…är att aldrig ge upp hoppet. Idag kom det in en tjej på skolbiblioteket som jag inte kände igen, men som troligen varit elev här för något år sedan. Hon räckte mig en bok och sa att den skulle lämnas. När jag återlämnade den visade det sig att återlämningsdatum var passerat med nästan ett år. I förra veckan var det en lycklig flicka som lämnade tillbaka en bok som både hon och mamman intygat redan var lämnad för länge sedan. Böcker hamnar under sängar, bakom byråer, i avlagda skolväskor och på ytterligare tusen och ett ställe. Men de allra flesta böcker som är ”borta” kommer tillrätta igen. Och lämnas då tillbaka till biblioteket. Det tycker jag är trösterikt.

Hoppet är verkligen det sista som överger en (skol)bibliotekarie.
(Bild från NE.se/Scandibild)