hela förmiddagen eftersom alla elever, och lärare för den delen, varit ute på orientering. Det har gett mig lite oväntad tid över vilket sällan händer. Till min stora lättnad är jag ju sällan utan arbetsuppgifter och idag hann jag förbereda mig lite inför fredagens festligheter – BOK- OCH BIBLIOTEKSMÄSSAN. Det är ett digert program och det gäller att hitta godbitarna, det där som jag har både nytta av till jobbet och såklart är kul också. Det är ett pussel att få ihop det och trots att jag är på mässområdet i nära 12 timmar så ser jag inte ut att hinna med någon lunch, och att fynda billiga pocketböcker lär jag få göra i förbifarten.
Några höjpunkter som jag hoppas ska kunna inspirera mig: Fyra bilderboksskapare, två världsdelar – om bilderböcker i Tanzania, Kamerun och Sverige; Skapande skola – om hur en spoken word-poet arbetat med kreativitet i skolan; Facebook – så påverkas vi av sociala medier; Planète Jeunes, en afrikansk Kamratposten. Jag ser fram emot en lång instensiv dag med fokus på barn- och ungdomsböcker, samt godis och vatten för att hålla mig på benen.
Sorg och lite ilska
Jag är inte glad, såhär dagen efter valet, det måste jag erkänna. Jag var inte beredd på att de verkligen skulle ta sig in i riksdagen. Men detta är kanske den spark i baken som behövs för att vi ska bli tydliga mot eleverna vad demokrati, öppenhet, solidaritet (jag vet det är ett slitet uttryck, men viktigt), medmänsklighet och allas lika värde verligen är. Och vad avsaknaden av detsamma innebär.
Svenska barnböcker på export
Ibland glömmer även jag vilka fantastiska barnböcker och (barnboks)författare vi har i Sverige. Det är lätt att tänka bara på löpande-band-producerade Lassemajaböcker och glömma de där underbara kluriga funderande barnen i böcker som man verkligen tar till sitt hjärta och bär med sig länge, länge. Därför är det extra roligt när man trillar över artiklar som den här. Kul att förlagen vågar satsa.
ps. Inget ont om Lassemaja egentligen, det är jättebra böcker som har fått en massa barn att tycka det är kul att läsa och som vunnit barnboksjuryn många gånger om. Samtidigt är det härligt när någon annan också får lite uppmärksamhet.
Bokprat för bokpratare
Igår var jag på en presentation av hösten nya böcker. Super-bokprataren Karna bokpratade för oss som jobbar som barn- och skolbibliotekarier runt om i Skåne. Det är alltid kul att få lite input inför de egna bokinköpen, för ibland är det väldigt svårt att veta vad jag ska satsa på att köpa. Många spännande böcker är på gång, en del av de hon pratade om har jag själv redan köpt in (bland annat böckerna från torsdagens boktips)och annat ska jag definitivt ta tag i snarast möjligt:
Det enda tråkiga med bokpratet igår var att någon som inte var jag gick hem med min regnjacka efteråt och att det nu ligger dystert grå regnmoln över Kävlinge.
Kollektiv eller privat läsning
All läsforskning visar att kvinnor läser mer än män, är mer aktiva i bokcirklar och på andra arenor där böcker diskuteras. Det är också fastslaget att flickor läser mer och att skillnaden är tydlig från ganska tidig ålder. Jag är verkligen inget fan av att dela upp barnen i tydliga flick- respektive pojkgrupper, men en sak slog mig idag. På skolorna ser jag ofta klasser som sitter och läser, mer eller mindre koncentrerat. Om vi nu ändå gör den förhatliga uppdelningen så sitter flickorna i allmänhet tysta och läser, medan pojkarna pratar om vad de ser och/eller läser. Ett typexempel är att de bläddrar i fotbollsböcker eller Guinness rekordbok och diskuterar innehållet. För flickorna verkar läsandet vara något privat som man inte vill eller behöver dela med sig av medan pojkarnas läsning är social. När dör pojkarnas intresse för att dela med sig av vad de läser/ser i böcker och när vaknar flickornas samtalsintresse? Det vore bra att veta för att hinna fånga upp killarna och peppa dem i läsgrupper så att de fortsätter våga prata med varandra om böcker. Ett litet undantag, när det gäller flickornas läsning, är att de ofta vill läsa samma bok som kompisen. Kanske bara för att allt annat de gör, gör de tillsammans, kanske för att kunna prata om vad de läser. Det finns säkert någon som skrivit en uppsts om detta, men jag lyckas inte hitta någon i detta nu. Får väl återkomma om jag skulle råka snubbla över den
En förflugen tanke såhär på tisdagsförmiddagen, men den tål att funderas över.
Untitled Post
I veckan har jag läst två riktigt bra böcker om olyckliga barn som känner sig svikna av både sina föräldrar och andra vuxna i närheten. Jag tror att de där böckerna kan vara väldigt viktiga för barnen (det finns andra som har det som jag, jag har det i alla fall inte inte SÅ illa, det är kanske någon i min klass som har det sådär) men minst lika viktiga är de för oss vuxna. Hur beter vi oss egentligen tillsammans med barnen, de gör ju trots allt som vi gör, INTE som vi säger. Det är verkligen inte lätt att vara barn/ung idag och det är inte lätt att vara vuxen heller, men vi borde åtminstonde vara bättre än barnen på att hantera svårigheterna. Att tala sanning och erkänna sina fel och misstag är kanske en bra start.
Sara Kadefors Nyckelbarnen handlar om Siri, som är ett av klassens nyckelbarn. Det innebär att hon får, eller kanske måste, vara själv hemma efter skolan eftersom hennes föräldrar jobbar och reser väldigt mycket. I samma hus bor stökiga Leo och snobbiga Linn som Siri nästan aldrig pratat med, men på hösterminen i femman blir de tre vänner. De delar ensamma eftermiddagar och håller ihop mot läraren Maggan som är orättvis mot Loe. Deras oskyldiga upptåg och bus eskalerar till inbrott och krossade rutor och till slut vet Siri inte längre hur det ska gå att dra sig ur.
Syltmackor & oturslivet är Anna Ehrings debutbok som handlar om Nisse Berg som bor med pappa och lillebror Nodi efter att mamma dött i cancer. Nisse saknar henne, orkar inte riktigt bry sig om skolan och tycker att hans liv är det oturligast som finns. Innan mamma blev sjuk köpte hon en ödla till Nisse, men han är inte speciellt förtjust i den. Åtminstonde inte förrän det visar sig att den kan prata och att det inte alls är en ödla utan en drake. Det blir inte lättare att vara Nisse när pappa åker fast för snatteri i Konsumbutiken, på själva nyårsafton, och Nisse och Nodi måste bo hos farmor och farfar.
Det är två riktigt bra berättelser. Läs dem!