Ett mycket passande namn på en bok att läsa efter att ha tillbringat jul- och mellandagarna nerbäddad i soffan med halsfluss. Nu är jag ute på andra sidan och känner att vara sjuk, det är verkligen inget för mig. Jag orkade inte ens läsa, utan ägnade dagarna åt romantiska komedier och lättsmält TV-underhållning.
Tänk dig att ständigt ha en irriterande, väsnig varelse över ditt huvud, som ständigt låter och alltid, alltid säger sanningen. Sanningen dragen till sin spets. Och tänk dig att varje människa hade haft en sådan varelse, en Störare, omkring sig. Vilka relationer hade kunnat bestå? Vilka samtal har blivit förda? Detta är exakt vad son händer i Mattias Lönnebos bok genom Skuggornas dal.
Boken handlar om Liv, som är dotter och lärling till hovets smed, och Dag, som är son och lärling till hovets vävare. De vaknar båda en natt och märker att något inte är som det ska. En vind drar genom staden och skapar oro. Även drottningen märker på morgonen att det är något som inte står rätt til. Solen känns blek och hon känner i sitt hjärta att det fattas något. Hon ber genast att få se sina pärlor, Livets pärlor, som funnits i drottningens släkt i tusen år och som hjälpt riket att blomstra. Men pärlorna är borta. Någon har tagit dem och samma någon skickar den ofattbara plågan Störarna till staden. Staden håller på att kollapsa. Folk blir osams när Störarna säger “sanningar” hela tiden och ingen kan få något vettigt gjort när det aldrig någonsin är tyst, inte ens på natten.
Både Liv och Dag drömmer otäcka mardrömmar om Livets pärlor och de bestämmer sig för att gå till drottningen. Även hon har drömt, och hon har sett barnens ansikten i sin dröm. Liv och Dag får i uppdrag att försöka finna Livets pärlor. Till sin hjälp får Liv ett svärd av sin far och Dag får ett fantastiskt mjukt tyg av sina föräldrar. Och så börjar äventyret.
Man kan dra paralleller till många fantasyböcker. Här finns helt klart drag av Astrid Lindgrens Mio min Mio, för det är svårt att inte se det magiska svärdet och det magiska tyget som inspirerat av Skeden som mättar hunger och manteln som gör en osynlig. En otäck spindel som väver in människor i stora kokonger känns igen från Tokiens Sagan om ringen. Men detta är en enklare historia, både tunnare och mindre komplicerad, för de som vill ha spänningen och äventyret, men inte orkar med de riktigt tjocka böckerna. Kanske går det lite för snabbt i slutet, och känns aldrig riktigt otäckt och farligt för våra unga hjältar, men det är ändå en bra bok.
De sista raderna i boken öppnar möjligtvis upp för en fortsättning, men boken står helt klart för sig själv även om det inte blir så.
