Bläddra efter
Etikett: vänskap

Sist på bollen

Sist på bollen

Kommentarer 0 kommentarer
Alltså SKAM. Jag vet att alla andra började kolla på, och hylla, den norska ungdomsserien redan för månader sedan, men det har kommit lite annat i vägen för mig. Jag kompenserade detta med att kolla sju avsnitt på raken igår och jag fattar vad de menar. Det är verkligen väldigt bra.
Det är lite skakig närgången kamera, lite skitigt, lite vanligt och osminkat. Vilken befrielse att slippa de perfekta amerikanska ungdomarna, helt befriade från ringar under ögonen och finnar, med hår som faller slätt och perfekt i varje scen och smala, vältränade kroppar i snygga kläder. Tonåringarna i SKAM ser (nästan) ut som folk gör mest. De nojar som folk gör mest, förnekar som folk gör mest, de hoppas, bråkar, ljuger, klär sig, hånglar och lever som folk gör mest. Jag gillar de korta avsnitten och att det känns som att ungdomarna filmar sig själva.
Om någon faktiskt är ännu senare på bollen än jag så får vi följa ett antal ungdomar i en gymnasieskola i Oslo. I centrum för första säsongen står Eva, som är ihop med Jonas och som av okänd anledning är osams med sina tidigare kompisar. Hon träffar den coola Noora, osäkra Vilde och hennes inte lika osäkra kompis Chris och så bryska Sana, och tillsammans bildar de ett udda gäng på skolan. De andra säsongerna följer andra karaktärer.
Annorluna med SKAM är också att korta filmsnuttar läggs ut på seriens webbplats regelbundet, för att sedan fogas ihop till ett helt avsnitt (vilket gör att avsnitten är allt från 15 till 40 minuter långa) och att karaktärerna har egna facebooksidor och instagramkonton. Detta gör såklart att hängivna fans kommer närmare karaktärerna än i vanliga serier.

Insåg just att någon annan redan skrivit det här inlägget så mycket bättre än jag. Läs HÄR så förstår ni!

Julkalender Lucka 14 – Ylvania, sagan om ljusbäraren

Julkalender Lucka 14 – Ylvania, sagan om ljusbäraren

Kommentarer 0 kommentarer

Alba bor med sina fosterföräldrar i Göteborg. Påsklovet ska precis börja och hon känner sig väldigt ensam. Hennes bästis, Jussi, ska nämligen åka till landet med sina föräldrar och Alba har just nu ingen lust att hänga med sina fosterföräldrar. De har ett nytt barn och Alba känner sig övergiven. Hon vet inget om sin egen bakgrund och funderar över var hon hör hemma. Tur då att hon har Jussi, de är bästa vänner för alltid. Fast nu ska de inte träffas på en vecka.


Alba och Jussi facetimear i telefon precis innan han ska åka. Då händer något skumt. En liten svart fågel faller mot balkongen och Alba råkar fånga den. Plötsligt säger den hennes namn och flyger sedan iväg. Hon tror nästan hon hörde fel, då hon ser ett hopvikt papper som fågeln lämnat på marken. Jussi är med hela tiden på telefon och Alba plockar upp och öppnar pappret. Det är ett brev adresserat till henne. I brevet står något otroligt. Hon läser upp brevet för Jussi…


Landet Ylvania behöver hjälp. Den onde Master sprider ett gift över landet. Alba är ett av fyra utvalda barn som måste försöka rädda landet. Tillsammans bildar barnen Väktarstjärnan och alla har de en speciell uppgift. Alba måste göra sig redo för att resa till landet Ylvania, ett land som hon inte ens hört talas om innan och där hon inte känner någon…

Den här boken av Ylva Hällen är en helt fantastisk bok tycker jag. Jag hade väldigt svårt att lägga den ifrån mig när jag läste. Det är så fina karaktärer, spännande handling, detaljerade miljöer och språket är modernt. Jag gillar framförallt hur boken tar upp ämnen som samhörighet, vänskap och ensamhet och på något sätt tycker jag boken visar att det kan finnas fler vägar att gå om en känner att det är jobbigt hemma på något sätt. Barnen i boken är i fokus och deras känslor och vänskap är det som lyfts fram och det som stärker barnen. Boken är sprängfylld av underbara teckningar av Marcus Gunnar Pettersson. Jag måste bläddra fram bilderna med jämna mellanrum när jag läser, de är så fina, illustrationerna liksom andas magi de också. 

Det här är en riktigt spännande fantasybok och jag hoppas att många barn får möjlighet att ta del av den magiska berättelsen om Alba och Ylvania, kanske redan i jul, antingen genom att läsa själva eller via högläsning.
Julkalender Lucka 7 – Spöksystrar: Flickan på kyrkogården

Julkalender Lucka 7 – Spöksystrar: Flickan på kyrkogården

Kommentarer 0 kommentarer
Flickan på kyrkogården är skriven av Mårten Melin och tecknad av Hanna Granlund. Det är den första delen i en serie som heter Spöksystrar. Kanske har någon tur att hitta den här boken i ett paket under granen?
Nila ska börja på ny skola, Stenkulaskolan. Hon bestämmer att hon ska gå dit själv första dagen. Mamma får inte följa henne: Nila vill inte verka barnslig. Det är vinter och det är kallt med snö på marken. Nila har bråttom och bestämmer sig för att gena över kyrkogården. När hon går över kyrkogården hör hon någon säga hej. Rösten kommer uppifrån en hög gravsten. Där uppe sitter en tjej som ser ut att vara lika gammal som Nila. Men medan Nila har halsduk, mössa och vantar och en vinterjacka på sig, har hon där uppe på gravstenen bara en tunn t-shirt och ett par utsvängda jeans på sig. Hon är väldigt blek och plötsligt hoppar hon ned från stenen. Nila måste blunda, så högt är hoppet och Nila blir rädd att flickan på gravstenen ska skada sig. När Nila vågar titta igen står flickan där framför henne och ler. Flickan frågar Nila vart hon är på väg och när Nila säger att hon ska till sin nya skola vill hon följa med. Hur skumt som helst, tycker Nila och förklarar att en måste ha ett papper som säger att en får gå på skolan. Flickan presenterar sig som Maj och hon kramar Nila hejdå när hon går. Maj är alldeles iskall.

I skolan är det kämpigt första dagen, vem ska Nila vara med? Det finns ingen självklar och fastän fröken gett några i klassen uppdraget att ta hand om Nila blir hon ensam. På hemvägen går Nila vid kyrkogården igen och då hör hon Majs röst. Fortfarande klädd i t-shirt och varför kommer det ingen rök ur munnen när hon andas? Vem är hon och vad vill hon Nila? Är hon kanske ett spöke?

Jag gillar den här boken mycket. Boken är lättläst och jag är förtjust i den fina handlingen som är både rolig, spännande och oväntad. Illustrationerna av Hanna Granlund är jättefina och berättar bredvid texten på ett fantastiskt sätt. Jag bor ju själv i Malmö och går ofta över kyrkogården där jag tänker att Nila kanske träffade Maj på väg mot Stenkulaskolan. Jag vill genast läsa nästa del och jag brinner av frågor. Vem är Maj och vad har hon för historia? Hur kommer det gå för Nila och Maj och deras vänskap? Hur kommer det att gå för Nila i nya klassen? Jag vill veta mer, nu! Jag tycker boken väcker många funderingar om vänskap, historia, föräldrar, hur det kan kännas att vara ny i klassen och hur en är mot varandra. Del två i serien har också kommit ut och heter: Spöksystrar: Ett spöke i klassen. Läs och kika på de fina teckningarna!
Harry Potter and the cursed child

Harry Potter and the cursed child

Kommentarer 0 kommentarer

Ända sedan  jag fick reda på att J K Rowling hade skrivit en ny berättelse om Harry Potter, så har jag längtat efter att få läsa den. När jag förstod att det var ett teatermanus så dämpades förväntningarna en smula, och jag tänkte att jag nog skulle klara mig utan att läsa den fortsatt berättelsen om en av mina absoluta favoritbokkaraktärer.
När boken väl kom ut, så ändrade jag mig igen. Och vilken tur att jag gjorde det!

I ”Harry Potter and the cursed child” återser vi många av de kända karaktärerna som, åtminstone jag, har saknat. Harry, förstås, Hermione, Ron och Ginny, deras barn James, Albus, Lily, Rose och Hugo, men även Draco Malfoy och hans son Scorpio. Det dyker upp några nya personer också, men inte många
Boken börjar där ”Harry Potter och dödsrelikerna” slutar, på Kings Cross, perrong 9 3/4. Det är dags för Harrys och Ginnys yngste son Albus att börja på Hogwarts, och han är väldigt bekymrad över vilket elevhem han kommer att bli placerad i. Harry försöker lugna honom med att berätta att han har ett val, att Sorteringshatten tar hänsyn till ens önskningar. Med på tåget är även Albus kusin Rose, dotter till Hermione och Ron. Barnen kommer ihåg berättelsen om hur Harry, Ron och Hermione började sin vänskap på tåget till Hogwarts, och bestämmer sig för att göra likadant. I vagnen de väljer sitter Scorpio, Draco Malfoys son… Rose byter vagn, men Albus sitter kvar och vänskapen börjar spira mellan Albus och Scorpio.

Det är 19 år sedan striden på Hogwarts och allt har varit lugnt sedan dess, Harry arbetar på Trolldomsministeriet, och försöker, precis som alla föräldrar pussla ihop vardagen så gott det går. Det här med att vara en bra förälder och relationen mellan far och son är en central del i berättelsen, liksom ensamhet och känslan av att vara oälskad och kanske till och med oönskad. Att vara son till Harry Potter är inte helt lätt, inte heller att vara son till Draco Malfoy. Harry brottas även med det faktum att många bra trollkarlar och häxor dog för att han skulle få leva och göra slut på Voldemort.

Berättelsen är skriven för teaterscenen, så miljö och personbeskrivningarna är skrala, men dialogen komplex. Eftersom att jag har läst alla de föregående böckerna och sett alla filmerna så har jag en god bild av personerna och miljöerna redan, så det är inget problem. Jag tycker att boken är väldigt spännande och historien har ett bra flyt. Vilken gåva att kunna fantisera ihop och skriva berättelser som denna! Albus vänskap med Scorpio är en extra twist, och givetvis så hamnar de i trubbel och svårigheter, precis som sina fäder en gång gjorde.
Manusformen gör att den engelska texten är hanterbar, och den svenska översättningen ska komma ut i oktober, om en föredrar att läsa på svenska. Problemet är bara att boken gav mersmak, och jag hoppas på åtminstone en bok till!

Harry Potter and the Cursed Child - Parts One & Two (Special Rehearsal Edition Script): The Official Script Book of the Original West End Production

Tio över ett

Tio över ett

Kommentarer 0 kommentarer

Jag är faktiskt lite tagen. Här nere i Skåne är inte Kiruna och vad som händer där något speciellt hett nyhetsstoff. Vi fokuserar mer på nedläggningen av Findus i Bjuv eller Skånetrafikens oförmåga att få tågen att gå i tid, eller gå alls, eller hur havet sakta med säkert äter upp våra stränder och strandtomter. Men Ann-Helén Laestadius nya bok träffar mig som en knytnäve i magen.

Gruvdriften, anledningen till att Kiruna överhuvudtaget finns till och det som majoriteten av alla Kirunabor arbetar med, tvingar staden att flytta. Gruvan äter sig in under staden och gör den instabil och nu ska staden flyttas för att säkerheten ska bibehållas. Men Maja är arg. Hon vill inte flytta, och hennes fina hus kommer dessutom att rivas. Ingenting som hon är van vid kommer finnas kvar. Kiruna så som hon känner det kommer inte att finnas efteråt. Hur kan alla vara så lugna med det? Varje natt ställer Maja klockan på 01.10, under sängen finns en väska med kläder till henne och hennes familj och när skalvet efter sprängningen i gruvan kommer tio minuter senare är hon beredd. Hon lyssnar efter sirener och kollar ut genom fönstren åt alla håll för att se så att ingen del av staden har rasat ner

i gruvan. När det hemska händer ska hon kunna rädda sin familj.

Maja filmar sig själv när hon pratar om gruvan, sin rädsla och sin ilska, men oron vill inte släppa taget. Allteftersom våren kommer blir det bara värre och till slut kollapsar hon i skolan. Panikångest, säger skolsköterskan och skriver en remiss till en kurator på BUP. Maja kan bara tänka på psyket och berättade hemska historier. Är hon galen nu? Tycker mamma och pappa det? Tycker bästa kompisen Julia det? Tycker hon själv det?

Förresten har hon inte tid att vara galen, hon har familjen att tänka på. Och så den otroligt söta Albin, som spelar hockey, men tydligen också gillar böcker precis som Maja. Och så är det ju det där hemska att Julias mamma har träffat en man och bestämt sig för att flytta 35 mil bort till honom i Luleå. Vem är Maja ens utan Julia?

Den här boken får verkligen fram Majas känslor så himla bra och jag kan tänka mig att den passar sjukt bra till högläsning från sexan och uppåt. Det finns så många ingångar till andra ämnen, för det handlar om vänskap och kärlek och psykisk ohälsa och barns medbestämmande och minoriteter/minoritetsspråk, konflikter mellan ekonomi och kultur, teknik… Och så vidare. Jag ska definitivt berätta om den här boken för alla mina åk 6-lärare när de kommer tillbaka i höst och hoppas innerligt att de tar den till sig. Maken till mångsidig bok, alltså.

En myras liv

En myras liv

Kommentarer 0 kommentarer
Myran går i förskoleklass och har en bästis som heter Henny. Myran heter egentligen Morgan, men det är det ingen som säger. Myran har inga lösa tänder än, men han får ibland vicka på Hennys lösa tand, och så kan han knäppa med fingrarna och det är det inte alla som kan. Myran tycker inte så mycket om Felicia, och även om han oftast är snäll så kanske han inte alltid är så snäll mot henne. Helst vill han bara vara med Henny och ingen annan, men så får han en ny granne som går i ettan och som både gör och säger saker som ingen annan på skolan gör. Kanske finns det utrymme att vara lite med honom också ibland. Speciellt när Myran inte vill vara hemma för att mamma och pappa bara pratar engelska med arga röster. De pratar alltid engelska när de inte vill att Myran ska förstå och det blir allt oftare och allt argare.
Jag gillar verkligen Myrans stillsamma funderingar och vardagsliv. Det behövs inte en massa dramatik för att det ska bli dramatiskt. Det är klockrent när föräldrarnas gräl skrivs i gibberisch och blir lätt att förstå Myrans frustration över att inte förstå och inte veta vad som egentligen är på gång. Alla föräldrar och förskolelärare borde läsa den här boken högt för alla barn som någon gång funderat över det här med kompisar och livet och lösa tänder.
Sannare än sant

Sannare än sant

Kommentarer 1 kommentar
Mark är sjuk. Igen. Fast han är inte bara vanligt sjuk, han är döende, och nu orkar han inte se sina föräldrar gråta mer. Än mindre hålla tillbaka sina egna tårar för att föräldrarna inte ska bli mer ledsna. Han har planerat allt. Han har tagit pengar så det ska räcka till bussen och till mat, han har packat sin ryggsäck och han har tränat sin hund Beau att acceptera att sitta gömd i en väska. Han vet vad han måste göra och han är beredd på att göra det även om det är det sista han gör.
Men han hade inte räknat med att bli nerslagen och rånad på nästan alla sina pengar och han hade inte kunnat föreställa sig hur otroligt jobbigt det skulle vara och att hans ansikte skulle synas på alla nyhetssändningar överallt, så att vem som helst skulle kunna känna igen honom och ringa polisen. Och han hade inte räknat med att det skulle kännas så svårt att få bestämma själv över sitt liv. Som tur är har Mark Beau vid sin sida under hela den påfrestande resan. Beau som tröstar, räddar,

och visar vad ett liv kan vara värt.

Hemma väntar inte bara Mars föräldrar oroligt, hemma finns också Marks bästa kompis Jessie som vet vad han är på väg att göra. Jessie våndas över om gör rätt. Hon har lovat honom att bevara hans hemlighet, men till vilket pris?

Sannare än sant har beskrivits som en Förr eller senare exploderar jag för mellanstadiet, och visst finns det likheter mellan dem. Det handlar om sjukdom och om rädslan för vad som ska hända, men allra mest om den starka vänskapen som kanske kan vara värd att försöka orka leva lite till för. Jag hade svårt att släppa taget och sluta läsa i den och när jag var tvungen att ta paus med bara tio sidor kvar så kröp det i kroppen tills jag fick komma tillbaka till soffhörnet och fortsätta.

Att ha oddsen emot sig

Att ha oddsen emot sig

Kommentarer 0 kommentarer
Vissa böcker blir liksom aldrig lästa. Jag väljer bland de nya böckerna på jobbet, plockar ut några stycken och tar med dem hem, lägger dem i en hög på bordet i uterummet. Sen kan det hända att de blir liggande där. Någon blir läst och återlämnad, medan andra ligger kvar. Jag tar hem nya böcker som hamnar ovanpå, blir lästa och återlämnade, men de där glömda stackarna blir bara liggande. Tills det händer till exempel påsklov och en dag när omständigheterna gör så att jag jobbar hemifrån. Då kan det plötsligt hända att jag plockar upp en av de där bortglömda, lite bortvalda och börjar läsa. Ibland visar det sig att min magkänsla är rätt, det var ingen superbra bok och jag kanske lämnar den halvläst, men ibland blir det som idag; jag börjar läsa och vaknar sedan upp ur det parallella universum som är boken två timmar senare och undrar vad som hände. Det är inte nödvändigtvis en fantastisk bok på det sättet ”Förr eller senare exploderar jag” eller ”Miss Peregrines hem för besynnerliga barn” är fantastisk, men det finns något som griper tag och håller fast ändå.

Det som fick mig att vänta flera månader med att börja läsa den här boken var nog titeln, jag gillar den inte alls, men det kan ju inte boken hjälpa. Det är en direkt översättning från det norska originalet. Jag gillade kanske inte heller omslaget speciellt mycket. Även det likadant som det norska. Och baksidestexten var inte klockren… Egentligen vet jag inte vad det var som fick mig att plocka hem boken, men så här i efterhand är jag glad att jag gjorde det.

Anne Bea är inte speciellt populär, det är en mild underdrift. Anne Bea är den nästnäst sämsta man kan ha till vän, enligt skolans alla sociala regler. Men det struntar som tur är Nils i. Med Nils kan Anne Bea vara sig själv och då är hon rolig, känner sig rolig och tänker inte på allt som är fel med henne. Hon är så glad att hon har Nils. Anne Bea, eller Annebino som Nils kallar henne, är albino, eller rättare hon är född med albinism. Hon har inget pigment i huden eller håret och är alltså otroligt blek och med vitt hår. Dessutom gör sjukdomen att hon ser väldigt dåligt, ingenting alls utan glasögon och väldigt dåligt även med dem på sig. Det gör att hon måste sitta längst fram i klassrummet, att hon ofta går in i saker och snubblar och att hon omöjligt kan vara med på bollsport på gympan. Inte bara för att hon inte ser utan även för att de andra i klassen medvetet kastar bollar på henne och är jäkliga på alla sätt de kan. Värst är Thea och hennes lilla hov. Thea styr klassen och det Thea tycker, tycker alla andra också.

Två veckor innan skolans talangjakt råkar Anne Bea göra sig rejält osams med Thea och hovet och hon inser att hon måste komma med något riktigt bra för att inte bli fullkomligt tillplattad efter det. Hennes moster Mona kommer på en plan, Anne Bea måste också uppträda på talangjakten, för om det är nåt som Anne Bea kan som Thea definitivt inte kan så är det att sjunga. Hon måste visa alla att det finns mer än en tystlåten albino i henne. Problemet är bara att Anne Bea aldrig medvetet gör något för att dra blickarna till sig – hon får mer än hon behöver av det ändå. 
Kampen mot superbitcharna är en fin bok om vänskap. Om att våga vara vän även när oddsen är dåliga. Det handlar också om att våga vara sig själv fast (nästan) ingen har vett att uppskatta det. Och även om det finns en del ganska blinda och fega vuxna i den här boken så finns det också de där bra, lyssnande och seende vuxna som alla utsatta barn behöver. 
Adventskalender Lucka 22

Adventskalender Lucka 22

Kommentarer 0 kommentarer

Kråkviskaren - Feralerna 1

”Kråkviskaren” är första delen i en serie som heter Feralerna som är skriven av Jacob Grey. Feraler är människor kan tala med och förstå djur, olika djur för olika personer, och ibland även kalla på dem och få dem att hjälpa en.

Boken handlar om Caw, som lever i en koja högt uppe i ett träd i sällskap av tre kråkor. Det har han gjort sen den Mörka sommaren för åtta år sedan, då hans föräldrar oförklarligt och bokstavligen kastade ut honom ur hemmet genom ett fönster, och försvann. Efter den Mörka sommaren var ingenting längre som vanligt i staden Blackstone, en brottsvåg härjade staden och effekterna syns fortfarande tydligt.

Han har en favoritplats i staden, där kan han se en familj, som ser lycklig ut. Han saknar sina föräldrar och undrar varför de svek honom så. En dag råkar dottern i familjen illa ut, och Caw och hans kråkor räddar henne, men till ett stort pris. Lydia avslöjar att inte alla kan tala med kråkorna, som Caw kan, och att hans förmåga visar sig ha stor betydelse när våldet än en gång börjar härja i Blackstone. Caw får reda på sanningen om vad som hände den där dagen för åtta år sedan och vad som hände med hans föräldrar. Han inser att det finns två sorters feraler, de goda och de onda, och att han måste samla de goda och få ordning på sina förmågor snabbt för att hans föräldrars offer inte ska ha varit förgäves!

Adventskalender Lucka 21

Adventskalender Lucka 21

Kommentarer 0 kommentarer

Timeriders

”Timeriders” är första delen i Alex Scarrows serie om Liam, Maddy, Sal och den mystiske Foster.
Liam O´Connor, Maddy Carter och Sal Vikram skulle alla tre ha dött, men precis innan döden kom Foster och sa ”Ta min hand…”
Det visar sig att de blivit rekryterade till en byrå som ingen känner till och som har som uppgift att se till att ingen reser tillbaka i tiden och förändrar historien, år 2044 byggs nämligen den första framgångsrika tidsmaskinen. De placeras i New York 10 september 2001 för att hålla uppsikt efter indikationer på att ett skifte skett, dvs att någon mixtrat med historien. Tiden går i en loop, de vaknar varje dag den 10 september och lär sig snabbt hur dagen ser ut. Så en dag ser de effekten av ett skifte, Hitler och hans allierade vann Andra Världskriget, och de måste ge sig ut för att ställa historien tillrätta. Liam är den som får ge sig iväg, till sin hjälp har han klonen Bob, och de andra kan bara sitta och vänta på att han ska lyckas med sitt uppdrag OCH komma med tidsfönstret hem igen…