Amar är en ung man med kurdiskt ursprung som växer upp med sin pappa och sina syskon i Sverige. Familjens pappa är våldsam och har under Amars uppväxt problem med alkohol. Mamman har lämnat familjen, något som ses som ett stort svek och gör att varken Amar eller hans syskon har någon kontakt med henne. Istället bor de med sin pappa som ständigt matar dem med vilken hemsk kvinna deras mamma är som lämnade sin man och sina barn.

 I övrigt lever han ett vanligt svenskt tonårsliv med kompisar, tjejer och fester. Efter gymnasiet reser han till USA på egen hand för att jobba och han återvänder till Sverige med en känsla av att allt är möjligt. Världen ligger framför hans fötter och inga drömmar är för stora. En resa till släkten i Kurdistan (norra Irak) ska komma att förändra allt.

Amar blir varmt välkomnad av sina släktingar och till en början här han positiv till att lära känna sin släkt och sina rötter. Men blir det tydligt för Amar att även om hans familj har rötterna i Kurdistan är han själv starkt präglad av det svenska samhällets värderingar. Särskilt uppenbart blir det när det kommer till jämställdhet och de roller män och kvinnor har i familjen. Efter ett tag visar det sig att Amars far har en dold agenda med resan, han ska gifta bort Amar med sin kusin Amina. Amar blir chockad och arg och vägrar att gå med på att gifta sig. Han protesterar men familjens påtryckningar är hårda, och efter både psykologisk utpressning och hot ser han till slut ingen annan utväg än att gå med på att gifta sig. Han vill inte skämma ut familjen. Vad han själv vill har ingen betydelse.

Han kan glömma sina tidigare drömmar, nu är hans uppgift i livet att jobba för att kunna skicka pengar till Amina och se till att hon så snabbt som möjligt kan komma till Sverige och leva med honom. I kontakt med ambassader och myndigheter försöker Amar fördröja det oundvikliga. Till slut har han lindat in sig i lögner och familjens press på honom växer sig större och större. Att avbryta äktenskapen skulle försätta honom själv och andra i fara.

Stjärnlösa nätter handlar om identitet, heder och rätten att välja sitt eget liv. Boken är rak och enkel i sin stil, nästan avskalad. Den har en tydlig jag-berättare som ligger nära huvudpersonens tankar, känslor och upplevelser. Alla skeenden tolkas genom Amars upproriska temperament vilket gör att vi som läsare får en stor inblick i varför han agerar som han gör. Hur andra karaktärer tänker eller känner är något som berättaren inte resonerar särskilt mycket kring, däri finns mycket stoff för diskussion som gör boken väldigt tacksam att arbeta med. Vad är det som gör att pappan handlar som han gör? Hur känner sig Amina i allt detta? Vem är ”offer” och vem är ”förövare”?