I ”#tillsammans #utanför” är huvudpersonen Hilde, som  får vara med om hon frågar. På kompisarnas instagram haglar kommentarer som ”bästaste” och ”finaste”, men inte på Hildes. Ofta känner hon sig osynlig, det är ingen som slår henne, eller säger taskiga saker, de bara ser henne inte. Ibland undrar hon om någon skulle sakna henne om hon försvann… Klasskamraterna Hedda och Lovisa har en blogg tillsammans där de lägger upp allt roligt de gör tillsammans. En dag tar avundsjukan över hos Hilde och hon skriver en taskig kommentar, anonymt. När hon väl börjat kan hon inte sluta…

I boken ”Är det ledigt här?” heter huvudpersonen John. Han och nästan alla killarna i klassen hänger ihop, men Gabbe är ledaren. I första kapitlet sitter de vid ett bord i matsalen när Albert kommer fram och frågar om det är ledigt. Ingen svarar förrän Gabbe bestämt, nej, det är inte ledigt. John tycker det är jobbigt, han vet hur Alberts ansiktsuttryck förändras, men när Gabbe berättar ett skämt skrattar han med. Det är så man gör…

En dag dyker Albert upp på Johns orientering. De åker på läger ihop och det börjar bli konstigt att låtsas som om de inte känner varann, men John vet hur det blir om en sätter sig emot Gabbe. Det gör man inte, eller?

Båda böckerna belyser situationer som är vardagsmat i skolan idag. Små subtila signaler som är oerhört svåra att se. De avslutas med frågor att diskutera och även frågan: Hur tror du det går sedan? Jag tror att alla elever vet hur en ska förhålla sig till kompisar, hur en ska vara och göra, men det är svårare i det verkliga livet. Jag tänker att båda böckerna passar som högläsning/gruppläsning för att sedan kunna diskutera i mindre grupper. Kanske kan det rädda någons skolgång.

Ett citat som passar bra här är: ”Du är inte bara ansvarig för vad du säger, utan även för det du inte säger” Martin Luther King. Det står i förordet till ”#tillsammans#utanför