Dottern lånade boken efter mig

I somras tog jag äntligen mitt förnuft till fånga och lånade första delen av Hungerspelen. Boken som jag hånats för att inte ha läst av både min bokcirkel och mina kollegor. Jag tog den med till stugan och i princp sträckläste medan svärisarna fick ta hand om dottern. En organisation som alla verkade nöjda med. Jag tyckte den var vansinnigt spännande och letade efter del två på Eslövs bibliotek när jag kom hem, men den var utlånad. Så när jag började jobba igen tog jag med den hem och la i en fin hög tillsammans med lite annat smått och gott. Och där har den sedan legat. Och stundom gett mig lite dåligt samvete faktiskt. Men i förra veckan tog jag mig äntligen samman och började läsa. Iiiihh, spännande igen! Och svår att släppa. I lördags fick jag lite mer sammanhängande tid att läsa medan dottern sov middag och på kvällen läste jag och läste och klockan blev sovdags och jag hade så lite kvar att jag fortsatte läsa i sängen, vilket jag aldrig brukar göra eftersom jag bara somnar. Maken suckade och tyckte att så himla spännande kan det väl inte vara med en barnbok, men han fattar ju ingenting! När det var två sidor kvar vaknade dottern… Vilket antiklimax. Men nu har jag läst ut. Och nu ska jag inte vänta fyra månader innan jag läser sista delen utan den ska läsas så snart jag har den i min hand! Det är ju fördelen med att börja läsa en serie först efter att alla delar kommit ut. Hoppas den finns inne på jobbet!

Ps. Det gjorde den inte, men jag har reserverat och hoppas istället på snabb leverans.