Under samma himmel
Boken ”Under samma himmel” av Katherine Marsh är en gripande bok med paralleller till Anne Frank.
Boken börjar med att vi får följa bokens ena huvudperson, Ahmed, under hans och pappans flykt från Turkiet till Grekland. De kommer från Syrien, Aleppo, där resten av familjen dött i ett bombanfall.
Resan slutar i katastrof och istället för att komma till England med sin pappa hamnar Ahmed med en annan familj i Bryssel.
Bokens andra huvudperson Max flyttar från Washington till Bryssel med sin familj, dels för att föräldrarna fått jobb där, men också för att få rätt på Matts skolproblem, han har svårt att hänga med i skolan. Systern Claire som är en riktig A student är inte heller så förtjust i projektet, men de har inget att säga till om.
I Bryssel korsas de båda pojkarnas vägar efter att Ahmed blivit lurad av en människosmugglare och är tvungen att hitta skydd för natten. Max pappa har glömt att låsa altandörren och Ahmed smiter ner i källaren, där han hittar en vinkällare som verkar helt oanvänd. Han tänker att han bara ska stanna över natten, men blir sjuk och behöver stanna några dagar till. Han inser att familjen inte märkt honom och börjar sköta om några övergivna orkidéer för att göra nytta.
Max vantrivs i skolan, han måste gå om sexan och kan ingen franska över huvud taget. En av killarna i klassen retas oavbrutet och den enda ljusglimten är Fahra, en annan klasskamrat, hjälper honom med den hopplösa franskan. Städerskans berättelser om hur gatan fick sitt namn piggar också upp. Gatan namngavs efter Albert Jonnart, en man som gömde en judisk pojke under andra världskriget, och som efter kriget hedrades för sitt mod.
Bryssel skakas av flera terrordåd och i kaoset som följer sätts vardagen ur spel. En natt upptäcker Max Ahmed i källaren och bestämmer sig för att hjälpa honom, precis som grannen Albert gjorde för så längesedan. Han ser till så att Ahmed får mat och böcker och en skör vänskap börjar spira mellan pojkarna. Men hur länge kan en gömma någon i familjens källare utan att någon märker det? Särskilt som att kvarterspolisen, som växte upp i huset de hyr, har ett särskilt intresse av familjen och deras förehavanden…
I vårt skolbibliotekarieteam så bokpratar vi alltid för varandra sista stunden på våra fredagsmöten och det var så jag fick nys på denna boken. Jag hade inte valt den själv eftersom att jag upplever att omslaget inte lockar eleverna att välja boken. Nu när jag läst den och gillar den så är det mycket lättare att rekommendera den.
