Bokmässan 2017
Årets Bokmässa bjöd, som sina föregångare, på många bra seminarier. Temat för året var Bildning, vad det innebär och står för.
Jag lyssnade bland annat på Felicia Margineanu och Radu Vancu när de samtalade om sociala mediers betydelse för bla Arabiska vårens händelser och demonstrationerna i Rumänien runt årskiftet 15/16. Radu var själv väldigt aktiv i dessa demonstrationer som var folkets svar på en korrupt regerings lagförslag på att dra tillbaka en lag om korruption. Demonstrationen samlade hundratusentals människor, men var väldigt fredlig till sin natur. Felicia åker runt på skolor och undervisar elever, lärare och föräldrar om hur det går att använda sociala medier i en demokratisk anda och för att påverka.
En helt annan inriktning hade seminariet ”Får man skriva någon annans historia?” Här samtalade Camilla Lagerqvist, Charlotte Cederholm och Mats Berggren om att skriva historier som inte kan vara självupplevda. Alla tre menar att som barn och ungdomsförfattare så blir en ifrågasatt när en som medelålders, vit man skriver om invandrade förortstjejer, eller när en som infödd skåning ger sig i kast med en berättelse om en samisk tjej. All tre var rörande överrens om att om författare själva skulle har upplevt det som de skriver om så skulle mycket av världslitteraturen inte ha funnits. De hade dock lite olika åsiker om hur detaljerade beskrivningar böcker kunde innehålla, allt från Mats som nästan inte beskriver någonting, utan låter läsaren forma sina bilder, till Camilla och Charlotte som menar att beskrivningarna behövs för att ge läsaren en förförståelse för kulturen eller tidsandan.
En programpunkt som jag tyckte mycket om var när Martin Widmark och Mats Wänblad pratade om sina böcker om Halvdan Viking. Vilket samspelt par de verkar vara! Mats är arkeolog och illustratör, vilket är en perfekt kombination! De avslöjade också att Östbyn och Västbyns verkliga förebilder är Uppåkra och Lund. Höje å har dock växt en smula i böckerna. De berättade att det just nu spelas in en långfilm om Halvdan och Meia med en stor budget och intressanta skådespelare, bla Peter Haber.
Läs mer om filmen här
I seminariet ”Att synliggöra det osynliga” diskuterades hur det ska gå till för att synliggöra skolbibliotekens betydelse för måluppfyllelse. Panelen hade olika erfarenheter av samarbete och mycket görs, medan annat är svårare. Någor som de var överrens om var att rektorns syn på skolbiblioteket är av stor betydelse. Att sammanföra lärarens och bibliotekariens kompetenser är också oehört viktigt, så att skolbiblioteket inte bara blir en ”blingbling accessoar” som Louise Limberg, senior professor på Högskolan i Borås, uttryckte det.
Ett seminarium hade namnet ”Varför måste jag läsa det här – och när?”. Det handlade om litteraturkanon och hur klassuppsättningsböcker väljs ut och presenteras. Ibland får en som lärare just den frågan, ”Varför måste jag läsa detta?” och då gäller det att ha ett bra svar på den frågan! Som slutkläm så skickade Pär Sahlin med oss denna fråga: På vilket sätt bidrar texten, som du har valt, till att dina elever söker sig till skönlitteraturen i framtiden? Det är ju onekligen nåt att tänka på!
Sist men inte minst så deltog jag på ett monterprogram som förklarade hur en på ett enkelt sätt kan lära elever programmering med hjälp av matematik. Lagom till det är dags att faktiskt börja lära ut programmering så släpper Natur och Kultur en webbaserad matematik/programeringssida, där de med en låg tröskel förmedlar kunskapen om hur en lär sig programeringsspråket Python med hjälp av redan existerande matematikuppgifter. Enkelheten i detta imponerade på mig, jag förstod faktiskt en del!
Jag deltog i flera seminarier och scenprogram, men hann även utforska mässan och alla dess montrar. Så mycket bra böcker det finns!!!! Jag fotograferade och samlade bokmärken för att komma ihåg vilka böcker som jag ”måste” köpa när jag kommer tillbaka till skolan igen. Lite kändisspaning blev det också, Björn Ranelid skymtade förbi, Kim M Kimselius signerade böcker i sin monter, Jo Salmson berättade att tredje delen i ”Drakarnas öde” är färdigskriven till hälften, och så fick jag möjlighet att lyssna på underbart roliga och härliga Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck, från podden ”Bladen brinner”, när de pratade om föräldrar i barn och ungdomslitteratur.