Bläddra efter
Etikett: svek

Vulkanens barn

Vulkanens barn

Kommentarer 0 kommentarer

Elin Nilsson
Alexander Jansson
Alfabeta, 2022
Hcg
285 sidor

Lea och Luma, som är kusiner, har vuxit upp tillsammans i en liten by vid vulkanens fot. De är som tvillingar, fast Luma är ett år äldre än Lea. Traditionen i deras värld är att när barnen fyller 13 år, så ska de förpuppas. I pupporna drömmer de fram en historia, och blir vuxna. Sägnen säger att om förpuppningen av någon anledning avbryts, eller inte blir av, så blir en ingen hel människa och kommer därför att få svårt att få arbete och klara sig i livet överhuvudtaget.

När det är dags för Lumas förpuppning så anförtror han sig åt Lea, han är väldigt rädd och vill att Lea ska plocka ut honom, fast det är förenat med risker. Han säger att de kan klara sig i skogen, och att han kan plocka ut Lea när hon förpuppats. Lea, som kommer att sakna Luma, lovar, men kan ändå inte förmå sig till att genomföra löftet när Lumas puppa väl hänger i puppträdet. Hon är ofta i puppgläntan och pratar med Luma, och längtar tills det är hennes tur.

En dag när Lea kommer till puppträdet är Lumas puppa inte där! Lea har aldrig hört talas om att puppor försvinner, och puppmästaren vill inte göra någon stor affär av det hela. Lea kan dock inte släppa det hela och när hon överhör ett samtal på en flodbåt, så inser hon att pupporna är värdefulla. Någon stjäl och säljer dem! Lea tvekar inte en sekund utan ger sig genast iväg för att försöka rädda Luma.

Elin har skrivit en spännande berättelse om vänskap, tillit, mod, fördomar, svek och girighet. Den handlar också om att inte ta gamla sanningar för givna. Jag tycker att omslaget är fint, jag gillar Alexander Janssons illustrationer, men kan tänka att de äldre läsarna kan tänka annorlunda. Omfånget kan avskräcka, men boken passar väl för högläsning och för de goda läsarna från årskurs 3.

Andra delen i serien om ”Drakberidaren”

Andra delen i serien om ”Drakberidaren”

Kommentarer 1 kommentar
Så spännande! Del två ”Striden” i serien ”Drakberidaren” av Helen Ekeroth är precis lika fängslande som del 1, ”Skuggan”. 
Nuwa har väckt den svarta draken Andraste, en av de uråldriga drakarna i Lyhrs borg för att rädda magin. Dessvärre kräver Kejsaren att Nuwa ska döda Andraste och den i Kejsarens tycke, mörka magin hon representerar…Andraste å sin sida försöker få Nuwa att väcka de återstående tre drakarna, annars kommer all magi att försvinna. Nuwe måste väga sina handlingar på guldvåg för att kunna göra det som hon tror på. Hon kommer inte att klara det utan hjälp, men vem kan hon lita på? Hon har redan blivit grymt sviken av en kamrat en gång.
Jag längtar redan efter del 3!
Inte längre min

Inte längre min

Kommentarer 0 kommentarer

Så är titeln på Ann-Helén Laestadius senaste bok, den andra boken om Maja som även är huvudpersonen i boken ”Tio över ett”.

I ”Tio över ett” får vi möta en rädd Maja, hon ställer klockan på 01.10 varje natt för att 01.20 sprängs det i gruvan och hon vill vara vaken för att kunna rädda sin familj om gruvan rasar. Hon brottas också med sina känslor för Kirunas flytt, känslorna för Albin och kanske mest av allt, kompisen Julias flytt till Luleå.

När denna boken börjar så har Julia flyttat, de har börjat riva delar av Majas gamla kvarter, hon är ihop med Albin, även om hon ser sig som ”hockeygräsänka” eftersom att ishockeyn tar väldigt mycket av Albins tid.
Eftersom att de flyttat från det gamla huset in i ett nytt, i Majas tycke helt ocharmigt, hus, långt bort från sprängningarna så sover hon nu hela nätterna. Hon har också slutat göra sina filmer. Hon tänker att nu upplevs hon som helt normal, och det är väl bra. Flytten av Kiruna tycker hon fortfarande inte om, hon tycker fortfarande att det handlar om rivning, inte flytt.
En dag när hon cyklar förbi sitt gamla område upptäcker hon något som chockar henne svårt, de kommer inte att riva hennes hus, de ska flytta det! Kanske, kanske kan hon få flytta tillbaka till sitt gamla rum i den gamla lägenheten! Då möter hon Aurora, som säger att hon ska flytta där nu…

Inte längre min, det finns mycket i Majas liv som är förlorat och förändrat och jag inser att titeln är klockren när jag läst klart boken. Att så mycket känslor, vänskap, kärlek och förändring kan rymmas i en bok är helt underbart!

Inte längre min

Alla suger och det är ingens fel

Alla suger och det är ingens fel

Kommentarer 0 kommentarer

Det var först är jag läst ut boken som jag insåg att författaren själv var typ jämngammal med sin huvudperson. Jag blev omedelbart sjukt imponerad (och liiite avis…) (Fast det skulle jag ju aldrig avslöja!)

Ebba Hyltmark har skrivit en träffsäker bok om att gå i nian och längta vidare. Nu är det visserligen 21 år sedan jag själv gick och hatade min högstadieskola och önskade mig vart som helst som inte var denna smutsgula tegellänga, med nedklottrade skåp och slitna plastmattor på golven, men jag kan fortfarande minnas känslan av att vilja mer, vilja annat, vilja bort.
Li har bara en vårtermin kvar innan hon tänker ta sitt pick och pack och flytta till Stockholm. Hon har redan siktet inställt på MIT i London efter gymnasiet och för att ha skuggan av en chans att komma in där krävs den allra bästa gymnasieskolan. Och den har hon spanat in under en resa till huvudstaden. Det finns inget som håller henne kvar i staden där hon bor, hon har inga jämnåriga vänner, hennes 6-åriga lillasyster är ett monster och föräldrarna är fejk. Bara att åka med andra ord. Så träffar hon Sigvard, en 69-årig änkling som bor i en liten stuga i utkanten av staden. Sigvard är lika klok som Yoda och behandlar henne som en jämbördig. Sigvard och hon pratar om allt. Hon berättar som sina drömmar, han om sorgen efter sin döda hustru och dottern som reste iväg och sällan kommer och hälsar på. Tillsammans öppnar de upp sig lite mot världen och tar små steg mot framtiden. Li börjar faktiskt prata lite med några på skolan och Sigvard gör sig kvitt gamla saker som håller honom fast i det förgångna.
 
En dag börjar Max i Lis klass. Han dyker upp på mattelektionen, med ett överlägset leende på läpparna och intensiva svarta ögon. Li kan inte värja sig. Hon blir hopplöst förälskad och allt som hon har planerat känns inte längre lika självklart. Tillsammans med Max kan Li vara tyst eller prata, det kvittar, hon får ett behov av att vara nära som aldrig varit hennes grej och det är plötsligt uthärdligt i skolan. Li vägrar lyssna när Olivia, Lis 9-åriga kompis, och hennes föräldrar uttrycker misstro och skepsis mot Max. Han är ju perfekt, vad skulle kunna gå fel?
Li drar in mig i sin värld och håller mig kvar där tills jag läst klart boken. Och detta även om jag själv förmodligen är en av de där hopplösa vuxna som inte fattar någonting och som Li inte hade gillat. Längst bak i boken står Lis instagramnamn och när jag går in och kollar på hennes konto står det mycket riktigt som presentation ”Tycker förmodligen inte om dig :)”. Så ok, jag låter dig vara ifred. Men du kan inte hindra mig från att gilla dig skarpt ändå, Li. Och önska mig själv lite av din drivkraft.