Bläddra efter
Etikett: flykt

Emmas (börjaskolan)boktips!

Emmas (börjaskolan)boktips!

Titel: Familjen Amarant
Författare: Elin Ruuth & Johanna Magoria
Förlag: Bonnier Carlsen, 2024
59 s, 6-9 år

I denna fantastiskt illustrerade bok möter vi Neo Andersson. På Neos gata finns det massa hus som ser ut som hans eget men det finns också ett övergivet hus, eller ett slags kråkslott. En dag kommer det en bil med några som kallar sig själv för Tjänstefolket. Neo ställer frågor och de svarar artigt, men har Neo verkligen aldrig hört talas om den anrika släkten och familjen Amarant?

Neo väntar och väntar på att familjen ska dyka upp. En dag finns de där utanför grinden. Poppel som är lika gammal och småsyskonen, tvillingarna Mistel och Tistel. Pappa Aster som verkar lite sträng.

Hur är det egentligen när man vill bli vän, fast man är rätt så olika. Hur närmar man sig någon som är ny? I olika familjer gör man på olika sätt, i familjen Amarant till exempel där har man tebjudning med äkta inbjudningskort…

Bilderna och texten samspelar på ett magiskt och poetiskt sätt, detaljer i bilderna får oss att fundera och undra vad som ligger bakom personerna och berättelsen.

Titel: Stefans flykt
Författare: Set Mattsson
Förlag: Nypon förlag, 2024
136 s, 9-12 år och uppåt

Stefans flykt handlar om barns flykt undan krig, diktatur och förstörelse. Stefan bor i Ungern med sin farmor och storebror. Efter andra världskriget tog kommunisterna makten i landet och de bestämmer allt och har infört diktatur. Det ungerska folket vill ha sin frihet tillbaka! Det är livsfarligt att demonstrera men Stefans bror Milos kan inte låta bli och sticker iväg på olika demonstrationer. Det kokar av frihetslängtan på gatorna. Stefan är orolig för sin bror men också nyfiken. Han följer efter, trots varningar från farmor, och befinner sig plötsligt mitt i ett mycket farligt uppror.

Mattsson skriver en gripande och djup berättelse med ett lättläst språk som griper tag och det är svårt att lägga ifrån sig boken. Den tidigare boken Pojken som blev kvar är mycket populär bland eleverna på mina skolor.

Vi var vargar av Katarina Nannestad

Vi var vargar av Katarina Nannestad

Syskonen Liesl, Otto och Mia Wolf bor med sin familj i en liten by i Ostpreussen. När berättelsen börjar är kriget i slutskedet, och pappa som klarat sig från att bli inkallad hela kriget på grund av en skadad fot, får ge sig iväg, tillsammans med ytterligare fyra soldater,gamla, halta, lytta och en knappt mer än en pojke.

Inte långt därefter så retirerar den tyska armen, och ryska armen är dem tätt i hälarna. Familjen, mamma, farmor, farfar och barnen måste ge sig av, och det snabbt! Farfar lär barnen familjeträdet utantill, och mamma sydde in familjejuvelerna i sömmarna för att de ska ha något att byta till sig mat och logi med. Mamma präntar in vikten av att hålla hop syskonskaran i Liesl, eftersom att hon är äldsta syskonet blir det hennes ansvar. När de väl är på flykt så finns det stunder av förtvivlan, men även av vänskap och glädje.

En förfärlig stund är när de måste lämna farmor och farfar efter sig, en annan när även mamma försvinner. Liesl kämpar för att hålla ihop resterna av familjen, lillasyster Mia är knappt två år. Utblottade, med bara kläderna på kroppen flyr barnen ut i skogen för att livnära sig på det som finns där och i de övergivna hus de hittar innebär att de gör saker som innan kriget hade varit otänkbara. Känslan för vad som är rätt och fel finns, men nöden har ingen lag, de måste ha kläder och mat för att överleva. Även om det inte är rätt, även om det är farligt. Ibland måste en bli en varg, vargbarn.

Ryktet når dem att Litauen är ett rikt land, kan de bara ta sig dit så löser sig allt. Riktigt så lätt är det givetvis inte, att vara tysk flykting gör en inte populär, inte ens om en bara är ett barn…

Boken är mycket välskriven och spelar på känslor av förlust och saknad. Trots det så finns glädjen och hoppet närvarande. Företeelsen vargbarn, wolfkinder, är historiskt belagd, och avser de många föräldralösa barn som under krigets slutskede överlevde i skogarna och som tog sig till Litauen, precis som Liesl, Otto och Mia. Livet blev inte automatiskt bättre, en del barn blev ”adopterade” och fick nya, Litauiska namn, som skydd för ryssarna, men för en del fortsatte det kringflackande livet med tillfälliga jobb och fattigdom.

Under samma himmel

Under samma himmel

Boken ”Under samma himmel” av Katherine Marsh är en gripande bok med paralleller till Anne Frank.

Boken börjar med att vi får följa bokens ena huvudperson, Ahmed, under hans och pappans flykt från  Turkiet till Grekland. De kommer från Syrien, Aleppo, där resten av familjen dött i ett bombanfall.
Resan slutar i katastrof och istället för att komma till England med sin pappa hamnar Ahmed med en annan familj i Bryssel.
Bokens andra huvudperson Max flyttar från Washington till Bryssel med sin familj, dels för att föräldrarna fått jobb där, men också för att få rätt på Matts skolproblem, han har svårt att hänga med i skolan. Systern Claire som är en riktig A student är inte heller så förtjust i projektet, men de har inget att säga till om.

I Bryssel korsas de båda pojkarnas vägar efter att Ahmed blivit lurad av en människosmugglare och är tvungen att hitta skydd för natten. Max pappa har glömt att låsa altandörren och Ahmed smiter ner i källaren, där han hittar en vinkällare som verkar helt oanvänd. Han tänker att han bara ska stanna över natten, men blir sjuk och behöver stanna några dagar till. Han inser att familjen inte märkt honom och börjar sköta om några övergivna orkidéer för att göra nytta.

Max vantrivs i skolan, han måste gå om sexan och kan ingen franska över huvud taget. En av killarna i klassen retas oavbrutet och den enda ljusglimten är Fahra, en annan klasskamrat, hjälper honom med den hopplösa franskan. Städerskans berättelser om hur gatan fick sitt namn piggar också upp. Gatan namngavs efter Albert Jonnart, en man som gömde en judisk pojke under andra världskriget, och som efter kriget hedrades för sitt mod.

Bryssel skakas av flera terrordåd och i kaoset som följer sätts vardagen ur spel. En natt upptäcker Max Ahmed i källaren och bestämmer sig för att hjälpa honom, precis som grannen Albert gjorde för så längesedan. Han ser till så att Ahmed får mat och böcker och en skör vänskap börjar spira mellan pojkarna. Men hur länge kan en gömma någon i familjens källare utan att någon märker det? Särskilt som att kvarterspolisen, som växte upp i huset de hyr, har ett särskilt intresse av familjen och deras förehavanden…

I vårt skolbibliotekarieteam så bokpratar vi alltid för varandra sista stunden på våra fredagsmöten och det var så jag fick nys på denna boken. Jag hade inte valt den själv eftersom att jag upplever att omslaget inte lockar eleverna att välja boken. Nu när jag läst den och gillar den så är det mycket lättare att rekommendera den.

Spionen i äppelträdet

Spionen i äppelträdet

Böcker om andra världskriget finns det många, fantastiska osannolika historier om människor som överlevt arbets- och förintelseläger mot alla odds. De är ofattbara, hemska dokument över Europas historia. Men hur var det för de som var kvar, som lyckades gömma sig hos mer eller mindre godhjärtade människor tack vare motståndsrörelsen? De som under flera år skiljdes från sina familjer och flyttade runt mellan olika gömställen.

https://www.adlibris.com/se/organisationer/product.aspx?isbn=9129711525Esther är en alldeles vanlig judisk flicka i en holländsk stad. Hennes bästa vän är Wim, en pojke som bor i närheten. Efter att nazisterna tagit över makten får Esther inte längre leka med Wim, hon får överhuvudtaget inte gå in i parken där de brukade spela fotboll, inte gå i skolan där hon brukade gå och föräldrarna får inte längre sälja varor i sin butik till vem som helst. De kan ändå bo kvar i sitt fina hus mitt i stan, men oron stiger. När Esthers faster och hela hennes familj försvinner bestämmer sig föräldrarna för att de ska försöka gömma sig. Esthers två syskon förs iväg under natten, på morgonen kommer en ung man och hämtar Esther och därefter går föräldrarna själva under jorden. Esther hamnar ute på landet, på en bondgård. Hon hatar det. Hon får namnet Eva och en ny bakgrund som kristen överlevare efter bombningarna av Rotterdamm. Bondfrun är elak och det är smutsigt överallt. Barnen i familjen ser ner på Esther, hon får leva på potatis trots att hon ser att motståndsmännen kommer med kuvert fulla med pengar till familjen varje månad. Esther får inte vara ute, hon sliter hårt i köket och sover i ett rum bredvid hönshuset. Efter att gården utsatts för en razzia, där nazistiska soldater letat efter gömda flyktingar eller andra förbjudna saker, vågar bondfrun inte ha kvar henne och motståndsmännen flyttar henne till ett barnlöst par i en stad. Hos paret finns en hund och ett stort bibliotek, som blir Esthers räddning under de långa dagarna när hon inte får gå ut, men paret lever med en stor sorg som till slut gör frun sjuk. Esther måste flytta igen…
Under de två åren som Esther lever gömd och skild från sina föräldrar skickar hon och hennes mamma små korta brev till varandra via motståndsmännen som kommer med ojämna mellanrum. Men Esther kan aldrig skriva sanningen till mamman. Vare sig när hon har det hemskt eller när hon har det bra. Trots att hela Esthers familj överlever kriget blir det aldrig mer som innan. Det är förlorade år som de aldrig kan få tillbaka, aldrig riktigt kan prata om och som splittrar familjen. För Esther är sorgen efter fastern och kusinerna nästan större än glädjen över att ha sin familj kvar.
Spionen i äppelträdet är en verklighetsbaserad berättelse. Den bygger på den verkliga Esthers livsöde, även om delar av historien kommer från andra gömda flyktingar. I boken är det den gamla Esther som sitter i sitt hus i Israel och berättar för sitt barnbarn om de där åren. Det är en stillsamt berättad historia, även om den stundom är både spännande och gripande. Christina Wahldén har också skrivit en bok om Wim, Esthers barndomskamrat, i Tulpanpojken.
Samma stjärnor överallt!

Samma stjärnor överallt!

I helgen testläste jag en ny bilderbok för min 6-åring där hemma. Hon gav den tummen (”Nej förresten, två tummar!”) upp, men tyckte också att den var ganska hemsk. ”Inte jag!” svarade såklart 4-åringen då, men jag tror att den gick lite över hennes huvud. Hon förstod inte riktigt vad det handlade om, kunde inte sätta sig in i. Det är alltså en bilderbok för förskoleklass och uppåt, om barnet inte själv har erfarenheter och kan relatera till innehållet.
https://www.adlibris.com/se/bok/stjarnorna-ser-likadana-ut-overallt-9789129702712Hala bor i ett land där det ibland exploderar bomber i trädgården och luften är full av svart stickande rök. Ibland måste hon sitta i ett mörkt rum under jorden hela natten, eftersom det är farligt att vara uppe i huset. Hala kan åka till mormor och morfar ute på landet, för där är det inte krig, men en dag kommer stridsvagnarna också dit. Då hämtar mamma och pappa Hala och säger att de ska åka långt, långt bort och inte komma tillbaka så länge det är krig. Det är för att pappa ska slippa bli soldat i kriget och för att Hala, mamma och pappa alltid ska få vara tillsammans. Men Hala är orolig, hon vet inte vart de ska och hon får inte ens ta med sig sin nalle. De åker länge, med lastbil och med båt, de får bo i ett konstigt tält med hål i taket, då går genom skogar och över fält till en tågstation, och för de sista pengarna köper pappa tågbiljetter till ett kallt, mörkt land.
I det nya landet finns inga bomber och hon kan sova i sin säng hela natten. Och ute på gården träffar hon en pojke som säger att han heter Gabriel. De kan inte prata med varandra med de kan i alla fall leka. Och han har en hemlig koja i ett träd.
Men Hala saknar alla som blev kvar hemma. På kvällen tittar hon på stjärnorna utanför fönstret och tänker på farmor, farfar, mormor, morfar, farbröderna, fastrarna, morbröderna, mostrarna, kusinerna och Layia. Och hon tänker på att de i alla fall kan se samma stjärnor som hon. 
Det är en fin bok om flykt att läsa och prata om i klassen – kanske nu inför FN-dagen.
Pudlar och pommes

Pudlar och pommes

”Pudlar och pommes” är titeln på Pija Lindenbaums senaste bilderbok. Jag tycker att hon är fenomenalt bra på att förmedla känslor och stämningar med sina bilder!

Pija Lindenbaum – Pudlar och pommes (inbunden 2016)

Boken handlar om tre hundar, Ullis, Katta och Ludde, som bor på ett bra ställe. Där finns potatis, en pool och Vovve. Men en dag så kommer det bara en droppe vatten när de vrider på kranen, och det finns bara 17 potatisar kvar. Dessutom så är det så varmt att maskarna torkar… Men det är ändå hemma! Till slut finns det bara en potatis kvar, och någon har slängt en bumling i poolen! De bestämmer sig för att ta båten och se om de kan hitta nåt ställe där det finns potatis, och kanske en pool. De packar pyjamasar och pengar och båten blir full. Vad ska de göra med Vovve? De kan nog hämta henne sen, när de hittat nåt annat ställe att bo på, eller senast till jul i alla fall… fast det gör så ont i hjärtat, så de klämmer in henne också, tack och lov!
De ger sig ut på havet, och till en början är det ett äventyr, de är glada och sjunger, men ovädersmolnen hopar sig vid horisonten, och snart är de mitt i ovädret!

Boken är spännande och knyter an till ett väldigt aktuellt ämne och där finns mycket att diskutera med barnen i den. varför tog potatisen slut? Hur kommer det sig att det plötsligt blev så varmt? Kan en lämna hunden Vovve? Ibland måste en kanske det…Hur är en mot dem en ännu inte känner, för Ullis, katta och Ludde kommer fram till ett annat land så småningom. Behöver en vara rädd för det som är annorlunda, eller kan en lära av varann?
Det enda minuset  med boken, tycker jag, är att det står ”dom” istället för de och dem. Det har jag personligen väldigt svårt för, men jag får kanske vänja mig.

Isdraken

Isdraken

http://www.adlibris.com/se/organisationer/product.aspx?isbn=9127146863



Adara var ett vinterbarn. Hon föddes under den kallaste vinter som någon kunde minnas. Det sades i byn att vintern tog hennes mors liv och att kylan hade vidrört Adara medan hon ännu låg i sin mors mage, så att hon var alldeles iskall och blå när hon föddes. Adara var ett allvarligt barn, men ingen hade sett henne gråta. Inte heller log hon ofta. Hon reagerade inte som andra på kyla och inte heller när hon slog sig. Hon sågs som annorlunda av både familj och grannar. När Adaras pappa kramade henne, brast han ofta ut i gråt.



Adara längtade alltid efter vintern. Då kom snön och kylan och med den kom den jättelika isdraken. Den kom glidande över himlen på blå, genomskinliga, stora vingar, större än någon annan drake. Ögonen var klara och djupa, tänderna istappar och snön virvlade när den flög förbi. Där den andades frös marken. Alla andra var rädda för isdraken, men inte Adara. När hon fyllde fyra rörde hon vid draken för första gången och när hon fyllde fem red hon på den för första gången. Varje sommar längtade hon efter isdraken, men den kom bara på vintern. Varje vinter stannade den dock längre än året innan och vintrarna blev också längre och längre.

Det pågår ett krig i landet och en sommar ryktas det att kriget är på väg att komma närmre. Det sägs att det kommer eldsdrakar som förstör landet, att människorna som bor i i byn kanske måste fly. När familjen ska lämna hemmet springer Adara därifrån och gömmer sig i skogen. Hon vill inte lämna byn. Hur ska hon då träffa sin isdrake igen? På morgonen ser hon främmande drakar i skyn som bränner åkrarna och träden. Hon gömmer sig i en grotta, men det är lång tid kvar tills vintern. När hon vaknar en morgon ser hon att grottans vägg är täckt av frost. Utanför väntar isdraken på henne. Kan Adara och isdraken tillsammans rädda världen?



Isdraken är skriven av George R. R. Martin. Den är illustrerad av Luis Royo. Berättelsen gavs ut första gången 1980 i en antologi publicerad av Ace Books vid namn Dragons of light. (http://libris.kb.se/bib/18647501?vw=fullGeorge).  R.R. Martin är ju som många vet författare till den berömda fantasyserien Sagan om is och eld, som ju även filmatiserats i TV-serien Game of thrones. Flera element från Sagan om is och eld, känns igen. Här finns vintrarna som bara blir längre och längre, drakarna och kriget som nalkas. Kampen mellan eldsdrakar och isdraken är också en saga om is och eld. Jag är själv väldigt förtjust i både  George R. R. Martins bokserie och Game of thrones tv-serien. Därför var det väldigt roligt att få läsa en barnbok av Martin.

Berättelsen är en klassisk fantasyhistoria om att ställas inför svåra val, kamp mellan gott och ont och allt det där mittemellan. Jag älskar att läsa om isdraken och Adaras vackra vintervärld. När jag läste boken funderade jag mycket över beskrivningen av Adara. Det kändes så sorgligt att hon, barnet, sågs som kall och okänslig av sin omgivning, oberörd av smärta, kyla eller känslor. Berättelsen är emellanåt otäck med många ingående beskrivningar av ond bråd död och krigets hemskheter. Den handlar också mycket om sorg och om att förlora allt det trygga och de som finns nära. Det här är en berättelse som nog kan behöva pratas mycket om och funderas kring. Annars gillar jag själv särskilt illustrationerna av de fantastiska drakarna, som är otroligt vackra. Omslaget är också mycket vackert och jag kan nästan höra hur isen klirrar och känna kylan som den väldiga isdraken andas ut mot huden.