I Sonjas familj finns det lika många pappor som det finns barn – fem stycken. Fast ingen av papporna bor tillsammans med barnen och mamma Vanja. De flesta av dem brukar hälsa på då och då, allas utom Lissabons pappa för han bor i Portugal. Snart är det jul och på julen brukar papporna komma och fira, men det går inte riktigt att lita på Sonjas pappa. Ibland glömmer han och ibland måste han jobba fast det är julafton. På fritids gör Sonja en jättefin present till honom. En ask till alla pappas sju munspel, med ett litet fack för varje instrument. Hon fodrar med bomull och klär facken i olika glansiga tyger. Och i arbetet med den här presenten lägger hon all sin brinnande önskan om att pappa verkligen ska dyka upp på julafton som han lovat.

Det finns så mycket kärlek i den här familjen, mamma Vanja som försöker få ekonomin att gå ihop och de äldre syskonen som tar hand om de yngre. Grannarna Harry och Gunnar, som har en egen bokserie, dyker upp och räddar upp situationen (en klassiker) med borttappade/för små kläder till lucia. Det är befriande att läsa en bok om en familj med knappa resurser, som inte också innehåller misär i form av missbruk, sjukdom och bråk, utan där det bara är svårt att vara ensamstående mamma till fem ganska små barn. Det är också skönt att det får lov att gå bra, även om sorg och saknad finns med i bakgrunden.