Bläddra efter
Etikett: Sara Kadefors

Noveller ftw!

Noveller ftw!

Kommentarer 0 kommentarer
Bild från sverigesradio.se

När jag körde till jobbet i morse var jag lite senare än vanligt och hann därför lyssna på Kulturnyheterna innan jag var framme. Då hörde jag att de fem noveller som tävlar om Sveriges Radios novellpris nu är utsedda/nominerade och går att lyssna och rösta på. Novellerna har plockats ut av totalt tio noveller som under året specialskrivits för Sveriges Radio, och kanske hade jag inte reagerat speciellt mycket på det alls om inte Mårten Melin dykt upp som en av de nominerade. Mårten Melin får väl närmast betraktas som en husförfattare, med tanke på hur ofta han gör författarbesök på Kävlinges skolor. Jag hade trots det inte koll på att han skriver även för vuxna och känner spontant att jag måste in och lyssna, om inte på alla så åtminstone på hans novell. Fast när jag nu kollar listan lite noggrannare så är även Annika Norlin (aka Säkert!) med och då måste jag förstås lyssna på den också. Novellerna är ca 25 minuter långa och alltså helt perfekta för en enkel bilresa till eller från jobbet för mig.

Noveller är ju perfekta för den som tycker att en roman just för dagen känns lite väl mastig. Jag hade gärna läst mer noveller och blir alltid glad när det kommer novellböcker för unga. I helgen har jag börjat läsa Kärlek – 11 berättelser för mellanstadiet, med texter av välkända barnboksförfattare som bland andra Johanna Lindbäck, Mats Jonsson, Sara Kadefors och Alex Haridi. Novellerna handlar, som namnet antyder, om kärlek och de jag hittills har hunnit läsa är väldigt olika varandra. Det är bra, tycker jag, både ur ett pedagogiskt och ett läslustperspektiv. Ska boken användas för att visa hur en novell kan se ut så ser eleverna att de kan se olika ut. Och läses den på egen hand så finns det förhoppningsvis alltid någon som passar, oavsett vem läsaren är.

Så dagens tips är: Stick Kärlek i handen på närmsta 10-13-åring och passa sen på att trycka hörlurarna i öronen på dig och lyssna på de fem nominerade novellerna i Sveriges Radios novellpris. Du kommer troligen inte att ångra dig!

Att synas på bokmässan

Att synas på bokmässan

Kommentarer 0 kommentarer

Det gäller att vara välplanerad och veta vart en ska ställa sina steg på bokmässan i Göteborg. Annars blir det lätt ett planlöst irrande utan något egentligt mål.
Att vara utställare på mässan är att möta stora utmaningar. Konkurrensen mellan montrarna och programpunkterna är stor och hur göra för att locka till sig åhörare och presumtiva köpare? Högtalare och mikrofoner konkurrerar om ljudutrymmet.

Och bli inte förvånad om du möter monster som försöker ge dig en folder, montrar med glitter och glamour, signerande författare i tomteluva eller iklädd pyjamas. Du kan mötas av personer utklädda till djur och mycket mer.
I ett förlags monter tronade hästen Sigge i egen hög person, nåja inte livs levande men mycket verklighetstrogen. Läshunden var alldeles på riktigt men krävde en skyddande matte och mycket klapp för att orka med alla ben som passerade eller stannade till.

Jovisst allt detta lockar kanske en del för stunden men när jag försökte bana min väg mellan programpunkterna tänkte jag att till slut är det ändå det seriösa samtalet och den goda berättelsen som vinner. Jag ska göra några nedslag bland det som gjorde störst intryck på mig.







Filmkunnighet i en digital era hette ett av seminarierna med Linda Sternö och Ruben Östlund, moderator Ylva Karlsson. De propagerade för att skolan måste ge elever möjligheter att lära sig läsa och tolka bilder. Låt eleverna filma och fotografera och använd deras bilder som utgångspunkt i undervisningen. Låt kameran vara ett undersökande redskap i skolarbetet. De visade på ett utmärkt arbetsmaterial framtaget på Akademin Valand i deras barnfilmskola, Kamerans ABC som går att ladda ner HÄR.

Att lyssna till ALMA-pristagaren Jacqueline Woodson var magiskt men svårt att återge. En av hennes böcker finns nu översatt till svenska Brun flicka drömmer.

Senare på dagen lyssnade jag till Sara Kadefors, Moni Nilsson och Christina Herrström som tillsammans med moderatorn Jessica Schiefauer talade under rubriken Att ta hand om sina vuxna. De har alla skrivit om ungdomar som omges av vuxna som inte mäktar med att vara vuxna utan rollerna är så gott som omvända. Vad händer då i en ung människas liv? Hur ska de navigera vidare i sin utveckling? Läs deras böcker i trilogin om Billie, Så mycket kärlek kan inte dö och Tionde våningen.

På lärarscenen talade Åsa Larsson som är en av de journalister som drog igång Viralgranskaren. De vill förmedla hur vi ska kunna genomskåda bluffen på ett källkritiskt sätt. De har identifierat olika grupper som är ute efter att föra oss bakom ljuset mer eller mindre medvetet. Nämligen satiriker, bedragare, politiska provokatörer och trollfabrikörer som både vill vilseleda och tjäna pengar.
Hur undviker du att bli en i mängden av ”klickboskap”. Lilla Viralgranskaren har gett ut en utmärkt lärarhandledning.

Ida Östensson och Thor Rutgersson förde ett intressant samtal utifrån sin bok Allt vi inte talar om som vill utmana killar att tänka annorlunda i sina roller. De anordnar killmiddagar, har en poddcast, har tagit fram ett spel och är ute och föreläser i många olika sammanhang. Lärarhandledningen och boken är ett måste att använda från åk 8 och uppåt.

Jag skulle kunna hålla på i oändlighet men väljer att sluta med slutet i PAX-serien. Den tionde boken Draugen har just kommit ut och Agnes, från Agnes bokblogg intervjuade Ingela Korsell och Henrik Jonsson. En ny sak jag lärde mig om PAX-böckerna är att Henriks bildserier mycket väl kan användas till att bygga upp en förförståelse för berättelsen. En sorts bildpromenad.

Billie, tredje gången gillt?

Billie, tredje gången gillt?

Kommentarer 0 kommentarer

Tredje (och sista?) boken om Billie landade i min hand igår. Nu har jag läst ut den.
Lilla kloka Billie som verkligen vill förstå varför folk gör som de gör, fast de uppenbarligen inte vill. Varför vara tillsammans när man vill vara ensam, varför hålla inne med saker man egentligen skulle vilja säga, varför göra som andra när man vill göra på sitt eget sätt?

Billie börjar komma tillrätta i sin fosterfamilj, trots att de är så konstiga och gör märkliga saker. De lever så onaturligt kollektivt, trots att ingen i familjen verkar uppskatta det. Gemensamma utflykter som ingen vill åka på. Familjeråd alla pustar ut efter. Regler som alla måste följa trots att det kostar på. Och Billie själv som till slut måste erkänna att hon är kär i Douglas, men vad innebär det egentligen att bli ihop? Kan de inte bara vara kära i varandra och fortsätta hänga med varandra och andra. Måste man berätta för alla att man är ihop? Måste man göra allt tillsammans från och med nu?Billie försöker förtvivlat jämka ihop sin hjärna och sitt hjärta, hennes behov av att vara sin alldeles egna självständiga person med längtan efter Douglas, men hur hon gör verkar någon förvänta sig något annat och bli sur.
Billie ser Alvars konstnärliga talang och vill så innerligt gärna att andra ska se vad hon ser att hon inte riktigt funderar på vad Alvar tycker. Och så gör hon det mot honom som hon aldrig skulle acceptera att någon annan gör mot henne – bestämmer, styr, pushar för hårt. Alvar drar sig undan och Billie inser försent vad hon gjort. Hur kan hon reparera skadan när han bara försvinner iväg och inte vill prata.
 Och mitt i allt bestämmer sig plötsligt fosterföräldrarna Mange och Petra för att de behöver luft. De ska inte skiljas, absolut inte. De behöver bara lite utrymme för sig själva, Petra för att skriva och Mange för att plugga, säger de. De skaffar en lägenhet där de bor växelvis, medan barnen bor kvar i huset.
Jag blir inte så förvånad över händelseutvecklingen i den här boken. På något sätt kändes det som enda utvägen, men jag gillar hur det beskrivs genom Billies ögon. Hennes på samma gång mogna och oskuldsfulla blick på allt som händer omkring henne. Hur hon kräver svar på sina aldrig sinande frågor, samtidigt som hon inser hur svårt det är att verkligen vara fullkomligt ärlig hela tiden själv. Det jag saknar i den här boken, speciellt om det är den sista, är Tea. Den ensamma och olyckliga lillasystern som tillbringar kvällarna på sitt rum med sin misslyckade sminkvlogg. Hon dyker upp här och där med sina suckar och sitt missnöje över familjegemenskapen, men jag får inte veta mer om henne. Hur gick det med konflikterna med kompisarna i skolan från förra boken. Försvann de bara? Hur tar hon det här med föräldrarnas växelboende? Vad vill hon?
Jag fortsätter att gilla Billie, hennes styrka och rättframhet. Och om nu detta var den sista boken om Billie så har jag ett litet önskemål till Sara Kadefors. Kan du inte skriva en novellsamling där Alvar, Tea, Mange, Petra, Evin och Douglas får komma till tals. Kanske Billies mamma också. Det hade jag velat läsa!
Vi har skrivit om de första två böckerna på bloggen också. Läs Marias text om Billie – Avgång 9:42 och min om Billie – Du är bäst.
Billie Billie Billlie…

Billie Billie Billlie…

Kommentarer 1 kommentar

Det har kommit en ny bok om Billie. För nästan exakt ett år sedan skrev Maria om den första boken Billie: Avgång 9:42 till nya livet här på bloggen och hyllade den levnadsglada Billie som gör allt för att försöka förstå alla märkliga saker i sitt nya liv. Som det här med regler och begränsningar och hur någon som till synes har allt ändå inte är glad.

I den nya Billie: Du är bäst fortsätter vi följa Billies försök att tina upp sin fosterfamiljs relationer till varandra och sin omgivning. Hon är så klok, lilla Billie, vild och snusförnuftig på samma gång, normbrytande och mån om att förstå, göra rätt, passa in, anarkistisk och lillgammal.
Billie är verkligen inte en endimensionell karaktär, hon går sin egen väg samtidigt som hon kämpar för att göra det som är rätt, när det är viktigt. Ett exempel. ”Jag kan inte vara en person som går ut genom dörren samma tid varje morgon. Det är som om det är en omöjlighet. Jag måste tänka klart några tankar medan jag sitter på toa först. Jag måste lyssna färdigt på en låt. Jag måste plocka ihop mina saker, i min takt. Om inte morgonen blir på olika sätt olika dagar så dör jag.” Även om detta betyder att hon ibland kommer för sent till skolan. Samtidigt, när hon blir vald till klassens kamratstödjare gör hon verkligen allt för att alla ska känna sig sedda, inkluderade, viktiga. Trots att Billie själv blir helt slut av allt vänskapande. Men det går inte att göra en sån sak halvhjärtat. Hon revolterar mot det som inte känns viktigt och ger allt när det verkligen behövs. En fantastisk inställning. Alltför många tror jag ger med sig i småsaker som inte betyder något och struntar i det väsentliga eftersom det ofta kräver mer arbete. Vi borde nog alla lära lite av Billie.
Böckerna om Billie är absolut inte händelselösa, ändå är det inte de yttre omständigheterna som är de viktiga för mig. Det allt som sker inuti Billie, hennes tankar och känslor, som jag fastnar mest för. Jag hoppas verkligen att Bille kommer tillbaka snart så att jag får fortsätta följa hennes liv i Bokarp. Jag tillhör verkligen en av de som behöver mer Billie i mitt liv!
ps. Marias slutord i recensionen av Bille: Avgång till nya livet blev förresten blurbade på baksidan av nya boken. KUL!!!
Billie – avgång 9:42 till nya livet

Billie – avgång 9:42 till nya livet

Kommentarer 0 kommentarer

Billie, 12 år, står på Stockholms central och ska ta tågavgång 9.42 till sitt nya liv hos familjen Persson i det lilla samhället Bokarp. Det nya livet innebär, för Billie, ett liv i en fosterfamilj utan sin mamma. Handlingen är sorglig men boken är långt ifrån en sorglig bok. Billie är en klok, smart och levnadsglad tjej som vill försöka passa in och följa den nya familjens regler.

Det här med regler blir en aning komiskt, Billie som aldrig haft en regel att följa i hela sitt liv eftersom hon har fått ta hand om både sig själv och sin sjuka mamma, ska nu följa regler om att borsta tänderna 20.45 på kvällarna, att alla i familjen har en speciell kåsa att dricka vatten ur i köket och att man har speciella platser runt bordet!

Billie får vara med om saker som hon aldrig kunde drömma om, svamputflykt med matsäck på lördagar, sång i gospelkören, monopolkvällar med familjen och bordtennistävling. Billie tycker det är kul att vara med om nya saker och hon får passa på för snart ska hon hem till sin älskade mamma igen. För det ska hon väl? Mamma har lovat att sköta om sig, att anstränga sig och ta sina mediciner så att Billie kan komma hem snabbt igen. Därför vill även Billie sköta sig och anpassa sig i den nya familjen. Det hon bara inte kan förstå är varför de inte är glada i familjen Persson? Petra och Mange som föräldrarna heter gråter ibland när de tror att ingen ser det, Tea sitter bara och sminkar sig på sitt rum och Alvar verkar inte ha en endaste kompis varken i skolan eller på fritiden.

Billie – avgång 9:42 till det nya livet är en alldeles ny fantastisk bok om Billie som på ett naturligt sätt vågar vara precis den hon är, hon vågar också ifrågasätta det självklara. Sara Kadefors har lyckats skriva en bok om känslor och utanförskap med humor och driv. HOPPAS, HOPPAS att det väldigt snart kommer fler böcker i serien om Billie!

Nedräkning inför nedräkningen

Nedräkning inför nedräkningen

Kommentarer 0 kommentarer

Jag såg reklam för årets julkalender på TV i helgen och nu har jag läst vidare på SVT:s sida – det verkar mycket lovande och jag ser verkligen fram emot en julföljetong. Tjuvarnas jul heter kalendern och ni kan läsa mer HÄR om ni också är nyfikna. Enligt SVT är det en kalender i Charles Dickens anda, så förväntningarna från min sida är väldigt höga.

Bild från SVT.se

Jag har lite svårt för det här med att passa tider, men det är inget problem eftersom alla avsnitt finns på Play när som helst. Då kan man ju dessutom bunta ihop och se flera avsnitt i taget, så det blir lite mer lönt. En vecka kvar bara, sen börjar nedräkningen…

Och HÄR kan du läsa och lyssna mer om radions julkalender Allt du önskar som är skriven av Sara Kadefors, författare till Sandor/Ida och Nyckelbarnen som jag skrivit om tidigare, se HÄR och HÄR.