För några år sedan körde jag en julklappstips-serie de sista veckorna före jullovet och det känns som att det är dags för det igen.
Vi kommer att välja ut var sin favoritbok inom varje kategori; bilderbok, 6-9 år, 9-12år, ungdom och fakta, som kommit ut under året och publicera med jämna mellanrum här på bloggen under de närmsta veckorna.
Håll utkik!
 |
| Dottern lånade boken efter mig |
I somras tog jag äntligen mitt förnuft till fånga och lånade första delen av Hungerspelen. Boken som jag hånats för att inte ha läst av både min bokcirkel och mina kollegor. Jag tog den med till stugan och i princp sträckläste medan svärisarna fick ta hand om dottern. En organisation som alla verkade nöjda med. Jag tyckte den var vansinnigt spännande och letade efter del två på Eslövs bibliotek när jag kom hem, men den var utlånad. Så när jag började jobba igen tog jag med den hem och la i en fin hög tillsammans med lite annat smått och gott. Och där har den sedan legat. Och stundom gett mig lite dåligt samvete faktiskt. Men i förra veckan tog jag mig äntligen samman och började läsa. Iiiihh, spännande igen! Och svår att släppa. I lördags fick jag lite mer sammanhängande tid att läsa medan dottern sov middag och på kvällen läste jag och läste och klockan blev sovdags och jag hade så lite kvar att jag fortsatte läsa i sängen, vilket jag aldrig brukar göra eftersom jag bara somnar. Maken suckade och tyckte att så himla spännande kan det väl inte vara med en barnbok, men han fattar ju ingenting! När det var två sidor kvar vaknade dottern… Vilket antiklimax. Men nu har jag läst ut. Och nu ska jag inte vänta fyra månader innan jag läser sista delen utan den ska läsas så snart jag har den i min hand! Det är ju fördelen med att börja läsa en serie först efter att alla delar kommit ut. Hoppas den finns inne på jobbet!
Ps. Det gjorde den inte, men jag har reserverat och hoppas istället på snabb leverans.
Jag bloggade igår om att det är så lång väntan på delarna i bokserier. Idag fick jag äntligen del 2 i Jo Salmsons serie om Maro. I den första delen får vi möta Maro, äldsta sonen till en av kungens riddare, som otåligt väntar på att få börja rida med kungens följe som hans page, för att senare själv bli dubbad till riddare. Men Maro ställer till det för sig, förlorar sin fars förtroende och platsen i kungens följe. Istället är det Maros lillebror som får rida med kungen runt i riket.
Men Maros chanser är inte helt slut, för kungen ger honom ett hemligt uppdrag. Tillsammans med Unda, en av kungens spioner, de sk skuggorna, ska han leta upp drakarna som bor i bergen, ta blod från dem och ta med blodet till kungens magiker som kan tillverka sanningssägar-dryck av det. Kungen tror nämligen att en av hans riddare är en förädare och han vill ta reda på vem. Om Maro lyckas med sitt uppdrag har kungen lovat att han ändå ska få bli riddare. Men det finns hinder på vägen, människor som inte går att lita på och faror som lurar.
Om första delen av serien kändes lite avvaktande och mer som en introduktion, så kommer historien verkligen igång här i andra delen. Liksom Salmsons andra fantasyserier är det spännande, lättläst och man längtar efter att läsa
nästa del som kommer till våren. Sista delen kommer i början av hösten 2014.
Äntligen har första delen i fortsättningsserien om Jack kommit! De fyra böckerna i Jakten på Jack har lånats otroligt mycket och nu kommer alltså Spådomen om Jack: Drakar i Globen. I Jakten på Jack handlade det om att hitta Jacks föräldrar som varit försvunna sedan Jack var liten, och nu när de alla är samlade igen; mamma, pappa, moster Betty och Jack, så tänker Jack att han äntligen ska bli som vilken annan tioåring som helst. Förutom att han är trollkunnig då såklart.
Men nästan direkt början äventyren igen. Det börjar med att tretton korpar sitter på taket till huset mittemot, vilket inte är något gott tecken. Sedan kommer Rurik, Jacks kompis som är vätte, och berättar att han hittat ”något”. ”Något” visar sig vara ett drakägg, och drakar har det inte fötts på 1000 år, så det är verkligen något stort. Draken kläcks och tyr sig genast till Jack, och Jack till den, och Jack bestämmer att den ska heta Silvertass. Men Silvertass är inte säker i Stockholm. Den ondskefulla Sankt Göran har kommit tillbaka och han är ute efter draken.Det är spännande, och jag är helt övertygad om att den hör serien kommer att få minst lika många läsare som den förra. Det enda, riktigt stora, problemet är att vi måste vänta ändå till februari 2015 innan alla delarna har kommit ut. I mars kommer del 2, i september del 3 och så del 4 då om mer än ett år. Det är på tok för långa väntetider för de flesta av barnen som jag träffar. Och kanske för mig själv också.
Jag har följt Semlan och Gordon genom alla böckerna och har nu läst den allra sista, Meningen med ett (mitt) liv. Semlan har blivit äldre och (kanske) klokare, men jag gillar henne fortfarande lika mycket. I de tidigare böckerna var det mer om Gordon, men i den här sista boken spelar han en mindre roll. Semlans familjer växer och hennes värld växer när hon hittar Planeten, ett ungdomshus där hon för första gången känner att de vuxna inte dömmer. (Väldigt många likheter med Palatset som var öppet några månader 2011-2012.) Och här hittar hon Marcus, som spelar gitarr, och tillsammans med några andra startar de bandet Slosh. Semlan är visserligen inte speciellt musikalisk, men hon skriver texterna som de andra skriver musik till. Det är mycket som är komplicerat i Semlans liv. Mamma som väntar tvillingar med JJ och pappa som bara har Lotta i huvudet, och deras ständiga tjat om att hon borde skärpa till sig, ändra sin attityd, anstränga sig mer, Gordon som hon är arg på och all meningslöshet i världen. För mitt i all vardag så finns fortfarande Semlans funderingar på vad allt egentligen går ut på.
Det är svårt att skriva om Semlan utan att krångla in sig i alltför många och långa resonemang, för det är mycket i Semlans huvud som avhandlas, så jag uppmanar bara alla som inte läst böckerna att göra det. Och börja gärna från början. Jag kommer verkligen att sakna Semlan, känner jag. Såhär svarar Moni Nilsson på frågan varför det inte blir fler böcker om Semlan och Gordon:
”Jo, helt enkelt för att Semlan och Gordon ville bli lämnade ifred.
Tänk er själva, att ha en författare efter sig hela tiden. Värsta mardrömmen ju! Särskilt när man är så där tretton år. Nästan fjorton. Det är inte alltid man vill dela med sig då. Vissa saker vill man faktiskt behålla för sig själv.
Och bara få vara.”
Jaja, det är bara att acceptera. Även om det är stora saker som händer och attSemlan inte är helt förtjust i allt så känns det som att vi lämnar Semlan på väg uppåt. Det känns bra!
Det är roligt och spännande när man får leveranser till biblioteket, men den här gången kändes det inte helt rätt.
Jaha, jag vill ju inte vara sämre än min kollega Maria, så här kommer mina svar. (Fast jag egentligen hatar sådana här enkäter för jag får bara prestationsångest…)
Senaste bibblolånen: Tre bilderböcker till min dotter, Krasch! av Leo Timmers, Vem bestämmer av Stina Wirsén samt Pom och Pim av Lena och Olof Landström. Till mig själv är det tråkigt nog böcker om barnuppfostran och dito psykologi. Senaste skönlitterära är Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt.
Senaste utlästa boken: Torka aldrig tårar utan handskar: Döden av Jonas Gardell.
Favorittidning: Jag läser inte så mycket tidningar. Läser dagstidningar sporadiskt på nätet och prenumererar inte på något.
Plats där jag helst läser: I soffan eller fåtöljen, gärna ihopvikt på ett eller annat sätt; med benen under mig eller i kors, eller uppslängda över armstödet. Tar jag tåg till jobbet funkar det också som läsplats.
Så sorterar jag min bokhylla: Skönlitteratur i bokstavsordning, men nyinköpta böcker eller sådana jag läst och inte orkat sortera in ordentligt ligger i högar ovanpå de andra lite var som helst. Sedan står biografier för sig, och så har vi lite faktaböcker om trädgård och annat som står efter ämne. Japp, jag är bibliotekarie.
En bok som jag minns att jag läste när jag var liten: Åsneprinsen av M. Jean Craig. Min mamma brukade läsa den för mig och jag grät varje gång. Den första kapitelbok som jag läste själv tror jag var Cirkus med Trolle av Lena Stissel.
Vilken bok i min bokhylla har jag ägt längst: Jag tror att det är just ovanstående Åsneprinsen. På insidan av pärmen av den står att jag fick den i 3-årspresent.
Vad ser jag mest fram emot att läsa i vinter: Vad som helst som jag läser för min egen skull… Till exempel har jag Elegy for Eddie av Jacqueline Winspear som jag velat läsa länge. Och Mississippi av Hillary Jordan, som jag valde som sommarpresent av kommunen och som legat i hyllan och väntat sedan juli.
Det har varit ett spännande dygn här i sydsverige. ”Ska jag komma hem från jobbet?” var den stora frågan igår, och senare blev det ”Ska jag lyckas ta mig till jobbet imorgon?”. När jag åkte hem sken solen och allt verkade ganska lugnt, men sen kom verkligen stormen. Och under kvällen skakade mitt, ganska stabila, tegelhus i flera timmar medan vinden ven utanför. Jag var glad att jag fick vara inne, att jag hade min familj hos mig och att jag inte behövde oroa mig för någon. Och jag kom ganska osökt att tänka på en bok som jag läste flera gånger när jag var barn; Ivan Southalls När orkanen kom. Boken kom ut redan 1981, så den har några år på nacken vid det här laget.
När orkanen kom handlar om en grupp barn som stannar kvar i sin lilla Australiensiska by i bergen när resten av invånarna ger sig av mot en stad en bit bort för den årliga marknaden. Barnen har bestämt sig för att tillsammans med sin lärare utforska en grotta där det sägs finnas fantastiska målningar, men när de befinner sig där drar en fruktansvärd orkan in över bergen. När stormen bedarrat och de kan återvända till byn, medtagna och skadade, inser de att mycket är förstört, strömmen är borta och byn är helt avskärmad från omvärlden på grund av ras och jordskred. Nu börjar en ny utmaning för barnen, att försöka överleva på egen hand. Jag minns att jag tyckte boken var otroligt spännande och några scener har verkligen etsat sig fast i mitt minne. Som till exempel när barnen tvingas tvätta sig i läsk, eftersom det inte finns tillräckligt med vatten. Eller när en av pojkarna hittar en massa kött hos slaktaren och vill överaska de andra med att göra korv. Problemet är bara att köttet är skämt och korven blir oätlig, men pojken saknar luktsinne och märker det inte. Eller när barenen hittar lärarens manuskript som hon jobbat med i åratal, regnskadat och utpritt över hela byn, och hur hon hindrar dem från att försöka rädda det eftersom det ändå bara var skräp. På vissa sätt känns boken säkert daterad, men robinsonader – för det får väl anses som en sådan – är ju ändå spännande. Den psykologiska aspekten, vad händer egentligen med oss när vi blir utelämnade till ett fåtal andra människor, är intressant och alltid aktuellt.
Tyvärr har jag inte boken på något av mina bibliotek, men den finns kvar på några skolor här i kommunen. Passa på och läs den nu, innan nästa storm drar in!
Lästävlingen mellan Lackalänga och Ljungen är avslutat och efter att ha ägnat gårdagen åt att räkna till framlänges och baklänges, omvandla minuter till timmar, timmar till minuter och dela med antalet elever på de olika skolorna för att få fram ett skolsnitt så kunde till slut skönja en vinnare. Idag var det dags att samla alla elever, först på Ljungen och sedan på Lackalänga, för att avslöja årets vinnare. Priset är ju i först hand äran, men även ett vandringspris som står på den vinnande skolan till nästa lästävling.
Och för tredje året i rad vann Lackalängskolan. Stort grattis!
Jag vet att jag inte direkt är först med det senaste, men nu har jag i alla fall läst en bok i sin helhet på min telefon. Har gjort något försök tidigare, men gett upp efter bara 40 sidor eller så, irriterad över att jag inte hade överblick över bokens omfång, eller kunde se hur långt jag kommit, att jag tvangs bläddra flera gånger för varje sida. Men om det berodde på att boken i sig inte passade mig eller inte passade att läsa i det formatet låter jag vara osagt. Hur som helst. Nu har jag läst en annan bok, Lisa Bjärbos och Johanna Lindbäcks Vi måste sluta ses på det här sättet, och det gick alldelels utmärkt på telefonen. Kanske krävs det en sån bladvändare, en bok som man liksom bara glider genom, för att det ska funka för mig. Igår ägnade jag en drygt timslång promenad med min dotter sovande i vagnen åt att läsa. Jag har inte den blekaste aning om var jag gick någonstans, blicken var klistrad i telefonen hela tiden, och det trista vädret och oispirerande uppgiften (jag har gått mååånga, lååånga promenader med det barnet för att hon ska sova…) försvann när jag sjönk in i berättelsen om Jens och Hanna.
Hanna ska börja sista terminen på gymnasiet och sen väntar Paris, Paris!!!, tillsammans med kompisen Märta. En av de sista dagarna på lovet sitter de på ett uteställe och pratar, planerar och tränar inför resan. Tränar på att drick vin, till exempel. Och i baren träffar hon Jens. Och en stund senare träffas de i toakön. Och sen på tunnelbanan hem. Och plötsligt står Hanna i Jens hall, ligger i hans säng och hennes linne ligger slängt över sänglampan och Hanna undrar vad som hände. Det gör Jens också. För det är bara timmar sedan hans sambo, före detta sambo, flyttade ut och tog halva möblemanget med sig. Bara timmar sedan han blev varannanveckasförälder till Rut. Och det första han gör är att gå på krogen och ragga upp en tjej. Hur tänkte han? Det hade inte behövt bli så mycket mer med det. För Ruts mamma ringer och han måste rusa dit med astmaspray och lämna Hanna i sin säng, och Hanna går hem utan att lämna sitt nummer. Men när terminen börjar några dagar senare börjar Jens ett nytt jobb, som asistent till en gymnasieelev. En som heter Oskar och visar sig gå i samma klass som Hanna. Och plötsligt ska de tillbringa 8 timmar varje dag i samma rum. Pirr, och tvivel, och tvekan, och spänning, och ja?, och Ja, och JA!, och nja…
Behöver jag säga att jag gillart. Mycket!