Bläddra efter
Etikett: Barbro Lindgren

Känslosamtal

Känslosamtal

Kommentarer 0 kommentarer

Jag och kuratorn Veronica är inne på vårt tredje år med känslosamtal nu, tror jag. Vi träffar årskurs 2 i mindre grupper och pratar om känslor utifrån några olika böcker. Vi gick ut ganska ambitiöst första året och hade tre olika texter, men har sedan bantat ner det till två. Både vi och barnen ska orka också.

Vid första tillfället läser vi Ester Arg och Daisy Galej, om två vänner och grannar som verkligen är varandras motsatser. Allt gör Ester irriterad, arg och sur. Om varmvattnet tar slut, hon tappar ett ägg på golvet eller de ställer in melodikrysset. Hon vet inte egentligen varför hon reagerar så starkt, det bara blir så. Daisy blir istället glad av nästan allt. Om solen skiner, tussilagorna har slagit ut eller hon ser ett stjärnfall. Hon vet inte heller varför hon har så lätt för att bli glad, det bara blir så. Klart att det kan bli lite komplicerat ibland när man är så olika, men vänner är de ju ändå.
Och när jag/Veronica läst boken pratar vi om vilka känslor som finns i den. Mest ilska och glädje såklart, men även lite skam. Är du mest en Ester eller en Daisy? Vad gör dig arg? Vad gör dig glad? Var sitter de här känslorna? Vad händer om du möter någon som är riktigt arg eller riktigt glad – kan du (råka) adoptera deras känsla? Hur kan det kännas när man blivit riktigt arg på någon, kanske så att man sårat den personen?

Efter att ha träffat några klasser kan jag konstatera att syskon och föräldrar lockar fram Ester hos väldigt många barn. Många föräldrar är stressade och upplevs som orättvisa (har hört det några gånger här hemma också) och syskon, oavsett om de är äldre eller yngre, är en pest … Daisy finns i fritidsaktiviteter och hobbys, ganska ofta i TV- eller datorspel och med kompisar.
I onsdags träffade vi tvåorna på Lackalänga och på torsdag ska vi träffa dem igen. Det blir spännande att höra vad de har att säga om Sagan om den lilla farbrorn. Då kommer vi mer in på sorg, vänskap och mobbing. Den är en riktigt älsklingsbok från min egen barndom och med de nya färgbilderna är den ännu mer fantastisk. Själva berättelsen är tidlös. Alla kan relatera till att känna sig rädd eller utanför, och kan förstå farbrorns längtan efter någon som verkligen vill vara med honom.

Barbro Lindgren m fl och Högläsning

Barbro Lindgren m fl och Högläsning

Kommentarer 0 kommentarer

Emelie skrev igår om årets ALMA-prisvinnare Barbro Lindgren.
Fantastiskt kul – GRATTIS Barbro Lindgren!

Barbro Lindgren är för mig alltid förknippad med ett
klassrum i mörkaste Småland, vi gick i fyran och hade fått en ung magister (som
vi kallade honom) som kom från Stockholm. 
Magistern satt i sin kateder på upphöjningen längst fram i den gamla
skolan. Det var knäpptyst i klassrummet, Peo (som han hette) läste högt på sin
utpräglade Stockholmsdialekt ur Jättehemligt.
Han läste med inlevelse, ibland jättetyst (när det var hemliga saker) ibland
skrek han till när texten krävde det. Jag kan fortfarande 35 år senare precis
känna stämningen från detta klassrum. Vi var med om något spännande, något lite
hemligt och förbjudet som fick alla de tre böckerna upplästa för oss! Först Jättehemligt sedan Världshemligt och till slut Bladen
brinner.

Något år senare hade vi både bytt lärare och klassrum. Men
än en gång fick vi vara med om ett äventyr! Denna gång tillsammans med Jonas,
Annika och David på Selanderska gården i Ringaryd. Heltäckningsmattan luktade
innestängt men värmde våra fötter när klassen även nu satt knäpptyst och
lyssnade på när Pelle, också mycket inlevelsefullt, läste högt ur Maria Gripes Tordyveln flyger i skymningen. Pelle
viskade Jonas viskningar i trädgården, han rapporterade Jonas rapporter i
bandspelaren och han väste fram Julia J:son Andelius schackdrag i telefonen.
Det var så otroligt spännande! Denna bok har jag själv läst högt för alla mina
tre barn.

Ett par år senare, slutet av 80-talet och min studentdag.
Gymnasieklassen är för sista gången samlade i ett klassrum. Om bara några
minuter ska vi skingras, ut på skolgården, ut i livet. Klassföreståndaren och
tillika svenskläraren Ingrid delar ut och läser högt de sista stämningsfulla
styckena ur Tunströms fantastiska bok Juloratoriet.
En så otroligt vacker text som avslut på en sorglig men ändå ljus berättelse om
Sunne och Sidner. Lyssna bara på dessa rader: ”Vår historia hinner fatt oss och mig hann den ifatt denna dag i skogen,
när jag till min stora förvåning upptäckte att jag redan var född men inte
varit med och gjort något åt det, inte lyssnat, inte blivit en av tonerna – – –
Musiken vävde ett nät omkring mig, blev till väggar och tak i en mäktig
byggnad, i vars ställningar jag klättrade omkring: en ofärdig katedral, som
svävade högre och högre.”

Jag har såklart varit med om väldigt mycket under min
skoltid. Men det som jag har skarpast minne av från låg- och mellanstadietiden
är absolut högläsningstillfällena. Jag kommer inte ihåg så mycket från alla de
matte-, engelsk- eller svensklektioner som jag måste ha haft men jag kan i
detalj komma ihåg stycken från böcker som har lästs högt för mig.

Så till alla Sveriges lärare och föräldrar: Läs mycket och
högt för era elever och barn! Det gör skillnad och det ger barn minnen som
varar livet ut! I mitt arbete som bibliotekarie är jag också med om många
elever som vill låna just den boken som läraren precis har läst högt. Just för
att det var en så härlig och positiv upplevelse för eleven. När jag ibland
bland de äldre eleverna frågar efter någon riktigt bra bok de läst är det inte
helt sällan som eleverna nämner någon bok som någon lärare har läst högt för
dem.

Min högst personliga topplista på bra högläsningsböcker just
nu är:
För lågstadiet:

Nilsson, Jag, Dante och miljonerna
DiCamillo, Edward Tulanes fantastiska resa
Morgenstern, Hemliga brev

För mellanstadiet:

Sandén, Ett hus utan speglar
Lidbeck, Barnhemmet
Zak, Alex Dogboy
Selznick, En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret

För högstadiet:

Nordin, En sekund i taget
Berggren, En enda kväll
Valentine, Dubbelgångaren


Tack till Peo, Pelle och Ingrid som gav mig oförglömliga
högläsningsstunder!
Bättre sent… Årets ALMA-pris

Bättre sent… Årets ALMA-pris

Kommentarer 0 kommentarer

Lite sent har turen kommit till oss att uppmärksamma gårdagens stora händelse:
Igår tillkännagavs nämligen att vår alldeles egna Barbro Lindgren har tilldelats årets ALMA-pris. Fantastiskt!

Bild från ALMA-prisets webbplats

Så här lyder juryn motivering:
”Barbro Lindgren är en litterär nydanare.  Hon har med språklig djärvhet och psykologisk nyansrikedom förnyat inte bara bilderboken för de allra minsta utan också den absurda prosaberättelsen, den existentiella barndikten och den realistiska ungdomsskildringen. Med absolut gehör gestaltar hon såväl ljusa lyckoögonblick och lekfulla upptåg som livets gåtfullhet och dödens närhet.”
HÄR kan du läsa mer om pristagaren och priset.


I hennes produktion finns så mycket, och hennes produktiva tid är sååå lång. Den första boken kom ut redan 1965. Och förra året kom den senaste. Det finns väl ingen som är uppväxt under de senaste 50 åren som inte har läst något av Barbro Lindgren. Hennes böcker var självklara när jag var barn och de är självklara när jag läser för min 2-åriga dotter nu. Hon älskar Max, Vilda bebin och senast igår läste vi Här är den lilla gården. Och det finns så mycket mer att se fram emot. Både nyare bilderböcker som de om grisen Benny, och gamla klassiker som Vems lilla mössa flyger och Loranga. 
Det är också härligt att jag för en gångs skull kan skylta lite med ALMA-pristagarens böcker. Dags att fixa det nu!