Jonna och Mirjam är systrar. De är så olika, som två människor kan vara. Jonna är nämligen sämst på allt och storasyster Mirjam är bäst på allt.
Mest ligger Jonna i sin säng, petar näsan, äter godis och funderar på hur dålig hon är på allt. Hon orkar inte göra något, i skolan blir det jobbigt i huvudet, så fort hon funderar på att göra en uppgift. Inga kompisar, inga intressen, verkligen ingenting. Jonna tänker att hon måste vara det sämsta barn en familj kan ha. Att hennes föräldrar måste vara så besvikna på henne. Föräldrarna som hon hör prata och diskutera nere i köket, jämt pratar de om hur allting är i samhället och om hur det borde rättas till. Jonna orkar inte gå ner till dem, hon orkar verkligen inte. Men hon måste, familjen , har fått gäster på middag och Mirjam kommer och hämtar henne på rummet.” Du behöver bara komma ner och hälsa och äta lite, så kan du gå upp på rummet sedan igen”, säger Mirjam till Jonna.
Runt matbordet pratas det skola, skryts och jämförs med skolresultat. Mirjams förstås och sonen till den gästande familjen. ” det låter helt galet, säger mamma, men Mirjam har högsta betyg i alla ämnen”…”och nu skall du uppträda på Konserthuset också”, säger Katinka, som är på besök.
Ja det har till och med stått i tidningen….
Jonna ”ser” att mamma tänker, men Jonna, kunde du inte vara lite smartare, lite gladare, lite mer normal helt enkelt. Och Jonna tänker igen att hennes föräldrar verkligen, verkligen dragit en nitlott, när de fått henne till barn. Vilken tur att de har Mirjam, som väger upp det hela, ja inte bara väger upp, utan ÄR fulländad. Duktig i skolan, vacker, händig, bästa kompisen, bäst på gitarr, syr sina egna kläder, luktar gott…
Jonna brukar vakna på nätterna, ligga och fundera på skolan, där det mesta är obegripligt, de kompisar hon inte har, att hon aldrig ens orkar förklara för någon hur det verkligen är. En natt smyger hon in i Mirjams rum, hon stannar vid sängen och tittar på den sovande Mirjam. Hennes långa, långa silkeslena fläta ligger utrullad över hennes kudde. Ovanför sängen hänger massor av foton, på alla hon någonsin träffat, verkligen alla, t om gamla lärare, men inget foto på Jonna. Då är det något som sätter stopp i Jonnas huvud. Hon orkar faktiskt inte en sekund till att alltid vara sämst, att inte räknas. Hon tar saxen som ligger på bordet och klipper av Mirjams långa fläta… skräckslagen flyr hon sedan in på sitt rum.
Nästa morgon kommer inte Mirjam ut ur sitt rum. Det beror naturligtvis på håret, tänker Jonna och bara väntar på att allting skall avslöjas. Men Mirjam fortsätter att vara instängd på sitt rum, flera dagar efter varandra. Till slut bryter sig hennes föräldrar in i rummet. Mirjam vill inte komma ut, hon orkar inte vara duktig längre. För Jonna berättar hon sedan hela historien om hur det är när alla alltid förväntar sig topprestationer, när inte ett ens ett B i betyg räknas utan bara ett A.Till slut närmar sig Jonna och Mirjam varandra.
En mycket viktig bok om vad vi värderar, hur vi ser på varandra och vad som händer när bara våra prestationer räknas.
