Biblioteksbubbel

”Hej! 
Jag är snart 13 år(fyller den 18 november) och söker en mejlvän som också går i sexan och inte är lättchockad. Kille eller tjej spelar ingen roll. Jag älskar film och drömmer om att bli skådespelare. Är rätt bra på att rita. Jag hatar min nya skola och stället där jag bor nu efter att vi flyttade. Känner mig ensam och behöver verkligen prata med någon.Söker dig som är bra på att behålla hemligheter”


Blondie12ar@hotmail.com”


Så börjar boken om Blondie och Stargirl, av Eva Susso och Moa Eriksson Sandberg
 Både Blondie och Stargirl känner sig ensamma, har ingen att prata med om sina allra innersta hemligheter.
Blondie har precis flyttat och har ingen kompis i klassen. Hemma finns storebror Elton, som har speciella behov och upptar hela familjens uppmärksamhet och lillasyster. Ingen har egentligen tid för Blondie.
Star girl har en pappa som är en ganska känd skådespelare, hon har sitt rosa gäng(alla skall ha rosa kläder), men pappa är självupptagen och lite elak och Star Girl börjar bli allvarligt trött på att ha rosa kläder varje dag. Hon vet inte hur hon skall göra för att inte såra de andra tjejerna i gänget. Hon funderar över en massa saker, men känner sig ensam om sina tankar.

Blondie är också ensam, mobbad i sin klass, mamma och pappa orkar inte förstå att det är på det viset.
När Blondie och StarGirl hittar varandra på nätet, har båda ett behov att dela med sig, av att ha någon som verkligen lyssnar. Och de finner varandra, berättar saker för varandra som de inte berättat för någon förut.
Vissa har kallat den här boken för en Sandor/Ida, för yngre barn och kanske är det sant. Bra är den i vilket fall!

Andra Världskriget rasar i Europa och Norge är ockuperat av nazisterna. Intill norska gränsen bor vännerna Maja, Hilde och Ben. De har bildat motståndsrörelsen Svarta Rosen, som räddat många människor undan nazisterna. Namnet Svarta Rosen har de tagit för att hylla en av de modigaste motståndskvinnorna under kriget, med samma namn.
 I denna den fjärde och  sista av böckerna om Svarta Rosen beger de sig iväg på sitt hittills farligaste uppdrag. Ben hittar ett telegram, som hans pappa egentligen skulle ha, men eftersom pappan är på sjukhus med Bens mamma, som skall föda barn, blir det Ben som läser telegrammet. I ett kodat meddelande får Svarta Rosen veta att Solvik, en liten fiskeby vid kusten hotas att utplånas av nazisterna, eftersom de hjälpt flyktingar och motståndsfolk.  Bens pappa kan inte ta sig dit, utan Svarta Rosen antar sitt farligaste uppdrag och det utan att någon av de vuxna får veta något .

De lyckas ta sig över gränsen till Norge och börjar sin farliga färd över bergen. Överallt finns tyska soldater utposterade och aldrig har det varit farligare att åka fast. Ryktet säger att den som åker fast hamnar på Aakershus, ett ökänt fängelse där nazisterna placerar de fångar som skall avrättas.

Camilla Lagerqvist avslutar här sin serie på fyra böcker om Svarta Rosen. Hon följer den verkliga historien om Andra Värdskriget ganska tätt, men böckerna innehåller även en del ”vardag”, med ”vanliga” tonårsbekymmer, som de tre huvudpersonerna har.
Mycket, mycket spännande och läsvärt!

I Bergets hjärta finns det guld säger legenden om Årberget.
Det är många som vill åt guldet i bergets hjärta, om det nu verkligen finns där…

Sonja Årberger Lopez, tolv år, får en dag ett brev ifrån sin farfar, där han skriver att han vill träffa henne. Sonja har aldrig träffat sin farfar och hennes pappa dog när hon bara var en månad. Hon har växt upp med sin mamma, som kommer från Argentina. Nu vill farfar träffa henne, innan han dör. Han är nästan hundra år och sjuk. Han bjuder henne upp till Årberget till den stora gården där han bor.

På tåget upp, som förövrigt är ett gammaldags ångtåg, underligt bara det tycker Sonja, upptäcker hon att hon kan se saker som inte de andra passagerarna ser. Hon ser saker spelas upp utanför fönstret, som hon förstår inte händer nu, utan i en annan tid för längesedan. En man klädd i mörk kostym lämnar sitt lilla torp och säger adjö till en kvinna och en liten pojke. De är alla tre mycket ledsna. Mannen kliver på tåget och Sonja förstår att hon är den enda av passagerarna som kan se honom.

Mycket förbryllad kommer hon fram till Årberget och blir hämtad av sin morbror Carl. Carl vill mycket tydligt inte ha Sonja där och hon förstår snabbt att det finns många saker hon inte vet om sin släkt och om Årberget. Varför vill inte Carl att Sonja skall komma och träffa sin farfar och sin snälle kusin Seth? Guldet i Årberget har absolut med saken att göra, men det är inte hela svaret. Det visar sig att Sonja hamnar mitt i en kamp mellan gott och ont, med sina rötter långt tillbaka i tiden och i hennes egen släkt.

Dagboken är en populär genre, tänk på Nikkis dagbok, Dagbok för alla mina fans, Hjärtslag och hjärnsläpp, Berts dagbok osv. Många av dagböckerna är roliga, fokuserar på det dråpliga i livet och gör om sorgliga händelser till skämt.
Men det  finns  också berättelser i dagboksform med ett djupare innehåll, t ex Barbro Lindgrens dagboksserie, Jättehemligt osv och för att inte tala om Anne Franks dagbok.

Jennas dagbok, ”Jennas första”, befinner sig någonstans mittemellan mörker och komik.
Jenna är tolv år, hon ”hatar” sig själv, eller kanske inte sig själv, utan bara sitt utseende, längre än alla andra, blek, stor näsa och med ett hår i en ”obestämd” gul nyans. Dessutom är det svårt att sitta stilla och att koncentrera sig i skolan.
I klassen finns också Vanessa, som på alla sätt vill hävda sig och visa sin överlägsenhet. Men Jenna har sitt lilla gäng, Svante, Ayla och Ivonne, de är alla på sitt sätt ”utanför”, men ingen av dem är offer.

Men Jenna, så mycket hon måste bära och klara av, fast hon bara är tolv år. Jennas mamma är besatt av tanken att hon måste ha rörelsefrihet och möjlighet att göra som hon vill. Nu vill hon åka iväg på en yogaresa till Indien i sex veckor. Och det är inte första gången det händer att hon bara sticker iväg, knycker på huvudet, så att det blonda håret flaxar, ler sitt charmiga leende och säger ”det ordnar sig ” till pappa, Jenna och lillebror Ture, som är tre. Pappa verkar inte ha så mycket att säga till om , utan tar med en suck på sig ansvaret för allt därhemma, eller nej, det gör han inte, han jobbar så mycket att Jenna får ta över en hel del. Jenna hämtar och lämnar Ture varenda dag, tar hand om honom ofta på kvällarna och mycket, mycket annat.
Inte konstigt att Jenna älskar att hänga hemma hos Svante. Svantes mamma är alltid där, hon är så underbart ”vanlig”, inte ett dugg excentrisk, hon har alltid tid att prata att fråga hur det är. Svante tycker förstås att hon är jättejobbig, men Jenna bara älskar henne. På kvällarna när Jenna skall sova saknar hon sin egen mamma, hon saknar henne så mycket att det blir som ett mörker i hela henne.

Det finns många olika sorts föräldrar i den här boken , Ivonnes pappa t ex, som är hotfull och misshandlar Ivonnes storebror. Aylas föräldrar, som jobbar hela tiden och lämnar henne mycket ensam i ett stort och lyxigt hus.

Också Jennas återigen. Till slut får saknaden Jenna att skrida till handling och till slut når budskapet hennes mamma med full kraft.

Läs den här boken, du som också är tolv år eller du som är mycket äldre t om. Du kommer att gråta och skratta med Jenna. Detta är första delen i en trilogi.

Det verkar bli en toppensommar. Denise och Elin är nyförälskade och har dessutom haft turen att få ett sommarjobb, som de dels kan sköta tillsammans och som dels tillåter dem att dra sig undan från världen ett tag och bara gå upp i varandra. Det är sommaren efter tvåan i gymnasiet och Elin och Denise har träffats på en fest. Denise har haft flera förhållanden förut, men för Elin är det första gången. Denise tycker att Elin borde vara rak mot sina föräldrar och säga som det är, att hon är tillsammans med en tjej, men Elin klarar inte av det, Kanske beror det på att all kommunikation i hennes familj verkar ha dött ut . Denise och Elin är väldigt olika, Denise är utåtriktad, lite svarta fåret eller såpaqueen och Elin är mer tystlåten, inåtvänd och ser sig inte själv som någon ”festartyp”. I vilket fall är de väldigt förälskade och glada för att de lyckats fixa sommarjobbet, som husvakter på skärgårdsön Ensö.
Huset är en jättevilla, som ägs av en man som skall iväg på segling i tre veckor, men inte vill lämna sitt hus utan passning. Ägaren får de dock inte träffa, utan jobbet introduceras av en kvinna, som i bråda ordalag drar igenom hur allting skall skötas. Till slut får de några förhållningsorder: De får aldrig släppa in någon besökare, ett av rummen är låst och får aldrig öppnas och inte heller får de bada ensamma vid bryggan som ligger precis nedanför huset.

Huset är egentligen en jättevilla, utrustad med all tänkbar lyx, Omgärdad av larm, bevakningskameror, allt för att hindra ovälkomna besökare.

Så allt verkar upplagt för en toppensommar, solen lyser från en klarblå himmel och det blir svårt att hålla sig ifrån bad ifrån bryggan. ”Men vadå, säger Denise, vad skulle kunna hända”

Men allting är inte sol och lyx ute på den yttersta udden, ön har också en mörk historia, som Magnus Nordin baserar sin berättelse på. Gydjas udde kallades ön, ”ett namn som för längesedan fallit i glömska” , en berättelse, som liksom den gamla sägnen tillhör öns mörka historia”

”Det mörka” har sin början för många hundra år sedan, då häxan Gydja Kråkfinger föddes på ön.. Denise och Elin möter det första gången redan första kvällen då alla lamporna i utebelysningen slocknar på samma gång. Sedan drar det igång och det ganska rejält. Det låsta rummet dyker upp i Denise drömmar, hon börjar höra röster som uppmanar henne att öppna dörren. Hon går upp i någon sorts halvsovande tillstånd ,  sedan hon hört ljud som av någon med våta fötter.Utanför den låsta dörren, står två vita perserkatter och jamar för att få¨komma in. ”Är det inte katterna ifrån fotot? Fotot av husägarens fru, hon som drunknade” hade inte hon två vita perserkatter med sig på bilden?”
Den ena katten har något i munnen, ett par fågelklor…har han slukat en hel fågel? Vad äckligt tänker Denise och böjer sig ner för att ta det ifrån katten. När hon försöker kasta bort det blir katten vansinnig och river två djupa, blodiga sår i hennes arm.

Och så har spökhistorien tagit sin början, små detaljer, ledtrådar placeras ut i berättelsen, och allt skall få sin förklaring, ja fast inte riktigt allt. När berättelsen är slut sitter vi där med en del frågetecken och har blivit ganska så

 uppskrämda under vägen

Tisdagen d 10/5, var Thomas Halling på Nyvångsskolan. Han träffade femmorna och sexorna . Thomas har en förmåga att snabbt få med sig alla eleverna i klassen i diskussionerna. Varför tror ni att Olle gjorde så ? Diskutera!, säger Thomas.

Den, säger Thomas, menar du de sju jag skall skriva klart innan sommaren är slut?

Nu i helgen kommer ett stort cosplayevent att äga rum i Lund. Såhär säger Wikipedia om vad det är ” I väst används begreppet främst om rollfigurer med ursprung i japansk populärkultur.^[2] Dessa hämtas från populär fiktion i Japan, men omfattar numera även amerikanska skämtteckningar och sciencefiction. Favoritkällor inbegriper manga, anime, tokusatsu, tecknad serie, grafiska romaner, datorspel,hentai och fantasyfilmer. Vilken figur som helst från den verkliga världen eller den virtuella, som lånar sig själv till dramatisk tolkning, kan tas upp…och det är naturligt med kvinnor i manliga roller och tvärtom.” En sorts maskerad alltså.
Låter spännande eller hur? Kika här om du blev nyfiken! http://www.kodachi.se/articles

För ungefär ett år sedan startade de nuvarande femteklassarna på Nyvångsskolan, med Maarit Turunen i spetsen en blogg om läsning och böcker under portalen Webbstjärnans vingar. Nu ett år senare är de nominerade till en finalplats i Webbstjärnans tävling om bästa läs och bokblogg. På måndag reser en liten delegation från klassen, tillsammans med sin lärare Maarit till Stockholm för att träffa andra nominerade. Därifrån kommer man att sända live, via webben.
 Det har varit fantastiskt att se deras idoga arbete med bloggen och jag kan lova att de blivit flitiga biblioteksbesökare. Varje rast sitter ett stort gäng femmor i biblioteket och läser. Och en liten, liten smula känner jag mig delaktig, eftersom jag varit på regelbundna bokprat i klassen för att inspirera till vidare läsning och bloggande. Såhär säger femmorna själva om sitt arbete med bloggen. https://www.webbstjarnan.se/blogg/nominerad-2016-lasstjarnorna-som-alskar-lasning/

I fredags firade vi Världsbokdagen på Olympiaskolan, med ett författarbesök för år 4-6. Det var Pia Hagmar, som var på besök.http://www.barnensbibliotek.se/tabid/284/Default.aspx
Pia är ju en av Sveriges mest lästa och uppskattade barn-och ungdomsförfattare , med böcker som Dalslandsdeckarna och böckerna om Klara (hästböcker, som blivit film), på sin meritlista. Vi hade bett Pia att hon skulle ge barnen lite skrivtips och inspiration för att sätta igång med eget skrivande.

Här är hennes bästa tips: Idéer kan du få överallt, krångla inte till det, utan skriv om något du känner till. Ha en plan för ditt skrivande och gör en sammanfattning i slutet.
Det är bra om det händer något spännande i början, så att läsaren blir nyfiken. Tänk också på att ”plantera” saker i början av historien, som får sin förklaring i slutet.

Ett bra tips när du skapar dina litterära personer är att blunda och se personerna framför dig. Sedan finns det inga genvägar

,sen är det bara att SKRIVA; SKRIVA och SKRIVA.

Om du inte läst någon av Pia Hagmars böcker ännu är mitt bästa tips en Dalslandsdeckare, eller böckerna om Millan, som har det jobbigt hemma, men är väldigt duktig på att ta hand om hästar. En hästbok även för dem, som ännu ej är frälsta…

Vi tackar Sparbanksstiftelsen, vars stipendium gjort detta författarbesök möjligt!