I boken Gurktjuven får vi veta hur kan det gå till när man blir en kanintjuv. Vi får också veta hur det känns att ”bli bestulen” på sin bästa kompis eller ja, det är ialla fall så det känns.

Fia och Emma har varit bästa kompisar sen de var bebisar ,typ. Nu har Monkan börjat i klassen och ”stulit” Emma ifrån Fia. Monkan och Emma har en deckarklubb och för att Fia skall få vara med måste hon få utstå förnedrande inträdesprov.
Hon skall springa varv efter varv medan Emma och Monkan tittar på, viskar och skrattar och Fia gör det här, hon står ut, för att få vara med. Alternativet vore så otroligt  sorgligt, att inte ha någon…att inte ha Emma alls…

På Monkans tomt finns en gammal lekstuga. Därinne bor kaninen Gurkan. Fia tror inte att Monkan bryr sig så mycket om sin söta kanin, det verkar inte så.
På kvällen, när Fia är arg och ledsen och känner sig ensam går hon bort till Monkans hus och utan att hon egentligen tänker sig för, tar hon upp först en sten, sedan en till och kastar på lekstugan.
Men vad har hon gjort…glasrutan i fönstret krossas och skärvorna kanske har landat på Gurkan..
Då öppnas dörren till lekstugan sakta och ut hoppar en liten kanin. Det är Gurkan som är på rymmen, och det är Fias fel. Hon måste genast fånga honom, vilket inte visar sig vara det lättaste. När Fia äntligen har honom i famnen tar hon honom med hem. Monkan bryr sig ju ändå inte, och om hon bryr sig så är det rätt åt henne. Hon har ju stulit Emma ifrån Fia.

Väl hemma återstår jobbet med att gömma Gurkan för pappa. Han skulle inte tycka om att hon hade en kanin och någon annans kanin dessutom. Gurkan får bo i Fias garderob och det blir inte så lätt att sköta honom. Han behöver ju både mat och strö på golvet.

En tänkvärd, spännande och rolig bok av författaren Emma om vänskap och svek, som man läser med en liten klump i magen allt som oftast.