Bläddra efter
Författare: Lena Nilsson Berg

För viktigt att inte prata om

För viktigt att inte prata om

 ”Vem har sagt något om kärlek?” Att bryta sig fri från hedersförtryck ,är titeln på en bok av Elaf Ali.

Boken blandar kapitel med ”dagboksliknande” text, händelser ur Elaf Alis liv, med faktakapitel, där olika begrepp och termer förklaras. T ex ”hedersförtryck”…hedersnormerna består alltså av oskrivna, men väletablerade regler, som talar om hur man skall leva sitt liv.”…..De som revolterar mot normerna kan utsättas för grova kränkningar, utfrysning, hedersvåld och i extrema fall hedersmord”

Här är också på sin plats att nämna att …”Förhållningsregler liknande hedersnormer har också förekommit i Sveriges historia. I många hundra år ansågs kvinnan omyndig och underställd sin far tills hon gifte sig och därefter blev underställd sin man”…

I boken finns också korta kapitel med intervjuer, där Elaf intervjuar sin mamma och sin pappa, tex om hur de ser på heder eller om deras syn på arrangerade äktenskap.

Elaf Alis bok startar med en prolog där det händer, som inte får hända. En kille ringer och frågar efter Elaf. Pappan ser sin värsta mardröm framför sig Elaf har skaffat pojkvän. 

Elaf och hennes familj kom till Sverige från det krigshärjade Irak, när Elaf var fem år. De hamnar i det lilla samhället Fjälkinge utanför Kristianstad. Medan Elaf och syskonen går i skolan, lär sig svenska, får kompisar och tränar fotboll blir mamman och pappan i familjen alltmer isolerade hemma. De är båda arbetslösa, trots akademiska utbildningar och Elaf är den som får sköta kontakter med myndigheter och skola. När Elaf är tio år får hon sin första mens och från den dagen förändras allt, verkligen allt!

Elaf som älskar idrott och simning får inte längre träna eller vara med på simningen. Hon får inte ens spela fotboll med sina manliga kusiner nere på gården, utan tvingas titta på ifrån balkongen. Hon måste vara hemma direkt efter skolan och har bara en kompis, Ester, som hon får gå hem till.

Tidigare har Elaf och hennes pappa haft en väldig bra och nära relation, men även detta förändras, då pappan blir alltmer kontrollerande och även våldsam om inte Elaf gör precis som han bestämt.

Det här är en stark och mycket viktig bok, vi behöver prata om detta, att det förekommer, att det finns många flickor, och pojkar, som drabbas av hedersförtryck. 

Det som gör boken om möjligt ännu starkare eller möjligen ”lyckligare”, är att den inte slutar med en tragedi, utan med att Elaf och hennes pappa ”återförenas” och långsamt men säkert får ett bra förhållande till varandra igen. 

Hästboken, en egen genre.

Hästboken, en egen genre.

 Ingenting kunde vara bättre än att på lördagseftermiddagen dra sig tillbaka till sitt rum med en hästbok och en godispåse. Känslan av en ny hästbok var oslagbar. Jag minns lördagar med Maria och Blå Prinsen, Britta och Silver eller Windy, ledarhingsten. För mig elva, tolv år och ”hästtokig” fanns egentligen ingenting bättre. Förutom möjligen veckans ridlektion. 

I torsdags deltog jag i en digital konferens, en hel förmiddag från Linnéuniversitetet, med titeln Hästboken, som genre. Det var ”lördagseftermiddagskänsla” hela tiden för mig.

Susanna Hedenborg, idrottshistoriker, har forskat om hästboken genom historien. Hela ”hästboksgenren”, sägs starta med boken Black Beauty eller Vackra Svarten av Sewell.

Susanna Hedenborg har bl a ställt frågorna”Vem arbetar med hästar”?, ”Vem tar hand om hästar”? och det blir väldigt påtagligt att historiskt har det varit mannen, som förknippas med hästen, men numera är det mestadels kvinnor och flickor som arbetar med och tar hand om hästar. 

Intressanta frågor är också: ”Vilken kvinnlighet finns i stallet”?, Det är hårt arbete som gäller. Kunskapen om hästen, är det fortfarande den ”äldre” mannen , som står för det? Finns ofta en äldre man, någonstans i bakgrunden i hästböcker, som man kan rådfråga.

Susanna Hedenborg har, förutom hästboken också tittat på bloggar och andra sociala medier, där ”hästmänniskor” berättar om sina liv. Detta är en sorts ”förlängning” av böckernas budskap. I bloggar och på Youtube är det lätt att vi får budskapet att hästlivet är perfekt. Inte minsta smutsfläck eller att bli avkastad. ”Systrarna Elfstrand”, som berättar om sitt hästliv på YouTube, kan sägas vara banbrytande för en ny och mer verklighetstrogen berättelse om hästlivet. De visar hur hästlivet kan vara både hårt och farligt. 

Forskarna Ann-Sofie Persson, Helen Asklund och Lena Manderstedt har forskat bl a på ”hästboksläsandets roll för aktiva ryttare”De tre forskarna gjorde en enkätundersökning på en ridskola och deras resultat var intressant. Huvuddelen av läsare av hästböcker finns i åldern 8-12 år.

Hästböckerna kan användas som en ingång till andra typer av böcker, inspirerade läsarna att fundera över sin framtid och var även en sorts etikträning, eftersom hästböcker brukar(?) ha starka, modiga tjejer som huvudkaraktärer. 

Undersökningen ledde till tankar om hur man skulle kunna använda hästböcker på ridskolor. Förslag var att bokhyllor med hästböcker skulle finnas där, läsecirkel på ridskolan, läsaktiviteter på ridläger.

Forskaren Ann-Sofie Persson har undersökt ”hästens roll i hästboken” . Hästen berättar, den ”andre” eller förmänskligad. Här har hon tittat bl a på Vitnos och Klara böckerna. Hon har bla uppmärksammat hur Vitnos för fram ett ”ekokritiskt” budskap i böckerna.

Slutligen ”lanserades” Facebookgruppen Hästboksforum. 

Och jag själv fick ny lust att djupdyka in i hästbokens värld.

Romernas nationaldag

Romernas nationaldag

 Idag åttonde april är det romernas nationaldag. Romani är ett av de fem  svenska minoritetsspråken. Förutom romani är även finska, jiddish, meänkieli och samiska erkända minoritetsspråk i Sverige.

I vårt mångspråksbestånd ,finns ett antal böcker på romani. Romani finns i flera olika dialekter. Ett problem kan vara att det är svårare att hitta böcker på vissa romska dialekter.

På Legimus finns inlägget ”Jag är rom”, bok och filmtips om och av romer, på romani och svenska./ Länsstyrelsen i Stockholm.

Just nu kan du se en utställning på Malmö Konsthall av den romska konstnären och författaren Ceija Stojka. https://www.konsthall.malmo.se/aktuella-utstallningar/Hon har bl a målat sina upplevelser av Förintelsen,även kallad  Porajmos.https://fb.watch/4KvhHN41TY/

Just nu kan du även se dokumentärserien Vem är Daisy, på SVT Play, https://www.svtplay.se/vem-ar-daisy, om den unga romska musikern Daisy Balros, från Malmö. Programmen tar bl a upp frågan om varför Daisy valt att dölja sin romska identitet.

Spökröster

Spökröster

 Ibland ”förbarmar” jag mig över en bok, som stått länge i hyllan och som ingen tycks vilja låna.  Framsidan kanske är lite intetsägande eller så beror det på något annat att just den boken inte blivit utlånad.

Gömställen, var en sådan ”outlånad” bok av Katherine Arden.  Jag bloggade om den här.,.Efteråt var jag fullständigt uppfylld av hur bra den var!

Jag köpte in Spökröster av samma författare, utan att inse att det var uppföljaren till Gömställen. När jag började läsa Spökröster kände jag igen huvudpersonerna i boken, Ollie, Coco och Brian. I Gömställen blev de fast tillsammans i en annan värld, fylld av spöken och kunde med hjälp av all sin list och allt sitt mod och inte minst Ollies klocka, som hon fått efter sin mamma, som året innan dött i en flygolycka, till sist ta sig hem. Ollies klocka skickar budskap till henne. Varningar och ibland instruktioner för hur de skall klara sig i den andra världen och klara sig ut ur den.

I Spökröster har Ollies pappa vunnit en veckas vistelse på ett nytt hotell på en skidort. Vi befinner oss i en del av USA, där det brukar bli mycket snö under vintern. I bilen åker Ollie, hennes pappa, Coco och hennes mamma och Brian. Det snöar mer och mer. Ollie, Coco och Brian är tre vänner, som svetsats samman av sina upplevelser i Gömställen. De är tre väldigt olika barn, som fått en alldeles speciell samhörighet mellan sig. Ingenting skulle kunna få dem att överge varandra.

I bilen är det varmt och mysigt, barnen lutar huvudena mot varandra och somnar. Utanför snöar det.

 Coco och Ollie   drömmer båda mardrömmar om en flicka, som ropar på dem. En flicka med näsa och fingrar svartnade av frost, med ögon hopklistrade av is. ”Hjälp mig att hitta dem, säger flickan” Jag måste hitta mina benknotor, annars kan jag inte ta mig härifrån!” 

Läskiga drömmar, men det känns inte så läskigt i den mysiga bilen. Lite innan de är framme, står plötsligt en människa ute i vägbanan. Han har blå jacka och en skidmask för ansiktet. Det ser ut som att han försöker stoppa dem. När bilen är nästan framme försvinner han plötsligt.

Väl framme på hotellet, Hemlock Lodge, kliver de in i ,en lobby full av uppstoppade djur. ” Det enda ljuset i lobbyn kom från en stor , sprakande brasa…Dessutom var väggarna täckta av huvuden.  Huvuden från döda djur . …Flera hjorthuvuden hängde i en grupp. Där fanns tre tvättbjörnar med paddlar i en kanot. Ett uppstoppat rådjurskid i en glasmonter. Fyra prärievargar, som såg ut att yla mot en låtsasmåne. En svartbjörn stod på bakbenen med framtassarna lyfta. Djuren såg ut att röra sig i det fladdrande eldskenet och deras ögon glänste som om de levde. Björnen hade vassa vita tänder”.

Allting tycks nu utveckla sig till en riktigt läskig spökhistoria, där ingenting är vad det synes vara.

Hotellet är nyrenoverat, men har fått strömavbrott i snöstormen. Det är halvmörkt och kallt överallt och även om Ollie och alla de andra genast skulle vilja vända och köra hem igen, så går det inte. Vägen har snöat igen.

Ollies och Cocos mardrömmar i bilen, visar sig bli verklighet redan den första natten. Det finns ”en annan värld” även här. En skrämmande iskall värld fylld av stackars små barnhemsbarn, som ligger halvt ihjälfrusna i sina sängar i en stor sal. Över barnhemmet regerar Mor Hemlock. En riktig farlig och elak kvinna, som gör allt för att dra in Coco, Ollie och Brian i sin värld. 

Medan föräldrarna går runt och myser i brasans sken och glatt hjälper hotellvärden att laga mat på stormkök, kämpar barnen för att rädda några av de små förfrusna flickorna ifrån Mor Hemlock. 

Den andra dagen dyker plötsligt en ny gäst upp. Han är journalist säger han och jobbar för en tidning, som skriver om spöken. Han har fått tips om Hemlock Lodge, eftersom det går så många rykten om stället ” det var både ett barnhem och en skola. .. det ryktades om barn som blev inlåsta i städskrubbar, men det gjordes aldrig någon utredning, det var ingen som brydde sig särskilt mycket om föräldralösa barn. Och efter att barnhemmet hade stängt började folk se märkliga ljussken i fönstren. en gång kallades polisen hit för att de hört skrik in ifrån byggnaden”..

Kalla  mig Don, säger han och verkar, åtminstone till en början, vara en  riktigt trevlig person, som kan hjälpa barnen att bekämpa spökena som vill ta över hotellet.

Allting trappas upp mer och mer. Strömmen kommer inte tillbaka. Huset blir kallare och kallare. Till slut finns bara en liten flämtande brasa och några stearinljus att värma sig vid. Barnen förstår att det drar ihop sig till en slutstrid mellan spökena och dem och att de måste vinna den, för att kunna ta sig därifrån. Föräldrarna måste hållas utanför till varje pris, annars kommer de inte att lyckas.

Med hjälp av Ollies klocka, all sin intelligens och list och sin kärlek till varandra kämpar de sig igenom natten, som utvecklar sig till en kamp på liv och död. 

En riktigt läskig spökrysare, där man blir mer och mer andlös. Skall barnen klara det här eller skall de bli fast i ”den andra världen” Personer som de trott sig kunna lita på visar sig vara helt empatilösa och lämnar dem åt sitt eget öde. Till sist är det bara kärleken och samhörigheten mellan barnen, som kan rädda dem.

Mårten Melin på Dösjebroskolan

Mårten Melin på Dösjebroskolan

 Den tredje mars var författaren Mårten Melin på Dösjebroskolan, för att träffa år 3-5. Det var ett mycket uppskattat besök, som delvis försigick utomhus, på skolans autriumgård. Mårten berättade om sina böcker och om hur det är att vara författare. År 5 vistades inomhus, eftersom man hade skrivövningar. 

Tack Mårten för ditt besök!

Böcker som beskriver ”något trassligt inuti”

Böcker som beskriver ”något trassligt inuti”

 Många barn lever med hemligheten att deras föräldrar eller andra släktingar har en sjukdom ”man inte talar om”. Sju till elva procent av barnen i Sverige levde 2020 med en psykiskt sjuk förälder. Det sägs att samhället blivit öppnare kring psykiska sjukdomar, att det inte är så skamfullt eller tabubelagt längre att ha en sådan sjukdom. Delvis är det sant. Vi talar mera om psykiska sjukdomar nu, men vi är fortfarande långt ifrån att behandla psykiska sjukdomar på samma sätt som kroppsliga sjukdomar.

Isa i boken ”Nåt trassligt inuti” av Cina Friedner, vet hur det är att inte kunna prata öppet om att hennes pappa är sjuk emellanåt och då ibland behöver vara på sjukhus ” Fast inte det vanliga, där man gipsar ben och tar bort blindtarmar, utan ett annat. Ett där man inte får ha skosnören och där alla fönster och dörrar är låsta”

Isas kompis Aisha är den enda som vet varför Isas pappa är på sjukhus. Hon tycker om Isas pappa och frågar ofta hur det är med honom. Aisha är ”coolaste tjejen i klassen” och en given ledare. I sexan finns en ny kille, Ian Wretling. Aisha och hennes tjejgäng (utom Isa) tycker att han är snygg, spanar på honom och försöker få hans uppmärksamhet.

En vanlig  tisdag, när mamma, Isa och lillebror Kimmy tagit bussen till ”psyket” och hälsat på pappa i ett litet grått besöksrum, kommer Ian Wretling och hans pappa plötsligt ut från avdelningen.

Isa och Ian hälsar tyst på varandra och allt eftersom veckorna går fortsätter de att stöta på varandra på ”psyket” eller utanför vid busshållplatsen. De börjar prata och Ian berättar att hans mamma är inlagd och att hon varit på sjukhuset länge. Ian och Isa har äntligen fått en vän som förstår, verkligen förstår vad det betyder att ha en förälder, som ibland blir så sjuk att hen inte kan vara hemma på ett tag. De kan prata öppet om allt och ingenting verkar konstigt.

I skolan blir Isa vald till lucia och samtidigt ”avslöjas” hennes och Ians vänskap av Aisha, som blir jättesur för att Isa inte berättat någonting för henne.

Isa har redan nog att tänka på. Kommer pappa att bli frisk nog för att komma och titta på luciatåget?

Jag hoppas att det kommer fler böcker om barn som Isa och Ian och att vi alla vänjer oss vid att tala mer öppet om psykiska sjukdomar.

Den osynliga flickan, tecknad film

Den osynliga flickan, tecknad film

 Den osynliga flickan, Parvanas vandring och Lerlägret av författaren Deborah Ellis är tre böcker som utspelar sig i Afghanistan, under styre av talibanerna. Afghanistan har i princip varit i krig sedan mitten av 1980 talet, då landet blev ockuperat av Sovjetunionen.

Parvana elva år, bor i Kabul med sina föräldrar. Pappan försörjer familjen genom att skriva brev åt människor, som inte själva kan skriva. En dag försvinner pappan, han blir fängslad av regimen. Vem skall nu handla mat och hämta vatten åt familjen? Kvinnor får inte gå ut om de inte har sällskap av en man. Lösningen blir att Parvana klär ut sig till pojke och blir ”den osynliga flickan”.

Böckerna om Parvana är otroligt välskrivna och bygger på verkliga förhållanden. Läsaren kan verkligen leva sig in i hur det är att vara Parvana, som trots otroligt hårda livsvillkor har både humor och en oerhörd förmåga att hitta lösningar. 

Vårt Skolbiblioteksteam har skrivit lärarhandledningar till Den osynliga flickan och Parvanas vandring.

  
Nu kommer också Den osynliga flickan, som tecknad film. Det är den irländska animationsstudion Cartoon Saloon, som producerat filmen. Samma studio, som gjort Wolfwalkers. 

En recension av filmen Den osynliga flickan kan du läsa här:https://www.dn.se/kultur/den-osynliga-flickan-ett-magiskt-aventyr-i-skuggan-av-talibanerna/

Elsa i Skräddartorp

Elsa i Skräddartorp

 Första gången jag stötte på målaren och författaren Lars Lerin, var hemma hos min mamma.  Böckerna ”Axels bok ” och ” Här slutar allmän väg”, som kom ut runt slutet på 80-talet , fångade mig med sina berättelser om ”udda personligheter” eller helt enkelt folk, som stannat på gårdarna och torpen, där de fötts, långt bortom allmän väg. Långt ute i den värmländska skogen. Jag kände ett visst släktskap med bilderna av naturen och de värmländska uttrycken i texten. Mamma och hela släkten på hennes sida, kommer ifrån trakterna kring Sunne, Munkfors och Torsby i Värmland och jag är ”uppfödd” med värmlandshistorier och värmländska uttryck. 

Nu känner alla till Lars Lerin, främst genom de många tv program där han medverkat. Han är en av världens (sant) skickligaste akvarellmålare och en fantastisk berättare.  

Efter ett stort antal böcker för vuxna, har Lars Lerin , efter att ha blivit förälder ,gett ut några böcker också för barn.

”Elsa i Skräddartorp och hennes 28 katter ”, berättar historien om Elsa , som bor ”Långt östpå skogen, nedom Klatterberget och Gäddtjänsbråten, bortom Lillpytt och Koögat, men hitom Allmänningmossen, Märrsprängarbacken och Sirsjöåsen, ett stenkast från Skabbhaget och Fiskbyttan, strax intill Månskullen, där ligger ett litet boställe kallat Skräddartorp. Där bor Elsa Karlsson med sina 28 katter.”

börjar boken om Elsa. Det är en bilderbok, med många akvareller, men också foton, som illustrationer. Elsa bodde i ungdomen i stan, jobbade som servitris och affärsbiträde, men när bud kom från hennes mamma att hon var sjuk och att Elsa fick komma hem och ta hand om korna, återvände hon till Skräddartorp och har sedan dess varit gården trogen. Nu finns inte längre korna, bara Elsa och alla hennes 28 katter. Långt bort i skogen bor hon, ibland är det ensamt, speciellt om vintern. men ibland får hon besök av någon, t ex Lars, som letar sig bort genom skogen och kalhyggena till hennes stuga. Då blir hon glad och bjuder på kaffe, drömmar och blåbärssaft. Katterna finns överallt i stugan och utanför.

Det är: ” Lill-Jons och Liten Lillgrå. ..Gammelgrå med vingelsjukan…Klotrund med de trasiga öronen. ..Den bättre med sex klor på varje tass…Pellekär…Finafröken och Lillavännen…Gråtass och Snälleman…Sixten…Svarta faran och Sermanpå och Dyng-Per”

Det är svarta och gråa katter om vartannat och de flesta är släkt. Elsa har ett kontrakt i byrålådan till en bekväm servicelägenhet i Nordmark. Där skulle hon ha det varmt och skönt och med alla bekvämligheter. Slippa ta sparken för att handla kattmat om vintern och slippa ensamheten. Men aldrig kan Elsa tro att det finns vildblomstrande ängar, som i Skräddartorp, blånande berg och småfåglar som sjunger inne i Nordmark. Dessutom skulle hon ju bara få ta med sig en av alla sina katter och vem skulle hon välja? Nej, kontraktet får allt ligga i lådan ett tag till tänker Elsa. 

Boken om Elsa är en fin bilderbok för alla åldrar, trots att den är hcf klassad. Språket är inte ”barntillvänt”, utan berättar en historia, med ibland svåra och annorlunda ord. Men en så fin historia kan alla lyssna på.

För dig som är vuxen finns även dokumentären Den inre skogen, om Lars Lerin, på SVT Play https://www.svtplay.se/video/24541825/den-inre-skogen?start=auto

Lenas jultips-Kajsa Kavat hjälper mormor

Lenas jultips-Kajsa Kavat hjälper mormor

 Mitt jultips är ingen ny bok. Kajsa Kavat hjälper mormor, av Astrid Lindgren, kom ut första gången 1950. Men just för att den är så gammal och utspelar sig i en värld, som inte längre finns, har den en sorts magisk dragningskraft, på mig i alla fall. Genom att läsa Kajsa Kavat förflyttas jag verkligen tillbaka och in i Kajsas värld i den lilla staden där hon bor. Kajsa är ett ”hittebarn”. Hon lämnades, som spädbarn i en korg på trappan till en gammal dam. Damen tog hand om henne och blev hennes ”mormor”. 

Mormor tillverkar och säljer polkagrisar på torget och speciellt till jul är det många som vill köpa hennes goda polkagrisar. Nu bär det sig dock inte bättre än att mormor halkar och bryter benet. På Kajsa Kavats tid måste man ligga till sängs med benbrott. Hur skall det gå med julen?

Mormor ligger bedrövad i sin säng och upprepar att i år blir det ingen jul, men se det vill inte Kajsa gå med på. Hon bestämmer sig för att det skall visst bli jul och det skall hon se till!

Som mycket resolut sexåring ! far hon omkring och städar, fejar och byter gardiner. Kokar polkagrisar och säljer på torget. Alldeles själv! Med viss hjälp av mormors råd och av en granntant som tittar in.

Och visst blir det Jul! Den allra mest underbara och stillsamma jul, där Kajsa sitter rödblommig vid mormors säng, ljusen i granen lyser och de har öppnat varsin julklapp. Ingrid Vang Nyman har illustrerat och det finns inga bilder som kan få mig att känna större , stillsamt julmys än bilderna i boken om Kajsa Kavat och hennes mormor.