Bläddra efter
Etikett: Sarah McIntyre

De nya där nere av Sarah McIntyre

De nya där nere av Sarah McIntyre

I De nya där nere möter vi en massa djur som bor i ett höghus. En dag kommer Herr Duva med bud om att några råttor flyttat in på bottenvåningen! Kaninungarna blir eld och lågor! Så roligt med nya grannar!! De vill genast hälsa på dem.

Ungarna skyndar sig ner till våningen under och berättar för storasyster Stella. Hon tänker i sin tur att de ska gå ner för att berätta för Walter. Fåret Walter blir lite konfunderad. Han är inte så säker på att råttor är bra grannar. Han tycker det är bäst att de går ner till grisarna. Walter meddelar tydligt i dörröppningen att det flyttat in råttor och att de måste gå ner och berätta om ordningen som ska råda i huset. Fru gris; Matilda, menar dock att råttor inte vet vad ordning är och dessutom luktar de illa!

De måste ner till isbjörnarna och varna dem! Och så fortgår berättelsen. I takt med att djuren hoppar, studsar och struttar neråt i höghuset växer farhågorna och blir större och större och STÖRRE. Tror du att råttorna är så hemska som djuren säger? Läs boken så får du se.

Jag har precis jobbat med boken i fyra ettor. Jag läser högt och vi pratar om ryktesspridning vilket boken är perfekt för. Vi kom in på lögner, sanning, fakta och att man ska ställa frågor om man hör något om någon annan. Vi kom också in på varför det kan vara så att rykten sprids. Kanske är man rädd sa en elev en annan sa högt och argt ”man ska inte kasta sten i glashus!” (Detta på grund av att grisarna hade det lite väl stökigt och beskyllde råttorna för att vara smutsiga och lukta illa.)

Boken är ypperlig som början i arbetet med MIK (Medie- och informationskunnighet) i årskurs ett.

Astra och rymdkakorna

Astra och rymdkakorna

Astra och hennes familj ska flytta till planeten Nova Mundi. Resan tar 199 år och under tiden ska de vara nedsövda och nedfrysta för att inte åldras under resan. Robotar sköter rymdskeppet, lagar det som behöver lagas och söver om de som mot förmodan råkar vakna under resans gång. Innan avfärd känner sig Astra lite hungrig, och bara tanken på att gå och lägga sig och inte få frukost på 199 år gör henne ännu hungrigare. Den lilla roboten Pilbeam visar henne matroboten Nom-O-Tron, som kan producera vilken mat som helst en önskar och Astra önskar sig ett chokladkex. Det är gott och i ett plötsligt infall ber hon Nom-O-Tronen göra den perfekta kakan. Det skulle hon inte ha gjort! Nom-O-Tron börjar blinka och stängs plötsligt av. Astra blir lite rädd att den inte ska kunna göra någon frukost till alla de hundratals resenärerna som kommer vakna utsvultna om 199 år, men det är dags att sova och Astra går tillbaka till sin kapsel och Sängbot, sömnövervakningsroboten, kopplar in henne till alla övervakningssystem. Astra somnar.

Efter bara drygt 99 år vaknar Astra och är vansinnigt hungrig. Hon minns vägen till restaurangen där Nom-O-Tron står och beger sig dit för att få lite att äta, men möts av en förfärlig syn. Nom-O-Tron spottar ur sig kakor, den ena läskigare än den andra. Muffins med sylvassa tänder attackerar och äter varandra och när de får syn på Astra ger de sig allihop på henne. Kakorna blir smartare för varje generation, och nya generationer växer upp snabbt i kakvärlden. Dessutom tar Nom-O-Tron upp alldeles för mycket av rymdskeppets datorkraft och skeppet är på väg helt ur kurs. Risken finns att de aldrig kommer fram till Nova Mundi om inte Astra får stopp på Nom-O-Tronen  och fångar in alla de farliga kakorna. Problemet är bara att skeppet dessutom har blivit kapat av rymdpirater som plundrar – eller bärgar som de själva säger – skeppet på skedar och annat värdefullt.
Detta är, som ni hör, en helt galen historia. Jag kan tänka mig att den funkar mycket bra till högläsning för alla, men kanske framförallt årskurs 1-4. Köp den, gen den i julklapp till någon du gillar och läs den tillsammans redan på juldagen!