Browsed by
Etikett: David Renklint

Inget för spindelrädda!

Inget för spindelrädda!

Spindelhuset
David Renklint
B Wahlströms, 2022
Hcf
128 sidor

En varning! Om du är rädd för spindlar ska du inte läsa denna boken, fast det kan du nog gissa redan av titeln.

Meralda och hennes pappa är på väg till sitt nya hus och pappans nya jobb när de får problem med sin bil, mitt ute i skogen. Det visar sig vara ett hål i bensintanken, så bensinen har runnit ut. Under bilen finns det spindelväv, och läsaren förstår att Meralda är mycket rädd för spindlar. Pappa och Meralda packar en liten ryggsäck med det mesta nödvändiga, inklusive silvertejp och ficklampa, och ger sig iväg på jakt efter bensin. Givetvis så börjar det ösregna, men som tur är så ser de ett hus lite längre fram. Meralda känner att det är något märkligt med huset, men pappa är trött och kall och vill bara komma undan regnet. När de undersöker huset så hittar de en massa märkliga statyer i ett rum. Det finns två soffor i ett annat rum de kan sova i och pappa somnar bums. Meralda kan inte sova, och när hon hör en duns så ger hon sig ut på upptäcksfärd. På baksidan av en tavla som ramlat ner hittar hon en gåta. Gåtan leder henne till hennes största fobi, en jättespindel, som fångat pappa i sitt nät och som gärna vill fånga Meralda så fort hon bara somnar. Meralda övertygar spindeln om att få en chans. Kan hon lösa tre gåtor så släpper spindeln ut henne och pappa. Nu måste hon bara klara det innan hon somnar… Som tur är så får hon hjälp av en talande råtta, Fillin, som också är fånge i huset.

Boken passar icke spindelrädda, eller mycket modiga läsare i lågstadiet. Budskapet om mod är tydligt uttalat flera gånger, man är inte feg för att att man är rädd för något, och att vara modig är att göra något fast man inte vågar.

Blixtbarn av David Renklint

Blixtbarn av David Renklint

 

Berättelsen fångade mig med en gång i denna nya fantasybok
av David Renklint. 

“Blixtbarn” handlar om Eli, som förlorat båda sina
föräldrar när deras stuga brann ner efter ett blixtnedslag, det första på många år. Även Eli skadades
svårt, handen fastnade under en bjälke och brändes av. Nu är det bara en stump kvar, en stump som har svarta strimmor som går uppåt armen. Miljön omkring är allt
annat än välkomnande, en ismur skyddar byns befolkning från maror som marar
alla de kan, ett mögligt barnhem med en elak barnhemsföreståndare, skrämmande
nordulvar och som motvikt en älskad faster, som ägnar sig åt nekromani, att dödsprata. De båda ger sig ut på ett farofyllt
uppdrag för att läka Elis  stympade arm och ta reda på varför det verkar
som om marorna följer Eli. På färden så får de hjälp, men ställs även inför nya frågor. Det verkar som om allt har att göra med Mittra och Vittra, de två gudaväsen som skapade allt.

Detta är första delen, andra delen
“Regnbarn” kommer redan i april.