Leo trivs bäst för sig själv i skolan. Han orkar inte riktigt med alla konstiga spel mellan klasskompisarna och den enda han verkligen vill prata med är Ellinor. Sedan Viktor började i klassen har hon dessvärre inte haft lika mycket tid för honom. Dessutom är han inte riktigt säker på vilken sort känslor det egentligen är han har för Ellinor. Han själv försöker hävda att de bara är vänner, men alla andra verkar tro att han känner nåt mer. Alla utan Ellinor.

Hemma finns två föräldrar som bråkar och tjafsar om allt och en storebror som skolkar och gömmer sprit i papperskorgen. Leo är så trött på att medla, fixa, rätta till och släta över för att minska irritationerna mellan alla andra i familjen. Det är för mycket, för jobbigt. Han funderar på det som Ellinor har sagt, om att det blev mycket bättre när hennes föräldrar väl bestämde sig för att flytta isär. Samtidigt kan han inte riktigt tänka sig ett liv med skilda föräldrar. 

Leos tankar har en förmåga att rusa iväg och trassla in sig och det finns inte så mycket som stoppar dem. Förutom när han är i klätterhallen med Ellinor, men även hans stunder där känns hotade när Ellinor tar med sig Viktor dit.

Så plötsligt händer något som ställer hela Leos tillvaro på ända och han måste omvärdera både sitt liv och människorna i den. Kanske är det inte bara klasskompisarnas fel att han inte har så många vänner, kanske är det hans eget sätt att förhålla sig till dem som hållit dem på avstånd.

Jag gillar verkligen även denna del av serien och har nu förhoppningar om att tredje och sista delen kommer redan till våren. Ser fram emot att lära känna Viktor bättre och få veta vad det egentligen är för något som han döljer.