I helgen har jag läst två mycket bra berättelser. Skarven av Sara Lövestam och Brorsan är kung av Jenny Jägerfeld. Två mycket skickliga författare som båda har skrivit böcker för mellanåldern, deras första.
I Skarven är miljön en skärgårdsö befolkad av bl.a. tre ungdomar som av olika själ är hänvisade till varandra. De tre får vara våra ögon och driva berättelsen framåt omväxlande. Ludde har snöat in på Sherlock Holmes och vill gärna att det ska hända mystiska saker. Han kommer att bli bönhörd med råge. Johanna som tänker att sommaren ska bli ett andningshål från den jobbiga skolvardagen. Om nu bara hennes föräldrar kunde sluta att kalla henne för Johan och gilla det rosa håret. Olivia, vars föräldrar överbeskyddar henne så att livet blir mycket begränsat. De vill ju inte mista en dotter till.
När de tre beger sig ut till Skarvön, den kallas så för öns rika bestånd av Skarvfåglar, blir de bortmotade men samtidigt tipsade om något mystiskt som hände på deras ö, Sländö, för flera år sedan. En gästande biolog från Kina som föll ner från en klippa och dog. Var det verkligen en olyckshändelse? När ungdomarna börjar undersöka saken finns det personer på ön som blir oroade och hotar dem. Samtidigt som en mycket spännande deckargåta skrivs fram får vi följa ungdomarnas strider för att få vara de de är och vill vara utan begränsningar och förbehåll. Starkast griper mig Johannas kamp för att hennes föräldrar ska acceptera henne. Hon känner sig sviken och ensam, ett tag tror hon att även kompisarna har svikit henne. Att de bara har låtsats förstå henne. Deckargåtan får en dramatisk upplösning. I slutet av boken känns det hoppfullt, föräldrar blir klokare och ser sina ungdomar med nya ögon.
I Brorsan är kung följer Måns med sin mamma till Malmö en varm junimånad. Mamma ska jobba och de får låna en våning på Möllan. Nästan omedelbart träffar Måns Mikkel nere på gården när han är där med sin skateboard. Först känns Mikkel hotfull, ilsken tatuerad som han är och något äldre. Det visar sig vara fel, han blir en trofast vän med ett hjärta av guld och tatueringarna är bara tusch som Mikkels brorsa tränat sig att göra inför kommande tatueringsjobb. Det är stor humor när Mikkels skånska dialekt skrivs ut och de små förvecklingar det kan bli när en ovan Stockholmsgrabb ska förstå. Måns pappa är kvar i Stockholm. De vuxna säger att det beror på att han behöver träna sig på att cykla. Han ska göra en lång tur från norra Sverige till Paris för att uppmärksamma klimathotet. Måns anar att det är för att han gråter så mycket numera. Ända sedan Måns berättat att han vill bli betraktad som kille och inte som Michelle som dopnamnet är. Pappa är så orolig för hur livet ska bli för Måns. Allt känns lättare i Malmö med en riktig kompis och ingen som vet hur det var förut. Därmed inte sagt att han mår toppen eller inte bekymrar sig. Det gör han hela tiden, över pappa, hösten, badbyxor… Den dagen Mikkel hittar Måns pass blir allt svart och ensamt. Som tur är måste mamma åka tillbaka några dagar under senhösten och då samlar Måns allt mod han har och går för att reda ut missförstånden.
Två helt olika böcker där Sara i Skarven låter Johannas dilemman bli en del i en bok där fokus alltmer blir på den spännande deckarhistorien. Dock utan att hon “slarvar bort” det hon påbörjat i personbeskrivningarna. I Jennys Brorsan är kung är Måns identitet hela tiden huvudfokus där hon flätar in sidoskott. Jag tror att båda typerna av berättande behövs och en sak är säker, båda böckerna är mycket mycket bra.
