Browsed by
Etikett: källkritik

-Pest eller kolera? -Nej, pest OCH kolera!

-Pest eller kolera? -Nej, pest OCH kolera!

Kommentarer 2 kommentarer
Jag har precis läst en bok som heter Pest och kolera – historiens värsta farsoter. Boken är skriven av Nina Västerbro och Magnus Västerbro och är illustrerad av Johan Egerkrans. Jag fastnade först för det lite otäcka och väldigt fina omslaget och kände att det här var en bok som jag var tvungen att läsa.
Den här boken tar en med på en historisk resa genom tiden, för att möta några av människans värsta fiender och mardrömmar. Det är sjukdomar det handlar om, men inte vilka som helst, utan några av mest fruktansvärda farsoter och epidemier som människan stött på.
Pesten, Digerdöden, Svarta döden. Pesten går under många namn. Genom boken landar jag i Norge i mitten av 1300-talet. Ett skepp kommer lastat från Tyskland, men ingen människa syns på däck. Det driver runt på vågorna och bogseras så småningom i land. När inspektörerna går ombord gör de en fruktansvärd upptäckt. Det finns inte en levande själ på lastfartyget. Pesten har kommit till Norge och den stannar inte på skeppet. Norge, Sverige, Danmark… Norden drabbas. Alla länder i Europa faller under pestens härjningar. Med pesten sprids även skräck och rädsla och människor söker förklaringar och skydd genom vidskepelse, skrock och sagor.
Hur kunde det hända? Hur kunde pesten få en sådan stor spridning? I boken beskrivs det hur många olika historiska händelser och omständigheter samverkade för att smittan skulle bli så omfattande. Och det gäller de flesta smittorna. Spetälska, Smittkoppor, Kolera, Tuberkulos, Spanska sjukan. Boken berättar om alla dessa sjukdomar och ger svar på hur de spreds, hur det var att få sjukdomarna, hur de kunde bekämpas. Och det är det som håller hoppet vid liv när en läser om detta otäcka: hur människan på olika sätt försöker kämpa mot sjukdomarna.  Medicinska upptäckter gjordes genom hårt arbete i laboratorier, det kämpades ute bland folk genom att vårda de sjuka, ibland kom fantastiska uppfinningar som hjälpte sjukdomarna att begränsas nästan som genom slumpen. Det handlar också om att folkbilda och övertyga människor om hur en ska göra vid sjukdomar. I ett kapitel av boken får jag möta fyra medicinska hjältar, fyra superhjältar, som var för sig stod för medicinska stordåd.
Det är oerhört intressant läsning som författarna bjuder på och jag är mycket förtjust i Egerkrans illustrationer. Medan jag läser tänker jag att något som är alldeles säkert är att vetenskap, utbildning och källkritik är så oerhört viktigt för att vi ska lyckas besegra och övervinna sjukdomar, historiskt några av människans värsta fiender. Vi behöver kunna sålla bort vidskeplighet och skrock, när vi söker mönster omkring oss och försöker förklara vår omvärld, såsom vi människor gärna vill. Den här boken kan nog bli en riktig kioskvältare bland nyfikna barn och unga, eller för all del även vuxna intresserade. Läs den!

Som en bonus till mitt pesttema som jag är inne på just nu, har jag precis lånat en bok som heter: Tiden är inte än, skriven av Elin Boardy. Det är en vuxenbok som handlar om en kvinna som flyr från pesten och från Sverige i mitten av 1300-talet och ger sig ut på en lång vandring genom Europa. Men pesten härjar överallt och det är ingen lätt flykt. Boken känns väldigt aktuell. Det blir ett historiskt perspektiv på flykt som nog kan ge många kopplingar till vår tid, när många människor befinner sig på flykt…
Källkritikens dag

Källkritikens dag

Kommentarer 0 kommentarer

För något år sedan startade tidningen Metro Viralgranskaren som undersöker fenomen/nyheter som blir virala och tar reda på sanningen bakom, och – om de visar sig vara falska – stämplar dem med FALSK-stämpel.

Som till exempel att Zara Larsson hatar män och att Svenska landslaget planerade ha det som citat på sina spelartröjor.

Förra året instiftade Metro Källkritikens dag den 13 mars, som ett led i att ytterligare uppmärksamma vikten av att titta, läsa och dela kritiskt på nätet och i förra veckan lanserade de Lilla viralgranskaren, uppgifter och material som passar utmärkt för elever i grundskolan att jobba med och prata om. Det ligger helt i tiden. En av världens mäktigaste män använder sig av “alternativa fakta” för att ta beslut som påverkar människor över hela världen, och vi måste alla jobba för att galenskapen inte sprider sig (mer än nödvändigt).

Så jobba med dina elever, prata om källkritik i så många ämnen du bara kan, redan från årskurs 1. Tycker du att det är svårt att själv veta vad som är sant egentligen, ta hjälp av något av alla material som finns. Och prata med skolbibliotekarien om hjälp.
Lilla viralgranskaren
Viralgranskaren
Statens medieråd
Internetstiftelsen 
UR skola

E-sport, MIK och bibliotek

E-sport, MIK och bibliotek

Kommentarer 1 kommentar
Idag tänkte jag blogga lite om E-sport. Vad är det? Och vad har det med bibliotek och läsande  att göra?

E-sporten är en framväxande rörelse som handlar om att spela datorspel prestations- och tävlingsriktat. E-sport som begrepp har funnits ett tag, men det är nog ändå en ganska ny företeelse ändå för många. Ofta spelar deltagarna i olika lag ungefär som inom idrotten, inom ett speciellt datorspel som de tränar på för att bli bra på. De olika lagen möts i turneringar och mästerskap och tävlar mot varandra. Spelarna rör sig i spelet i realtid, det går oftast inte att pausa eller vänta och fundera på vad som ska göras. Det finns många olika sorters spel. Beroende på spel är lagen olika stora. Det kan variera mellan allt från två personer i ett lag upp till exempelvis 25 personer som ska samarbeta i en del spel. Ofta har varje spelare något som är hens specialitet eller uppdrag i laget. I en del onlinespel registreras alla lags deltagande och prestationer. Där kan alla spelare som spelar spelet exempelvis ha koll på vem som var först med att klara en bana eller klara en prestation. Precis som inom exempelvis fotboll så spelar inte alla för att nå eliten, en del spelar lite som man gör inom Korpen, eller andra lag där man lägger upp sitt engagemang och tid anpassat efter vad man själv vill eller kan lägga ned i träningen.

Så vad har E-sport och spelande med bibliotek och läsande att göra? Spelmediet är ett medium som ju kombinerar både läsning av text, bild, rörlig bild med eget deltagande, skrivande, skapande och informationsinsamlande. I spelet finns en berättelse som går att delta i och i viss mån, även förändra och vidareutveckla. Många unga människor har spelande som ett stort fritidsintresse och många unga har e-sportare som förebilder idag. Då många spel är online idag, dvs spelarna spelar med andra spelare världen över och det går att kontakta andra spelare i spelet och chatta med mera, kan det vara viktigt att diskutera kring både netikett och källkritik med utgångspunkt i onlinespelande, sociala medier eller e-sport. Även spelen är idag en form av sociala medier. Unga träffas och umgås på nätet med kompisar, kanske online i sin e-sportklubb. Många frågor kan diskuteras med utgångspunkt i spelmedier precis som i sociala medier och i diskussioner om Internetanvändande och källkritik. Spel kan ofta ha med känslor att göra: hur hanterar man misslyckanden online, misstag, besvikelser, glädje? Hur kan jag veta att vad som sägs är sant?

I fredags hade därför årskurs 6 på Söderpark besök av Felix, som spelar e-sport på hög nivå, samt IT- och MIK-experten Ville Felvin på bibliotekets programtid. Vi fick reda på hur mycket en e-sportare behöver träna för att nå eliten, hur spelandet går till med olika roller inom spelet och hur många som fanns i laget, hur spelarna kommunicerade med varandra och hur de gör för att bli bättre. Vi fick tips i hur man kan ge och ta konstruktiv kritik och hur viktigt det är att tänka på vad man säger till varandra, både online precis som när vi är ansikte mot ansikte IRL. Spelarna lägger också upp olika strategier, ledaren jobbar på att räkna ut hur de ska bli bättre som ett lag och vad de ska göra i spelet. Spelarna jobbar hela tiden på att utvärdera sig själva och göra analyser över hur de kan bli bättre och på att ge och ta kritik. Det blir mycket anteckningar och övande. Det viktigaste var att ha roligt tillsammans med sina lagkamrater.






Eleverna ställde egna frågor som de förberett och skrivit ned innan. Därefter höll Ville Felvin i en diskussion om sociala medier, spelande, förhållningssätt på nätet, netikett online, hur man är en bra kompis och hur ens föräldrar kan vara delaktig och med i ens spelintresse. Dagen var jätteintressant och det kändes som om eleverna verkade tycka att det var roligt att något som intresserade många av dem själva var det som stod på dagordningen, både i själva berättandet om e-sport och i den efterföljande diskussionen.



Vi tipsade även om Svensk E-sports kompendie: Code of conduct. Ett kompendie som tagits fram av tolv svenska e-sportsorganisationer för att skapa en bättre miljö inom e-sporten och som handlar om etiska regler för e-sportsarrangemang och för spelare på alla nivåer.

Den finns att läsa eller beställa här:

http://www.respectallcompete.se/koden/

De har också gett ut ett häfte som riktar sig till föräldrar och vuxna:

http://www.respectallcompete.se/foraldrar-och-e-sport/

http://www.esportforalder.se/

Stort tack till föredragshållarna för en inblick i ett intressant och aktuellt ämne som engagerar många unga!



Nyttan med källkritik och källredovisning

Nyttan med källkritik och källredovisning

Kommentarer 0 kommentarer

Nu måste jag ju erkänna att min egen källkontroll i det här faller är lite svag, men det var en rolig text och även om den här eventuellt är lite extrem så finns säkert liknande exempel verkligen i verkligheten. Jag fann detta inlägg delat av en kompis på Facebook. Det är enligt utsaga en faktatext skriven av en mellanstadieelev.

“Nyttan med Kon
Kon är ett husdjur… Men den finns också utanför
huset. Och den lever ofta på landet, men den kommer också in till staden, men
bara när den skall dö. Men det bestämmer den inte själv.
Kon har sju sidor… Den översta sidan –
Den nedersta sidan – Den främre sidan – Den bakre sidan – Den ena sidan – Den
andra sidan – Och den invändiga sidan.
På den främsta sidan sitter huvudet…
Och det är för att hornen skall ha något att sitta fast på. Hornen är av horn
och dom är bara till prydnad. Dom kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom
sitter på sidan av hornen. Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas
ko-ögon. Kons mun kalles mule. Det är nog för att den säger mu.
På den bakersta sidan sitter svansen…
Den använder den för att jaga bort flugor med, så att dom inte ramlar ned i
mjölken och drunknar. På den översta sidan – Och den ena sidan – Och den andra
sidan, är det bara hår… Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon.
Färgen på kon heter kulör.
Den nedersta sidan är den viktigaste för
där hänger mjölken. Och när mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut.
När det åskar så blir mjölken sur… men hur den blir det har jag inte lärt mig
ännu. Kon har fyra ben… Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra
ut spikar med.
Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom
feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten är det
hål. Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.
Kon har gott luktsinne… Vi kan känna
lukten av den på långt håll. Kons valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter
tjur, och det gör kons man också. Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett
däggdjur.
Den som kommer och hämtar kon när den
blir gammal heter ko-fångare. Den sitter ofta framme på bilar. Så blir kon
slaktad, man häller mjölken i tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben
skickas till snickaren. Det kallas återanvändning.

Som man kan se är kon ett nyttigt djur.
Och därför gillar jag kon väldigt mycket.”

Texten väcker väldigt många frågor hos mig. Hur såg läraren ut när hen läste? Varifrån hade eleven samlat information till texten? Hur löd lärarens kommentarer till eleven? Hur långt kan eleven gå med den här förmågan att dra slutsatser. 
Men framförallt inser jag hur otroligt viktigt det är att vi i tid ger eleverna verktyg för att hantera information, tolka den, vara kritisk till den och lära sig redovisa var de hittat den. 
Viskleken

Viskleken

Kommentarer 0 kommentarer

Idag har jag haft två lektionspass med femman på Lackalängaskolan. Vi skulle hinna mycket, titta på några av bibliotekskatalogens funktioner som att söka efter, reservera och låna om böcker, gå genom skolbibliotekens hemsida med fokus på de sökvägar vi rekommenderar att man börjar med när man ska göra något skolarbete, samt prata om varför google inte alltid är det bästa valet när man letar efter information om något. Sen passade vi på att leka viskleken också. Det är ett bra sätt att visa att saker och ting, berättelser, “fakta”, kan förändras på vägen. Min lite fåniga inledningsmening var “Internet är inte att leka med” och när den passerat 25 öron och munnar så fick vi höra “Vi har en klasslänk” av läraren som stod längst bak i rummet. Nåja, det höll sig fortfarande inom nätspektrat, även om jag inte är helt på det klara med vad en klasslänk är för något…

Igår var jag på MIK-dagen i Malmö. MIK står för Medie- och informationekunnighet, och seminarierna anordnades av Statens Medieråd och Region Skåne i samarbete. Många intressanta föredrag, tex om hur barns och ungas medievanor förändrats under de senaste åren, om hur man kan jobba i skolorna för att källkritik och mik ska bli en del av undervisningen och om hur rykten på sociala nätverk blir sanningar i seriös dagspress. Det senare börjar bli ett verkligt problem. Efterlysningar, varningar, rykten delas så många gånger att de enbart genom sin spridning får legimitet. “Eftersom hen, som jag litar på, delar det så måste det vara sant” och när dagspressen inte vill vara sist med något så publicerar man det som sanningar utan att kontrollera sanningshalten eller ägna sig åt en stunds eftertanke först. Och när det har stått i DN eller någon av de adra stora tidningarna så är det ju sant på riktigt. De om någon borde ju ha koll på vad de skriver. Tycker man.

Alltså blir det allt viktigare för oss vanliga dödliga att vara kritiska till allt vi läser, ser, hör. Vi kan inte längre svälja vad som helst för att det står i tidningen. Våra barn och ungdomar, som växer upp i den här världen kanske kan allt det tekniska av bara farten, men det kritiska tänkesättet och medvetenheten om vilka fällor som finns måste vi fortfarande hjälpa dem med om de inte ska sitta där med en värdelös “klasslänk” och undra vad de ska med den till.