Under vecka 46 blev eleverna på Skönadalsskolan utmanade. Läser ni mer än 2104 timmar får ni glass på fredag!
Som läsning räknas när någon läser högt, när man läser tyst för sig själv, när man lyssnar till en inläsning ex. genom Legimus och när man har boksamtal. Alla typer av texter räknas också såklart. Läsning i hemmet såväl som i skolan räknas med.
Varje dag rapporterar pedagogerna hur mycket som lästs i just deras klass. Timmarna omvandlas till kulor i ett rör och alla kan följa hur stapeln stiger under veckan. Många samtal om huruvida de kommer att klara utmaningen har förekommit under veckan och jag har hört flera olika matematiska beräkningar i dessa spekulationer.
Den här typen av jippon får ofta kritik från forskare och andra. Jag kan delvis hålla med, om det här varit den enda satsningen som gjordes på skolan för att eleverna ska bli till läsare. Naturligtvis krävs en medveten pedagogisk insats med systematisk lästräning och undervisning i lässtrategier bland annat. Kanske kan det liknas med att en och annan påse chips förstör inget, så länge vardagens mat är nyttigare. Vi behöver fest i tillvaron! Jag ser många positiva vinster med veckan. Det läses mer än vanligt och  det kan läggas till några kilometer till läskondisen för att använda Martin Ingvars och Martin Widmarks symbolspråk.

Det är också en sak som förenar, något alla kan bidra till. Jag har sett elever som i vanliga fall inte har fullt fokus på skolarbetet vara superengagerade. En elev som ligger på sjukhus har sett till att föräldrarna läst åtskilliga timmar vid sängkanten. Eleven som blev sjukanmäld i fredags hälsade att hen läst 30 min och det var viktigt att det räknades med i klassens resultat.
Och visst blev det glass! De klarade gränsen med råge och har många timmar tillgodo till nästa års utmaning.