Jag tror att de flesta tjejer som var barn under 70 talet läste Katitzi . Jag kommer ihåg hur sorgligt jag tyckte det var att Katitzi behövde bo på barnhemmet och vad glad jag blev när hon fick flytta hem. Jag vet inte om jag funderade så mycket på hur annorlunda hennes hemma var mot mitt, men när jag nu läser om boken som vuxen så är det så tydligt att boken skildrar en annan tidsanda och verklighet.

Böckerna berättas ur Katitzis perspektiv och det är ur hennes synvinkel som samhället skildras, framförallt i fråga om utanförskap, rättvisa och fördomar. Böckerna är skrivna av Katarina Taikon och det är hennes barndom och uppväxt som skildras. Läsaren följer Katitzi från ca 7 år tills hon är i övre tonåren och de utspelar sig i tiden efter andra världskriget.

Här finns lärarhandledning till de två första böckerna om Katitzi.

1979 gjordes det en TVserie av böckerna och den går att ta del av om du har ett abonnemang på Film och skola.

2010 gav Natur och Kultur ut böckerna på nytt, med en viss redigrering av språket. Redigeringen gjordes för att byta ut gammaldags ord mot nyare, för att rätta till felaktigheter i grammatik, och för att byta ut ordet ”zigenare” mot ”romer” då ordet används av romer, även om ”zigenare” har fått står kvar när icke-romer använder det, för att visa hur språkbruket såg ut då. De nya illustrationerna står Johanna Hellgren för. Katarinas dotter hoppas att nytryckningen av böcker kommer att ge en ny generation läsare lite kunskap om romernas historia i Sverige under efterkrigstiden.

Jag tror att böckerna vinner på att högläsas och samtalas om, då kontexen kan vara klurig och många händelser behöver förklaras. Vissa saker som lyfts i böckerna har återigen blivit aktuella, fast med annan kulturell tillhörighet. Det gör böckerna ännu viktigare.

Katarina Taikon blev en betydande del av romernas medborgarrättsrörelse under 1960- och 1970-talet och dog 1995.

Katarina Taikon
Katitzi & Katitzi och Swing
Natur och Kultur, 2015
285 sidor
Hcf
ISBN: 9789127141506