Den här boken beskriver en enda dag. En dag i fjortonåriga Behs liv.  Beh har haft sommarlov, varit sjuk i två veckor, inte kunnat följa med på klassresan. Något förvirrad kommer hon till skolan den där dagen, det handlar om. Hanna och Emma talar om klassresan, vilka killar de spanade in, vem de kysste. Beh är utanför, lyssnar förstrött på lektionerna. Lärarens prat är något som tycks hända utanför henne själv, utan att hon lyckas ta in det. Ändå går det bra i skolan för Beh. Det är hon som brukar hjälpa Hanna, när hon glömt att göra läxan eller plugga till provet. Om inte Hanna skärper sig åker hon ut, har rektorn sagt.
Beh står i kö till cafeterian, hinner knappt fram, får kasta i sig maten,innan lektionerna börjar igen.
Dagen tycks oändlig. Ibland tänker hon på vykortet hon fått,  det med två elefanter på. Hon är så glad för det.
Annars finns en stor sorg i Behs liv. Pappa har lämnat familjen och lämnat många frågor obesvarade.
Beh har undvikit honom, men den här dagen rastar hon hunden till en granne och står plötsligt utanför pappas port. Och äntligen får han sagt det han inte förmått säga innan. Att Beh skall få ett syskon. Beh är arg, väldigt arg på pappa, att han ljugit så länge. Men dagen slutar ändå bra, han som skickat vykortet hör av sig.

Den här boken av den tyska författaren Tamara Bach, är som en lång prosadikt. Lättläst, men med ett stort innehåll.