”/…/ varje sommar ska vi gå vilse, varje höst hittar de oss igen.what a pity.”/Alexander Gumz

Så inleds boken, skriven av Tamara Bach(Deutsche Jugendliteraturpreis för Från en annan planet)

Vem är det som går vilse, vem är det som inte vill bli hittad?
 Louise, 17 år och Jana, 13 år möts av en slump. Louise har inga speciella planer för sommaren, dvs inte planer, som de andra, som att tågluffa i Europa, vara med kompisar eller dra till havet. Efter att ha blivit dumpad av Paul med de blå ögonen, har hon inga andra planer än att : Söka jobb, passa mormors hund, ringa bilskolan. Mamma och pappa jobbar, som vanligt. Louise har plötsligt två jobb, ett hos bagaren och ett som tidningsutbärare. Louise har ett fullproppat schema, men inga kompisar hemma, ingen pojkvän längre. Ödsligheten breder ut sig. Under en av hundpromenaderna med Bonnie, mormors hund träffar hon Jana. Jana , som sitter uppflugen på ett elskåp och leker ”trottoarpolis”. ”Ta upp hundskiten”, säger hon till Louise.
Och det är här när vi får möta Jana och hennes berättelse, som det verkligen griper tag, som berättelsen kramar mitt hjärta och får mig att gråta, över hennes öde. Jana, alldeles ensam, övergiven, trots att hon har familj. Mamma, Pappa, som alltid jobbar, när de inte är på sjukhuset och hälsar på Tom. Storebror, som hoppade från bron för ett år sedan och sedan dess ligger medvetslös på sjukhuset. Detta får vi möta i korta brottstycken. Jana fyller tretton och födelsedagen glöms bort-hela dagen väntar hon. De kan bara inte ha glömt, men jo de är på sjukhuset hos Tom och glömmer Jana. Janas tankar om Tom, om varför, hur hon försöker förstå, utan att förstå. Hur hon försöker må bra ändå och hur bra beskrivet det är. Hur det mitt i den vackraste sommar, i juli, kan breda ut sig en känsla av oändlig ödslighet. Alla andra har flytt staden, man är ensam , med det övergivna hjärtat, tankarna.
Louise och Jana möts i sin ensamhet. De börjar fly tillsammans. De liftar utifrån staden. Sover ute. Skall någon märka att de försvunnit? De vill gå vilse, gå vilse i en dröm och kanske aldrig komma tillbaka.