Biblioteksbubbel

Sagt och gjort. Jag började läsa boken.

Boken handlar om en flicka, Sadako, som levde i Hiroshima på 40-50-talet. Handlingen utspelar sig tio år efter att atombomben föll över staden och Sadako var bara två år när det inträffade. Sadako älskar att springa och träna löpning och drömmer om att vinna ett mästerskap.  En dag faller hon ihop på marken när hon tränar. Hon blir tagen till ett sjukhus och väl där tänker hon att hon snart ska vara ute och springa igen. Men det blir inte så. Det visar sig att Sadako har fått leukemi, atombombssjukan. Trots att hon bara var två år när bomben föll, lever sjukdomen i hennes kropp. Det finns en gammal legend i Japan, om att den som viker tusen papperstranor får sin högsta önskan beviljad. För att bli frisk börjar Sadako vika tranor. Hon hann vika 644 stycken tranor innan hon dog. Hennes klasskamrater fortsatte vika klart de resterande tranorna till minne av henne och det som hände… det blev 1000 tranor till slut.

Under terminen har alla klasser
på mellanstadiet haft högläsning av boken Sadako och de
tusen papperstranorna av Eleanor Coerr. Medan eleverna lyssnat på boken om Sadako så har de själva vikt papperstranor. Tranorna har därefter fått hänga i klassrummen på linor under läsåret. 

Vi pratade om freds- och vänskapsprojektet på Biblioteksrådet nyligen och de berättade att de tyckte att boken om Sadako var väldigt sorglig och bitvis rätt så hemsk.
De mindes från högläsningen att Sadako inte hann vika klart sina 1000 tranor. Några klasser hade vikt tranor innan de läste boken, så när läraren läste boken förstod de
allt. Eleverna berättade att Sadako vek tranor för att bli frisk och det kändes
så konstigt att hon blev sjuk så lång tid efter att bomben föll.  Eleverna förundrades över bomben och hur stor skada som den åstadkom och fortfarande åstadkommer…

Under fredagen hade vi avslutning av projektet på skolbiblioteket. Vi hängde tillsammans med elever upp tranorna och några elever gjorde affischer med information på om projektet som de satte upp över hela skolan och delade ut till klasserna. Utställningen pågick enbart mellan 10-11.30, därefter packade vi ned tranorna. Det är så mycket arbete bakom varje trana, både med att lyckas vika själva formen men även mycket känslor efter berättelsen om Sadako. Under dagen kom klasserna in till utställningen och tittade. Vi pratade om historien om Sadako igen och tittade på bilder från Hiroshimas Fredspark och på Sadako. Eleverna berättade om sina tankar och vad de mindes från projektet. 
Nästa vecka ska tranorna skickas iväg! 


Det har varit ett spännande projekt med så många olika delar i som vävts samman. Högläsning, boksamtal, historia och samhällskunskap, kreativitet och motorik, fred och vänskapsband, delaktighet. Jag är så glad att fått varit med om detta projekt tillsammans med hela skolan.