Bilden är från Bonnier Carlsens författarpresentation.

Igår var jag, och många med mig, på Kävlinge bibliotek och lyssnade på Lin Hallberg när hon pratade om sitt liv med hästar och såklart sina böcker om Sigge, Teddy, Happy och alla de andra. Det var väldigt roligt. Framförallt var det kul att se så många elever från ”mina” skolor på plats. Det märks tydligt i böckerna att Lin vet vad hon skriver om, hon har full koll på det där med hästar och ponnyer, och igår fick vi höra om hur hon både fött upp Shetlandsponnyer och drivit en egen ridskola med dem. Både Sam och Sigge finns i verkligeheten och bor hemma på Lins gård och till Teddy fick Lin inspiration från en busig ponny som Lin lärde känna när hon bodde på Österlen. Tyvärr har jag glömt vad den hette.

I morse när jag for till jobbet så lyssnade jag på Morgonpasset i P3 och insåg att de också borde ha varit på plats igår. De pratade nämligen om att ponnyer generellt är surare än stora hästar. Folk mailade och messade in och berättade hårresande historier om ponnyer som bitit, sparkat och bockat och i största allmänhet traumatiserat dem för livet. Jag hade god lust att blanda mig in i diskussionen, men eftersom jag körde bil lät jag bli. Ni slipper däremot inte undan. Det som Lin så klokt påpekade igår, anledningen till att ponnyer och kanske Shettisar i synnerhet får så dåligt rykte, är att man ger små ponnyer till små människor, barn som inte har kunskap nog att uppfostra en ponny på egen hand. Ponnyerna bli rädda, skygga, busiga, busigare, busigast, av att inte få lite stramare tyglar (bildligt såväl som bokstavligt). Så problemet är inte ponnyerna, utan människorna. Som vanligt.

Lin berättade också att det blir åtminstone 4-5 böcker till om Sigge, så att vi ”får veta hur det går” med Sigge och Elina. I år kommer dessutom en lite annorlunda hästbok om islandshästar för de äldre läsarna.