Bläddra efter
Författare: Emelie

Skrivtävlingen

Skrivtävlingen

Astrid är duktig på att skriva och hon vet liksom att hon är bäst. När klassen är med och tävlar i en skrivtävling på temat Fantasi & miljö så vet hon redan från början att hon kommer att vinna. Hon har berättat om det för alla hon känner och alla förväntar sig att hon vinner. Men när det äntligen är dags att tillkännage vinnaren så är det inte alls Astrids namn som läraren läser upp, utan hennes bästis Sebs. Seb som inte ens lämnade in sin berättelse utan lät den ligga kvar i en skrynklig hög på bänken när alla andra hade lämnat in. Astrid har aldrig känt sig så dum i hela sitt liv, och efter det är allting konstigt mellan henne och Seb.
Förutom att Seb vinner en cykel så är han också med i den nationella tävlingen, där en berättelse från varje landskap tävlar. Klassen får en gemensam resa till Stockholm för att vara med vid prisutdelningen på Gröna Lund. Astrid försöker glädja sig åt resan till Stockholm, och hon försöker glädja sig å Sebs vägnar, men det går inte riktigt. Och inte blir det bättre när det kommer en ny tjej till deras klass och Seb visar ett onödigt stort intresse för henne. Men svartsjuk, det är hon inte. Det är bara det att hon och Seb varit bästisar och grannar alltid, och hon vill inte att det ska ändras.
När de äntligen kommer till Stockholm får alla i klassen stränga tillsägelser att aldrig gå iväg från de andra, utan att berätta för någon var de tar vägen. Det går såklart rakt åt skogen, när Astrid nästan omgående rusar ut från vandrarhemmet för att sedan gå fullkomligt vilse i Stockholm. Och det är med den händelsen som jag tyvärr upplever att boken blir lite konstig. Skulle verkligen en lärare, som vet att en elev är väldigt ledsen och besviken, gång på gång fråga eleven inför hela klassen om det känns jobbigt. Som här när de får veta att Sebs berättelse kommer filmas till barnprogram på TV.
”Och när Martin säger: ’Hur känns det nu då, Astrid! Tevefilm och allt. Du som så gärna ville vinna?’

’Okej, faktiskt!’ svarar jag. ’Jag har kommit över det där.’
’Haha, vem försöker du lura?!’ flinar Iggis.’
Då skrattar alla och gör miner. Och jag känner hur jag krymper.”

Jag tycker inte det känns trovärdigt. Eller så får det vara en väldigt klumpig och okänslig lärare som har noll koll på normalt socialt beteende. Och Iggis ska dessutom föreställa Astrids kompis, men den kommentaren problematiseras inte heller och ingen verkar reagera på att det var en sjukt taskig sak att säga inför alla.
Men om vi bortser från det så är det en bra bok. Jag gillar hur Astrids känslor spelar fram och tillbaka, hur hon kämpar för att verka oberörd och verkligen försöker vara glad för Sebs skull.
Är det sant?

Är det sant?

Det är en bok som jag bokpratat om i flera klasser nu och den drar alltid ner en del fniss från eleverna. Den är ganska snabbläst, den har en del bilder och bara titeln kan nog tilltala ganska många av dem som inte gärna läser frivilligt. Boken är Mördarmormor av Petter Lidbeck. Den är i samma kategori som Världens elakaste fröken som kom för 10 år sedan, med en vuxen som beter sig på ett sätt som får eleverna att tappa hakan. Det är underbart att se dem stirra på mig när jag läser högt och undra om det verkligen är tillåtet att skriva så.
Mormor sitter barnvakt hos sina två barnbarn och när det är dags för godnattsaga inser hon att glasögonen är kvar hemma. Hon får berätta något istället. Och då börjar hon berätta om sitt liv som diplomatshustru för länge sedan. Hon berättar att hon hittade ett lönnfack i en gammal möbel i huset där de bodde och hur hon i lönnfacket hittade en instruktion till hur en kunde döda någon med bara hjälp av tummen. Barnbarnen häpnar. När en ung man rånar henne på hennes plånbok får hon äntligen användning av sin nya kunskap.
”- Funkade det? sa Oskar
– Om det gjorde, sa mormor. Bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig. Han föll död ner på fläcken. Det var nästan overkligt.
– Du dödade honom, sa Oskar.
– Japp, sa mormor. Rånaren var min nummer ett.
– Har du dödat fler?
– Det är väl klart. Om man kan döda med bara tummen måste man göra det, ibland åtminstone.”

#metoo

#metoo

Redan efter några månader finns det tre böcker på svenska om #metoo på markanden. Det är snabbt marscherat, men visar verkligen vilket uppdämt behov det fanns (och fortfarande finns) av att synliggöra kvinnors utsatthet för sexuella trakasserier och kränkningar. Det är fullkomligt självklart att något som så fullkomligt dominerat utrymmet i såväl nyhets- som social media höstens andra hälft ska tryckas och spridas ytterligare. Facebook- och Instagramflödena fylls snabbt på med söta kattungar och gulliga barn, och kvinnors berättelser hamnar längre ner på agendan igen, men jag hoppas verkligen att de här böckerna ska köpas, läsas och diskuteras under en lång tid framöver.
Men det jag saknar i utgivningen är en #metoo-bok för åk 4 och uppåt. Det har självklart inte undgått en enda elev i mellanstadiet att något alldeles speciellt hände under hösten -17, men var är böckerna som på ett enkelt sätt förklarar, beskriver och ger diskussionsunderlag för skolans elever. Här måste inte de värsta övergreppen vara med, men texter som visar på att det inte är ok att kalla någon hora i skolkorridoren, att ingen ska behöva stå ut med kommentarer om sitt utseende eller bli vidrörd på ett sätt som den inte är bekväm med. Det finns många sätt att ta ner #metoo till en skolkontext och det materialet måste komma snart. Håller tummarna!
Gillar – inte en hyllning

Gillar – inte en hyllning

Ganska ofta får jag frågor om korta berättelser om olika saker. Något att ta till när det finns en stund över, som bara tar 5-10 minuter att läsa. Kanske var det därför jag (som enda skolbibliotekarie i kommunen) nappade på boken Gillar, korta berättelser om kärlek. Boken är en antologi med texter av, för mig, okända författare och utgiven på okänt förlag. Tyvärr märks det.

Det handlar om all möjlig sorts kärlek; kärlek till en hund, till en farmor, till en bonussyster, till en hobby, till en vän och naturligtvis också till den en är kär i. Jag tycker om att de breddar konceptet kärlek. En del berättelser utspelar sig i ett tydligt nu, medan andra känns som en äldre person som beskriver hur något var när hen var ung. Blandningen är intressant, det blir aldrig enformigt och en del av texterna är faktiskt bra. Men det är slarvigt korrekturläst. I någon berättelse börjar det med en farmor. Plötsligt blir det mormor i en halv sida för att sedan åter bli en farmor. Sånt är ju bara rätt och slätt dåligt och oprofessionellt. En del texter är tråkiga. De känns mer som någons hågkomster från barndomen, berättade rakt upp och ner utan någon sorts plan eller syfte. Eller litterär ambition.
Men som sagt, det finns också bra berättelser i boken och jag kommer definitivt rekommendera den för de där lärarna som behöver något snabbt att ta till. Men jag kommer också starkt rekommendera dem att läsa berättelsen noga själv först så att de vet att de gillar den.
Skör vänskap

Skör vänskap

Det är flera månader sedan Lunas bästa kompis flyttade till Norge, men ännu har hon inte fått någon ny riktigt bra vän. I skolan finns Cleo, klassens drottning som förväntar sig att alla ska dansa efter hennes pipa, och ibland umgås de utanför skolan. Men mest känner sig Luna ganska ensam. Hennes spanska mamma förstår inte varför hon inte bara hittar några nya kompisar, men de är bara sju tjejer i klassen och alla har liksom redan någon. Alla utom Zorona, men hon verkar inte vilja bli vän med någon.
När det så ska komma en ny tjej till klassen hoppas Luna att detta ska vara hennes stora chans. Nu gäller det att hålla sig framme och bli vän med Bella innan någon annan, och framförallt Cleo,
sätter klorna i henne.
Men det går inte riktigt som Luna har tänkt sig. Istället är det någon helt annat hon får upp ögonen för och som hon plötsligt inser att hon verkligen har roligt ihop med. De blir snabbt riktigt nära vänner och Luna avslöjar sin allra hemligaste hemlis. Fast det räcker med ett litet misstag för att allt ska vara förstört…
Skyltplaner

Skyltplaner

Igår kom jag tillbaka till jobbet efter en välbehövlig ledighet. Jag tror aldrig jag har slöat så mycket på så kort tid som under den här jul- och nyårshelgen. Jag har kollat på film med mina barn och lyssnat något lite på min egen ljudbok, men faktiskt inte ägnat jobbet en tanke. De här första dagarna blir det mjukstart innan lärarna kommer tillbaka på måndag. En sak som jag gjort idag är att titta över vad jag ska skylta med under terminen. Ofta glömmer jag bort många händelser som jag borde kunna uppmärksamma med en skyltning eftersom jag inte kollat upp dagarna i förväg. En ganska rolig sida att kolla är temadagar.se där alltifrån seriösa minnesdagar som Förintelsens minnesdag (27/1) och Internationella kvinnodagen (8/3) till kanelbullens/kladdkakans/chokladbollens dag och Clean Out Your Computer Day (12/2) tas upp.
Jag bestämde mig för att inleda terminen med att uppmärksamma Internationella Nalle Puh-dagen 18/1. Jag utökade temat till att innehålla alla möjliga sorters nallar och björnar och hade inga som helst problem att fylla hela skylthyllan med böcker.
Det kan väl kännas skönt för eleverna när de kommer tillbaka att få mötas av en hel vägg av nallar och björnar, när det återigen är dags att stiga upp i ottan och stressa iväg till skolan varje morgon.
Efter nallarna väntar den betydligt jobbigare Förintelsens minnesdag, och sedan blir det kärlek, vintersport, kvinnodagen, vår, världsbokdagen, homo-transtema och slutligen sommar någon gång långt där framme i slutet av maj. Det känns bra att redan har bestämt OCH skrivit upp i kalendern vilka teman jag ska skylta. Så slipper jag stå och glo på hyllan och stressa över att samma gamla böcker stått där en hel månad.
Julkalender Lucka 19 – Julen är räddad

Julkalender Lucka 19 – Julen är räddad

För ganska exakt ett år sedan, närmare bestämt den 15:e december, skrev jag om boken Jakten på julen av Matt Haig här på bloggen. Boken handlar om hur den fattige skogshuggarsonen Nikolas blir alvernas ledare och sedan också Jultomten. Jag gillade verkligen den här boken.

Nu har fortsättningen kommit! Jultomten lever i frid i sitt alvrike och efter förra årets absoluta succé med att dela ut julklappar till alla barn i världen pågår förberedelserna för fullt i leksaksfabriken och hela alvriket för att upprepa proceduren. Det enda som behövs för att stanna tiden och få släde och renar att flyga är magi och ett barns osvikliga tro. Och detta barn finns. Hon heter Amelia, bor med sin mamma och arbetar med att feja skorstenar i 1840-talets London. Men mamman är sjuk och allt Amelia önskar sig är att mamma ska bli frisk igen. Jultomten får hennes önskan och vill verkligen uppfylla den, men så kommer en massa saker i vägen. På julafton, just när Jultomtens ska ge sig av blir alvrike attackerat från underjorden. Trollen förstör allt i sin väg, släden kraschar, leksaksfabriken och alla hus utom det där tidningsredaktionen ligger rasar samman och oändlighetssäcken med alla julklappar förstörs. Hur gärna Jultomten än vill så kan det inte bli någon jul det här året.

Och i London kan inte Amelias önskan gå i uppfyllelse. Hennes mamma dör och Amelia själv tvingas in på ett arbetshus där hon får slita och jobba dagarna i ända. Hennes tro på Jultomten är definitivt borta.
Ett år passerar. Jultomten och alla alverna bygger upp alvrike igen, julklappsfabriken går på högvarv och alverna har byggt en ännu bättre släde åt Jultomten. Problemet är bara att magin inte räcker till. Det finns inte tillräckligt mycket hopp och tro för att få släden att lyfta och tiden att stanna så att det blir möjligt för Jultomten att hinna till alla barn under en och samma natt. Det blir en hård kamp mot klockan och gravitationen för att Jultomtens ska kunna ta sig till Amelia, väcka hennes hopp igen och få fatt i tillräckligt mycket magi för att kunna ta sig runt till alla jordens barn.

Jag gillar även denna bok. Kanske finns det en och annan logisk lucka, och kanske blir det lite långt ibland. Men å andra sidan, vem behöver logik när det finns magi och varför alltid ha så bråttom? Det här är en riktigt härlig julberättelse. Det handlar om alver som tycker att ”omöjligt” är ett av de allra värsta svordomarna och om människor som lär sig att våga tro och hoppas även när allt ser ganska mörkt ut.
Läs den här boken tillsammans i jul!

Julkalender Lucka 13 – I rosens mitt

Julkalender Lucka 13 – I rosens mitt

Det är i början av 1900-talet i Stockholm och julen närmar sig. Men för Stefan och hans pappa är ingenting som det borde den här julen. För bara en månad sedan tog Stefans mamma livet av sig och ingen av dem kan prata om det. Stefans pappa begraver sig i sitt arbete och Stefan grubblar över varför hans mamma som var så glad och full av liv plötsligt tog sitt liv. Mamman var en skicklig forskare och hon älskade verkligen sitt jobb.
På julafton hittar Stefan är mystiskt paket under granen. Det är till honom och det står att det är från en vän till hans mamma. I paketet finns ett förstoringsglas. han börjar undersöka saker i lägenheten med förstoringsglaset och på sin pappas skrivbord hittar han brev som hans mamma skrev till pappan då denne var bortrest tidigare under hösten. På brevet har hon ritat en vacker detaljerad ros. När Stefan tittar på rosen med förstoringsglaset ser att det står något skrivet med minimala bokstäver i mitten av rosen. En ledtråd. Orden i rosen tar honom till det stora kungliga biblioteket och tack vare sin slutledningsförmåga lyckas han få fatt i ytterligare ledtrådar. Sakta börjar Stefan förstå att det kanske inte var något självmord alls, utan att mamman mördades på grund av sina uppfinningar. Och att han själv, på grund av sitt luskande, är i stor fara.
I rosens mitt är en spännande bok. Vi får följa Stefan runt i det historiska Stockholm och Martin Widmark skriver enkelt, men inte banalt. Boken är rikt illustrerad av Ola Skogäng, illustrationer som flirtar med seriegenren genom till exempel pratbubblor. Jag hoppas att det kommer fler gemensamma böcker av det här paret.

Barn är inte till salu!

Barn är inte till salu!

Det har väl knappt undgått någon att årets Musikhjälpen är igång. 11-17 december blir det oavbrutna sändningar i P3 och svtPlay för att samla in pengar till temat som i år är Barn är inte till salu. Det finns olika möjligheter att bidra, till exempel genom att bjuda på auktioner på Tradera, sms:a in låtönskemål med en summa pengar eller lägga pengar i en digital insamlingsbössa.

Nu har jag hörsammat en utmaning från en skolbibliotekarie i Nynäshamn och startat en insamlingsbössa till Musikhjälpen – För barn är inte till salu. Vilket skolbibliotek i Sverige får in mest pengar?! Gå in på Ljungelackabibblans insamlingsbössa och ge ditt bidrag!

Julkalender Lucka 7 – Sonja och julen

Julkalender Lucka 7 – Sonja och julen

I Sonjas familj finns det lika många pappor som det finns barn – fem stycken. Fast ingen av papporna bor tillsammans med barnen och mamma Vanja. De flesta av dem brukar hälsa på då och då, allas utom Lissabons pappa för han bor i Portugal. Snart är det jul och på julen brukar papporna komma och fira, men det går inte riktigt att lita på Sonjas pappa. Ibland glömmer han och ibland måste han jobba fast det är julafton. På fritids gör Sonja en jättefin present till honom. En ask till alla pappas sju munspel, med ett litet fack för varje instrument. Hon fodrar med bomull och klär facken i olika glansiga tyger. Och i arbetet med den här presenten lägger hon all sin brinnande önskan om att pappa verkligen ska dyka upp på julafton som han lovat.
Det finns så mycket kärlek i den här familjen, mamma Vanja som försöker få ekonomin att gå ihop och de äldre syskonen som tar hand om de yngre. Grannarna Harry och Gunnar, som har en egen bokserie, dyker upp och räddar upp situationen (en klassiker) med borttappade/för små kläder till lucia. Det är befriande att läsa en bok om en familj med knappa resurser, som inte också innehåller misär i form av missbruk, sjukdom och bråk, utan där det bara är svårt att vara ensamstående mamma till fem ganska små barn. Det är också skönt att det får lov att gå bra, även om sorg och saknad finns med i bakgrunden.