Jag har tidigare skrivit om både Ellinor och Leo här på bubbel så det är väl inte mer än rätt att jag tar hand om sista delen också. Ofta läser jag bara första delen av serier, på grund av tidsbrist och mängden böcker jag borde/vill/måste läsa, men vissa serier kräver liksom att jag mular i mig dem hela. Katarina von Bredows serie om den sista skälvande tiden i mellanstadiet är en sådan.

Ellinor och Viktor har varit tillsammans några veckor nu och det är spännande och pirrigt. Men för Viktor också förenat med ångest, för hemma finns mamma och han måste till varje pris dölja hur det står till med henne. Han önskar så att han kunde berätta sanningen, i alla fall för Ellinor. Men om hon får veta så kanske Meja får veta, och om Meja vet så vet alla. Det får bara inte bli som på förra stället. Viktor vill absolut inte att folk ska börja viska, prata bakom hans rygg, eller ännu värre – tycka synd om honom. De flyttade ju för att komma bort från allt, börja om på ett nytt ställe.
Utifrån sett har Viktor allt. Hans pappa är webbutvecklare och mamman advokat, de bor i ett stort fint hus, Viktor ser bra ut och sjunger som en gud. Men oron gör att han inte kan slappna av. Han inser att om Ellinor får veta sanningen så kommer hon att göra slut, alltså får hon aldrig veta sanningen. Men det är svårt att motivera att de aldrig kan vara hos honom när de ses. Han drar till med cancer. Det är en dålig lögn om man inte vill få ömkan, men det är det bästa han kommer på i stunden.
Men det som började som en liten lögn blir snabbt en härva som det gäller att hålla i minnet för att inte bli avslöjad. Och oavsett om pappa ber honom eller inte så känner Viktor hela tiden att han måste hålla koll på mamma, både för hennes och sin egen skull. Hon får inte göra bort dem, göra livet omöjligt även i den nya stan. Det är ett tungt ansvar på en 13-åring.
Till på köpet är det Ellinors relation till Leo som han inte blir klok på, och Meja med sin vaniljdoft och sina urringade linnen som hans blick ständigt dras mot, och så ringer hans gamla kompis Johannes – han som vet allt, men inte har några spärrar – och säger att han kommer för att hälsa på några dagar.
Det hade kunnat vara ett härligt sommarlov med tjejen har är kär i, men nu känns allt istället mest rörigt och jobbigt.
Det här är viktiga böcker om svåra frågor som faktisk är vardag för många unga. Vi kanske tror att vi vet en massa saker om folk i vår närhet, men sanningen är att vi oftast inte har en aning. Ingen vet på riktigt hur någon annan människa mår, eller varför den reagerar som den gör på olika händelser. När jag läste Viktor kom jag att tänka på citatet som Nora i Skam har på sin vägg (fast det kommer ursprungligen från den skotske författaren Ian Maclaren): ”Everyone you meet is fighting a battle you know nothing about. Be kind. Always.” Något som många, jag själv inte minst, borde tänka på lite oftare.