Det är inte bara Magnus Nordin och Johanna Lindbäck av de tidigare ungdomsboksförfattarna som nu kommit med böcker för mellanåldern, utan även Katarina von Bredow. Bredow är mest känd för sina ungdomsböcker om kärlek, ofta ganska komplicerad och ibland även förbjuden sådan. Men nu kommer hon med en bok om 11-åriga Anderas. Han går i en helt vanlig skola i en helt vanlig stad och är väl ingen särskild. Han har en kompis som han inte umgås med utanför skolan och Alicia som han går med till skolan, men som blir en helt annan när de väl kommer fram. I skolan finns Kevin som är kung och Ida som är drottning, och gillar inte de en så gillar ingen en. Andreas gillas inte av så många. Det är bara när han gjort en snygg teckning som han är godkänd.
Hemma finns hans föräldrar. De är båda lärare och de har de bra. Det känns som en fin familj, en fylld med kärlek. Men så råkar Andreas se ett sms på sin pappas telefon, från ett okänt nummer, ett sms som antyder något annat, att det inte alls är så bra. Andreas vågar inte fråga, för då måste han erkänna att han kollat pappans telefon, men han kan bara inte låtsas som ingenting. En dag på sportlovet följer han efter pappan och får veta precis hur det är med hon, Caroline, som skickade meddelandet. Hon som pappa är hos när han säger att han måste jobba över, hon som skriver Love U.
Plötsligt blir allt komplicerat i Andreas liv. Ingenting känns kul längre och när han stöter på Kevin och ett gäng äldre elever ute och Kevin frågar om han ska hänga på och ”måla” lite så gör han det. De målar hela baksidan av högstadiebyggnaden och Andreas får beröm för sina mangafigurer. Men någon ser dem och de får rusa därifrån. Efter det är inget sig likt. Hierarkierna är inte riktigt lika strikta, Kevin kan plötsligt vara riktigt juste och Alicia… Hur ska det egentligen bli med Alicia?
Jag gillar den här boken på många sätt. Mina största invändningar har inte med relationerna inom klassen att göra, de känns trovärdiga, men däremot tycker jag att Andreas, och även de andra, verkar vara några år äldre än sina 11. Jag kan också tycka att mamman, som naturligtvis får reda på otroheten, tar det lite väl bra. Som läsare får man bilden av att allt är frid och fröjd mellan föräldrarna och då kanske man också kan förvänta sig lite mer chock och ilska från mammans sida. Istället för att kasta ut sin man och själv bo kvar i lägenheten med Andreas tar nämligen hon sitt pick och pack och sticker till sin syster.
Du & jag är första delen i en trilogi och jag ser fram emot fortsättningen. Och jag hoppas också att fler ungdomsboksförfattare testar att skriva för de lite yngre, det behövs verkligen bra böcker för mellanstadiet.
