Bläddra efter
Etikett: förmänskligade djur

Jefferson av Jean-Claude Mourlevat, förra årets Almapristagare

Jefferson av Jean-Claude Mourlevat, förra årets Almapristagare

Kommentarer 0 kommentarer

Denna pärla till bok sträckläste jag nyss! ”Jefferson” av Jean-Claude Mourlevat, förra årets ALMApristagare. Igelkotten Jefferson ska gå och klippa sig, men när han kommer till frisören är det låst. Han är lite förtjust i frisörens brorsdotter och bestämmer sig för att klättra i genom ett fönster, för att se att allt är ok. Det är det inte, frisören är död och Jefferson blir jagad för mord. Enda chansen för Jefferson att rentvå sig själv är att ta fast dem som begått mordet. Alla karaktärer är olika djur i mänsklig form, frisören är en grävling, Jeffersons bästa vän en gris. I landet bredvid bor vanliga människor och historien för Jefferson dit. Där upptäcker han att frisören haft en hemlighet, vänskap men även fördomar och stor fara!

Almapriset, Astrid Lindgren Memorial Reward, är ett pris som varje år delas ut till barn och ungdomsförfattare till Astrid Lindgrens minne. I år är det 20 år sedan det första priset delades ut till Maurice Sendak. Årets pristagare, Eva Lindström är den andra svenska författaren som tilldelas priset, den första var Barbro Lindgren 2014.

På roadtrip med Kråkan

På roadtrip med Kråkan

Kommentarer 0 kommentarer
Kråkans otroliga liftarsemester kom första gången ut redan 2004, men det var först i år, när den kom i ny utgåva med annan illustratör, som jag fick upp ögonen för den. Och framsidesbilden av Alexander Jansson är verkligen fin. Älskar kråkans kalufsrufs och uppspärrade öga. Inuti boken finns magiska, drömlika blyertsteckningar.
På semestern när jag skulle köra långt med barnen laddade jag ner ljudboken och så lyssnade vi allihop på den medan vi for fram genom sommarsverige. Så härlig, med Johan Ulveson som inläsare. Johan är ju van att vara kråka, då han även gör rösten till Kråkan i Mamma Mu-filmerna…
Kråkan och Ebba ska ut på äventyr. De är bästa vänner och den här sommaren har de bestämt sig för att tillsammans försöka hitta Kråkans föräldrar. Hela livet har han längtat och saknat och det enda minne han har av dem är ett foto på dem alla tre vid gränsen mellan Värmland och Norge. Dit är det alltså som de ska åka, på ett eller annat sätt. Och Kråkan har en färdplan. Och med sin gamla slitna tygkasse full av saft och bullar att muta lastbilschaffisar med tänker de att det blir en lätt match att få skjuts en bit på vägen. Men märkligt nog är det ingen av chaffisarna som tar dem på allvar. Ingen som vill ge lift åt en flicka och en kråka åt Värmland till, ens när de lockar med fika.
Till slut hittar de en chaffis som låter dem åka med, och även om han äter upp deras bullar i en rasande fart så är de i alla fall på väg. Tills de får veta att han åker mot Tyskland och inte alls åt Norska gränsen till. Panik!

Det visar sig betydligt svårare att få lift och komma åt rätt håll än Kråkan och Ebba hade kunnat föreställa sig. Men någonstans kommer de, och på vägen får de lära sig en hel del både om andra och varandra. Kanske en del om sig själva också.
Och som jag gillar Kråkan, trots att han är ganska odräglig emellanåt. Tanklös, oförskämd, rättfram, oresonlig. Och väldigt mänsklig.

Armstrong, första musen på månen

Armstrong, första musen på månen

Kommentarer 0 kommentarer

För mig är det väldigt viktigt att bilderna i en bok tilltalar mig. Jag kan aktivt välja bort böcker för att bilderna eller omslaget inte tilltalar mig och det kan vara ett bekymmer, risken är ju att jag missar en himla bra bok för att omslaget eller bilderna inte faller mig i smaken. I jobbet måste jag se bortom bilderna när jag köper in böcker, även om det är kämpigt. Tack och lov för att mina kollegor berättar och tipsar om bra böcker så att jag kan köpa in dem för berättelsens skull även om jag inte gillar bilderna!

En bok med ljuvliga bilder med många detaljer är ”Armstrong, den första musen på månen” av Torben Kuhlmann. Jag tappade nästan tråden i berättelsen för att jag blev så bedårad av Armstrong och hans kompisar, och miljöerna!
Boken handlar om en mus som heter Armstrong. Han försöker övertala sina vänner att månen inte är en ost, utan av sten. Det vill ingen mus höra! Klart månen är gjord av ost! Hur ska han lyckas överbevisa dem?  Det visar sig att han får hjälp av en gammal, klok mus på Smithsonian och han bestämmer sig för att han ska bygga sig en månraket, vilket inte är helt enkelt när man är en mus. Han får kämpa och tänka om, men till slut så funkar det!

Hoppas, hoppas att eleverna också gillar den!