Bläddra efter
Etikett: relationer

SKAM – nu skäms jag snart

SKAM – nu skäms jag snart

Kommentarer 0 kommentarer

Våren 2017 levde jag i ett SKAM-rus. Jag skrev om serien vid två tillfällen, i januari när jag nyligen börjat titta och i juni när jag sett alla avsnitt. Året efter började jag kolla på SKAM Austin, den amerikanska versionen, men fastnade inte riktigt på samma sätt. Jag trodde att jag kanske hade kommit över SKAM. Men tydligen inte. För någon vecka sedan insåg jag att alla fyra säsongerna av den norska serien låg på SVT play och jag började kolla. Igen. Jag erkänner – det är inte sunt! Dessvärre hann jag inte sista säsongen innan serien togs bort. Gah!
Eftersom jag fortfarande inte var sugen på den amerikanska versionen så började jag kolla runt och hittade på UR Play första säsongen av tyska, spanska och franska versionerna. Med svenska textning. Ett tips om ni missat det!

Det börjar så otroligt likt, men skiljer sig naturligtvis åt på många sätt. Russetiden med bussar och festande är så specifikt för Norge och det känns som det är svårt att hitta på något lika självklart för ungdomarna att samlas kring i de andra länderna, men känslan finns ändå där. I stora drag. Jag började också leta på Youtube efter senare säsonger och fastnade för säsong 3 av SKAM France, med engelsk textning som funkar ibland – Evak-säsongen har ju hela tiden varit min absoluta favorit. Hur skulle den bli med andra Isakar och Evenar!? När jag tänker på det blir det ju lite som Isak tänker sig, med parallella universum. Allt som skulle kunna ske kommer till att ske, någonstans.

I den franska versionen heter de Lucas och Eliott, och de är nästan lika fina som Isak och Even. Men bara nästan. Jag stör mig på vissa saker, lite som när jag läst en bok och sedan ser filmen. Det ÄR ju inte samma sak, mina bilder stämmer inte med det jag ser. Men å andra sidan, hur skulle de kunna göra det. Det är samma på- och av-situation i förhållandet, Lucas försöker ha en relation till en tjej, Eliott lämnar små teckningar i Lucas fickor, Lucas vågar inte berätta för sin bästa vän, Eliott flippar när han blir manisk och går iväg naken mitt i natten… Men andra saker är lite fel. Lucas är inte alls lika hyschig som Isak, han berättar rakare, tydligare, med färre omskrivningar om sina känslor, han gråter mer (vilket jag egentligen tycker är väldigt bra – mer känslor till folket), Eliott är inte riktigt lika kufisk i början. De är helt enkelt mindre tillknäppta och hemliga, och lämnar kanske lite mindre till tittaren att själv klura på och gissa över. Jag gillar nog det där klurandet och gissandet. Att allt inte sägs rakt ut. Dessutom gillar jag varken ”Linn” eller ”Eskild” (som såklart heter något som jag glömt i franska versionen). De verkar överhuvudtaget inte gilla Lucas, beter sig mest störigt och elakt. Inge bra!

Nu funderar jag på om jag ska försöka släppa det här med SKAM och bete mig som den 38-åriga tvåbarnsmamma jag är, kanske titta på serier för vuxna människor, eller om jag ska omfamna min förtryckta inre 17-åring, som aldrig festade runt på det sättet, och fortsätta trycka i mig SKAM på detta hejdlösa hetsätande sätt. Den som lever får se!

Sista delen: Viktor

Sista delen: Viktor

Kommentarer 0 kommentarer

Jag har tidigare skrivit om både Ellinor och Leo här på bubbel så det är väl inte mer än rätt att jag tar hand om sista delen också. Ofta läser jag bara första delen av serier, på grund av tidsbrist och mängden böcker jag borde/vill/måste läsa, men vissa serier kräver liksom att jag mular i mig dem hela. Katarina von Bredows serie om den sista skälvande tiden i mellanstadiet är en sådan.

Ellinor och Viktor har varit tillsammans några veckor nu och det är spännande och pirrigt. Men för Viktor också förenat med ångest, för hemma finns mamma och han måste till varje pris dölja hur det står till med henne. Han önskar så att han kunde berätta sanningen, i alla fall för Ellinor. Men om hon får veta så kanske Meja får veta, och om Meja vet så vet alla. Det får bara inte bli som på förra stället. Viktor vill absolut inte att folk ska börja viska, prata bakom hans rygg, eller ännu värre – tycka synd om honom. De flyttade ju för att komma bort från allt, börja om på ett nytt ställe.
Utifrån sett har Viktor allt. Hans pappa är webbutvecklare och mamman advokat, de bor i ett stort fint hus, Viktor ser bra ut och sjunger som en gud. Men oron gör att han inte kan slappna av. Han inser att om Ellinor får veta sanningen så kommer hon att göra slut, alltså får hon aldrig veta sanningen. Men det är svårt att motivera att de aldrig kan vara hos honom när de ses. Han drar till med cancer. Det är en dålig lögn om man inte vill få ömkan, men det är det bästa han kommer på i stunden.
Men det som började som en liten lögn blir snabbt en härva som det gäller att hålla i minnet för att inte bli avslöjad. Och oavsett om pappa ber honom eller inte så känner Viktor hela tiden att han måste hålla koll på mamma, både för hennes och sin egen skull. Hon får inte göra bort dem, göra livet omöjligt även i den nya stan. Det är ett tungt ansvar på en 13-åring.
Till på köpet är det Ellinors relation till Leo som han inte blir klok på, och Meja med sin vaniljdoft och sina urringade linnen som hans blick ständigt dras mot, och så ringer hans gamla kompis Johannes – han som vet allt, men inte har några spärrar – och säger att han kommer för att hälsa på några dagar.
Det hade kunnat vara ett härligt sommarlov med tjejen har är kär i, men nu känns allt istället mest rörigt och jobbigt.
Det här är viktiga böcker om svåra frågor som faktisk är vardag för många unga. Vi kanske tror att vi vet en massa saker om folk i vår närhet, men sanningen är att vi oftast inte har en aning. Ingen vet på riktigt hur någon annan människa mår, eller varför den reagerar som den gör på olika händelser. När jag läste Viktor kom jag att tänka på citatet som Nora i Skam har på sin vägg (fast det kommer ursprungligen från den skotske författaren Ian Maclaren): ”Everyone you meet is fighting a battle you know nothing about. Be kind. Always.” Något som många, jag själv inte minst, borde tänka på lite oftare.

Orkans öga

Orkans öga

Kommentarer 0 kommentarer

Detta är Lin Hallbergs senaste hästbok, men förväntar man sig något liknande Sigge, lär man bli besviken. Det här är en mycket mer komplex historia och passar för läsare från ca 11 år och uppåt.

När Kims  älsklingshäst Karisma måste avlivas tappar hon fotfästet och vill varken gå upp ur sängen eller gå till skolan mer. Till slut skickar mamma iväg henne till släktgården i Värmland till moster Mejt. Mejt är bara sur och kantig, det gamla huset luktar illa och det enda som det verkar vara någon ordning med är stallet och hästarna. Mejt har gjort till sin livsuppgift att ta hand om misshandlade hästar och det senaste tillskottet är Orkan, en galoppör som kastat sig ur startboxen och fått stryk tills han nästan blivit blind. 

Kim kämpar med sin sorg över Karisma, Mejt har sin egen sorg och dessutom hotas gården av exekutiv auktion , om inte Mejt lyckas ordna pengar, snabbt för att betala alla räkningar.
Runt om gården finns Vildskogen, som gömmer en mörk och skrämmande hemlighet. Någonting i Vildskogen lockar Orkan till sig och han flyr om och om igen dit.
Långsamt, långsamt vinner Kim hans förtroende och samtidigt börjar hon långsamt må bättre.
Ännu ett hot finns i form av grannen, som vill åt Vildskogen och avverka den så fort som möjligt. Men Vildskogen får inte, kan inte avverkas. Någonting har hänt i skogen för länge sedan, någonting, som inte är löst ännu.
Grannen ger Mejt en utmaning. Han föreslår en tävling mellan Kim och Orkan och hans son Alex och hästen Dancer. Om Orkan vinner får Mejt behålla Vildskogen och annars skall han gå till banken och lösa in de obetalda lånen. 
För Alex blir det en svår lojalitetskris då han tvingas välja mellan sin pappa, som bara ser till sin egen vinning och Mejts gård, människorna och hästarna där, eftersom han tidigare jobbat där och lärt sig allt han kan om hästar av Mejt. 
Under loppet springer Orkan rakt in i Vildskogen och försvinner där med Kim.
Detta är en bok om hästar, men också väldigt mycket om människor och deras relationer i detta livet, men även med förgreningar in i en annan värld.Precis som i ”Silverserien” av Gull Åkerblom är det hästarna som har kontakten med den ”andra världen”.